En gammal, skrynklig dam klev in på en av de allra finaste bankerna.
Hon gick fram till kassan och slängde upp en turkoslila bag fylld med 2 miljoner kronor i vikta 100-lappar. Kassörskan stirrade häpet på den turkoslila bagen.
- Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får tala med bankdirektören! sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fick den gamla skrynkliga damen komma in på bankdirektörens kontor. Bankdirektören tittade först på den gamla skrynkliga damen och sedan på bagen.
- Varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på en vadslagning! sa damen.
- Vadslagning!?
- Vadslagning är min största hobby! sa den gamla.
Som sagt... Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!
- Förlåt, vad sa ni? sa han förvånat.
- Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga! upprepade den gamla damen.
- Fyrkantiga? Du menar att mina... kulor skulle vara fyrkantiga?
- En halv miljon på att de är fyrkantiga! sa den gamla skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Om detta var en seriös vadslagning så var ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara... Tveksamt frågade han den gamla skrynkliga damen:
- Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
- Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant.
Om de är fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak - hans kulor var inte fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här kunde bara inte gå fel!
- Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
- Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga.
Prick klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till bankdirektörens kontor.
Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och advokaten såg alla tre mycket nöjda ut.
Efter diverse artighetsfloskler sade den gamla damen till sist:
- Dra ner byxorna!
- Jaså, det är dags nu... svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela härligheten blottad. Den gamla skrynkliga damen studerade nu bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet iakttagen av advokaten.
- De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
- Go ahead! svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor. I samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
- Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på advokaten.
- Vad har det tagit åt honom? frågade han den gamla skrynkliga damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
- Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle ha bankdirektörens kulor i min hand!
/Mimmi
Hon gick fram till kassan och slängde upp en turkoslila bag fylld med 2 miljoner kronor i vikta 100-lappar. Kassörskan stirrade häpet på den turkoslila bagen.
- Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får tala med bankdirektören! sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fick den gamla skrynkliga damen komma in på bankdirektörens kontor. Bankdirektören tittade först på den gamla skrynkliga damen och sedan på bagen.
- Varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på en vadslagning! sa damen.
- Vadslagning!?
- Vadslagning är min största hobby! sa den gamla.
Som sagt... Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!
- Förlåt, vad sa ni? sa han förvånat.
- Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga! upprepade den gamla damen.
- Fyrkantiga? Du menar att mina... kulor skulle vara fyrkantiga?
- En halv miljon på att de är fyrkantiga! sa den gamla skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Om detta var en seriös vadslagning så var ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara... Tveksamt frågade han den gamla skrynkliga damen:
- Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
- Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant.
Om de är fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak - hans kulor var inte fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här kunde bara inte gå fel!
- Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
- Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga.
Prick klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till bankdirektörens kontor.
Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och advokaten såg alla tre mycket nöjda ut.
Efter diverse artighetsfloskler sade den gamla damen till sist:
- Dra ner byxorna!
- Jaså, det är dags nu... svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela härligheten blottad. Den gamla skrynkliga damen studerade nu bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet iakttagen av advokaten.
- De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
- Go ahead! svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor. I samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
- Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på advokaten.
- Vad har det tagit åt honom? frågade han den gamla skrynkliga damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
- Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle ha bankdirektörens kulor i min hand!
/Mimmi
Antal svar på detta inlägg: 10
Kommer med en långing jag med.
Lena och Sven som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa
för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Lena och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Lundgren. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att…
- Åhh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Lena, svarar fru Lundgren, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen, sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
Hur kan vi nu komma igång, frågade Lena lätt rodnande.
– Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan, och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan?
Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Lena.
Tja Lena, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Lundgren hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
– Skulle jag inte det, svarar Fru Lundgren lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
– Oh min Gud, utropar fru Lundgren medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
– Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade Lundgren trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru.
- Var hon svår? frågade fru Lundgren.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Lundgren medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Lundgren lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. …utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
- Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.
- Förstår du Fru Lundgren?
… Hallå, Fru Lundgren !!??….
Lena och Sven som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa
för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Lena och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Lundgren. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att…
- Åhh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Lena, svarar fru Lundgren, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen, sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
Hur kan vi nu komma igång, frågade Lena lätt rodnande.
– Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan, och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan?
Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Lena.
Tja Lena, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Lundgren hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
– Skulle jag inte det, svarar Fru Lundgren lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
– Oh min Gud, utropar fru Lundgren medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
– Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade Lundgren trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru.
- Var hon svår? frågade fru Lundgren.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Lundgren medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Lundgren lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. …utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
- Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.
- Förstår du Fru Lundgren?
… Hallå, Fru Lundgren !!??….
Det var två roliga historier.. 
patrikke!!
Den var "Canonbra".......... hihihihi
/Mimmi
Den var "Canonbra".......... hihihihi
/Mimmi
Annons
2 ST HELT UNDERBARA HISTORIER MVG +
BUDDY1
BUDDY1
Det var den ryska prostituerade bruden Nadja som hade två tatueringar på insidan av låren, en på var sida. Den ena föreställde Putin och den andra föreställde Bush.
Hon sade
- Den första som kommer in och kan säga vilka tatueringarna föreställer, ska få en hel natt alldeles gratis.
Den första kunden som kom in var en amerikan, han tittade en lång stund innan han utbrast
- Jag känner igen president Bush, men den andra kan jag inte känna igen. Så det blev inget där.
Sedan kom nästa kund som var en ryss. Han såg genast att den ena tatueringen föreställde president Putin, men den andra funderade han en bra stund på, men kom inte på vem det var. Så det blev inget för honom heller.
Den tredje kunden som kom in var en tysk.
Han tittade väldigt länge och kliade sig i huvudet för att försöka lista ut vilka det föreställde, och efter en bra stunds funderande så säger han
- De där två på sidorna veti fan vilka de är, men den rödhåriga i mitten med stora läppar, det måste vara Boris Becker.
Hon sade
- Den första som kommer in och kan säga vilka tatueringarna föreställer, ska få en hel natt alldeles gratis.
Den första kunden som kom in var en amerikan, han tittade en lång stund innan han utbrast
- Jag känner igen president Bush, men den andra kan jag inte känna igen. Så det blev inget där.
Sedan kom nästa kund som var en ryss. Han såg genast att den ena tatueringen föreställde president Putin, men den andra funderade han en bra stund på, men kom inte på vem det var. Så det blev inget för honom heller.
Den tredje kunden som kom in var en tysk.
Han tittade väldigt länge och kliade sig i huvudet för att försöka lista ut vilka det föreställde, och efter en bra stunds funderande så säger han
- De där två på sidorna veti fan vilka de är, men den rödhåriga i mitten med stora läppar, det måste vara Boris Becker.
IvoBaloo, den var bra........hahahaha
Här kommer en blondinstory:
En blondin gick genom staden och såg en lapp som satt på en lyktstolpe.
På lappen stod: lägenhet att hyra.
Blondinen blev väldigt glad eftersom det var precis vad hon behövde.
Hon ställde sig vid lyktstolpen och började försiktigt att knacka på.
Ingenting hände. Hon knackade hårdare. Ändå hände ingenting.
En blond poliskvinna på andra sidan gatan hade observerat denna scen en stund och tyckte synd om blondinen. Hon gick fram och frågade vad som var fel?
Blondinen berättade att hon hade läst lappen och knackat på, men ingen öppnade.
-'Det kan ju inte vara möjligt', sa polisen, 'nån måste vara hemma, det lyser ju!'.
/Mimmi
Här kommer en blondinstory:
En blondin gick genom staden och såg en lapp som satt på en lyktstolpe.
På lappen stod: lägenhet att hyra.
Blondinen blev väldigt glad eftersom det var precis vad hon behövde.
Hon ställde sig vid lyktstolpen och började försiktigt att knacka på.
Ingenting hände. Hon knackade hårdare. Ändå hände ingenting.
En blond poliskvinna på andra sidan gatan hade observerat denna scen en stund och tyckte synd om blondinen. Hon gick fram och frågade vad som var fel?
Blondinen berättade att hon hade läst lappen och knackat på, men ingen öppnade.
-'Det kan ju inte vara möjligt', sa polisen, 'nån måste vara hemma, det lyser ju!'.
/Mimmi
å en till......
När lille Philip en dag öppnade dörren till badrummet visade
det sig att där stod mamman och drog i pappans snopp.
Philip undrade på barns vis vad de gjorde??
Hans mamma fann sig snabbt och svarade:
- Pappa har blivit lite rund om magen så jag släpper bara ut lite luft ur honom.
Pappan log generat men lättad över hustruns kvicka svar.
- Men det är ingen ide, sa Philip.
För så fort du har åkt så kommer grannkärringen och blåser upp honom igen.......
/Mimmi
När lille Philip en dag öppnade dörren till badrummet visade
det sig att där stod mamman och drog i pappans snopp.
Philip undrade på barns vis vad de gjorde??
Hans mamma fann sig snabbt och svarade:
- Pappa har blivit lite rund om magen så jag släpper bara ut lite luft ur honom.
Pappan log generat men lättad över hustruns kvicka svar.
- Men det är ingen ide, sa Philip.
För så fort du har åkt så kommer grannkärringen och blåser upp honom igen.......
/Mimmi
Dom två översta har jag hört tidigare. Den med vadslagningen och fotografen.
Roliga storys i värmen
Roliga storys i värmen
den med fotografen var rolig.
Två idioter var ute och gick, det var kväll.
Den ena tände sin ficklampa och lyste rakt upp i luften, då sa han:
"Jag slår vad om att du inte kan klättra uppför ljusstrålen!"
Då svarade den andre:
"Jodå, det kan jag visst, men då släcker du bara."
Den ena tände sin ficklampa och lyste rakt upp i luften, då sa han:
"Jag slår vad om att du inte kan klättra uppför ljusstrålen!"
Då svarade den andre:
"Jodå, det kan jag visst, men då släcker du bara."
Sida:
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem