Dagens namnsdag är Beda
Det får mig att minnas Beda som för 70år sedan var en skönhet och kom cyklande byvägen fram
På en höghjuling. I bästa helgklänningen i svart och vit kråsad blus och matchande svart hatt
Jag skrämde henne från vettet och fick henne att köra i diket, som tur var så var inte diket så djupt och hon kunde kliva av lättare.
Ni ska veta att det inte är så lätt att ta sig upp på en höghjuling. Men Beda fixade det lätt efter att jag hjälp henne upp med höghjulingen. Men jag vet inte hur det kändes att cykla på den, hjulen hade bara läder remmar infa gummigjul där inte
Det får mig att minnas Beda som för 70år sedan var en skönhet och kom cyklande byvägen fram
På en höghjuling. I bästa helgklänningen i svart och vit kråsad blus och matchande svart hatt
Jag skrämde henne från vettet och fick henne att köra i diket, som tur var så var inte diket så djupt och hon kunde kliva av lättare.
Ni ska veta att det inte är så lätt att ta sig upp på en höghjuling. Men Beda fixade det lätt efter att jag hjälp henne upp med höghjulingen. Men jag vet inte hur det kändes att cykla på den, hjulen hade bara läder remmar infa gummigjul där inte
Antal svar på detta inlägg: 25
Trevlig video-snutt om höghjuling: https://tv.aftonbladet.se/video/330030/hoghjulingsentusiasten-per-olof-kippel-om
-varfor-han-alskar-att-cykla-hoghjuling
-varfor-han-alskar-att-cykla-hoghjuling
Kul sihe att få se en modärn variant av höghjuling
Tänk er Beda i långklänning sitta upp på en äldre variant och åka grusvägen fram.
Tänk er Beda i långklänning sitta upp på en äldre variant och åka grusvägen fram.
Ja, det är något särskilt med höghjulingar. Jag har en själv. Men bara på
väggen som plansch. Den hade ingen kedja som kunde ställa till det.
Man behövde inte heller använda någon byxklämma.
Många kanske i dag inte har sett eller vet att en byxklämma är och var ett nödvändigt cykeltillbehör. Äldre tvåhjuliga cyklar hade i bland inte något bra kedjeskydd, eller kanske inget alls. Klämman, som jag minns den, var
en förnicklad tingest i stål. Den sattes i underkanten av byxans uppslag och höll i hop byxan så att den inte solkades av olja.
väggen som plansch. Den hade ingen kedja som kunde ställa till det.
Man behövde inte heller använda någon byxklämma.
Många kanske i dag inte har sett eller vet att en byxklämma är och var ett nödvändigt cykeltillbehör. Äldre tvåhjuliga cyklar hade i bland inte något bra kedjeskydd, eller kanske inget alls. Klämman, som jag minns den, var
en förnicklad tingest i stål. Den sattes i underkanten av byxans uppslag och höll i hop byxan så att den inte solkades av olja.
Annons
Om jag inte minns fel så hade inte damerna något till kjolen/känningen men byxklämman var vanligt på de äldre gubbarna och de var vi barn nyfikna att pilla med.
Det får mig att minnas den där korsetten som skulle knytas på om damerna skulle vara fina.
Tänk att det var ett måste bara för ca 70år sen
Och att gubbarna/gummorna tog ur sina löständer och la i ett glas med vatten inför natten.
Morgon & Kvällstoaletten hade sina ritualer
Det får mig att minnas den där korsetten som skulle knytas på om damerna skulle vara fina.
Tänk att det var ett måste bara för ca 70år sen
Och att gubbarna/gummorna tog ur sina löständer och la i ett glas med vatten inför natten.
Morgon & Kvällstoaletten hade sina ritualer
Korsetter var egentligen ett vansinnigt påfund. Mest för att kvinnorna skulle få sk timglasformade kroppar. Min mor hade medicinsk stöd-korsett som hjälp för att hålla ryggen uppe efter en ryggskada efter en förlossning. Men egentligen var ju korsetten tänkt för att mannen skulle få njuta av välsvarvade påklädda kvinnokroppar med upp puffade bröst. Korsetten gjorde inte bärarna starkare tvärtom - deras kroppar blev ju försvagade då de inte kunde träna musklerna att bära upp dem som sker när vi går och står i vanliga fall. Många kvinnor dog av att bära korsett. Korsetter hade förr valben insydda i sig för att hålla formen och tvinga kvinnokroppen att formas ända från barnsben. Dessa ersattes på senare tid av fjäderstål och ännu senare av plast. Wikipedia har en välskriven artikel om korsetten: https://sv.wikipedia.org/wiki/Korsett
Du har så rätt sihe
En annan grej jag minns väl är klockan i kjedja som låg i en liten ficka i västen, Rova kallades den. Men jag minns inte att damerna hade dem. De tog på sig armbandsur när de skulle vara fina.
Minns ni när elen eller kylskåp frysen kom in i ert hem. Eller varför inte badkaret.
Hur många är det som badat i en trätunna eller tunna i galvaniserad plåt.
När vattentoaletten kom var det en befrielse
Då slapp man sitta ute i kylan och göra sina behov
En annan grej jag minns väl är klockan i kjedja som låg i en liten ficka i västen, Rova kallades den. Men jag minns inte att damerna hade dem. De tog på sig armbandsur när de skulle vara fina.
Minns ni när elen eller kylskåp frysen kom in i ert hem. Eller varför inte badkaret.
Hur många är det som badat i en trätunna eller tunna i galvaniserad plåt.
När vattentoaletten kom var det en befrielse
Då slapp man sitta ute i kylan och göra sina behov
Rova skriver du, fickrova tänker jag, Google föreslår fickur. Lite kul. Det handlar nog om skillnader i generationer, kanske också dialektalt. Jag är en 50-talist från Skåne ursprungligen. Där betydde rova beta, sockerbeta, ordet rova härstammar från tyskan rove som betyder samma sak, det vill säga gammal kulturväxt med ätlig köttig rot, vanligt födoämne före potatisens införande och är känt sedan 1300-talet. Men här har vi majrovor. Sen finns det ett tredje uttryck “sätta en rova” i betydelsen ramla tungt. Enligt SAOL. Sånt här gillar jag.
Själv växte jag upp med kylskåp, vattenklosett och badkar. Men frysskåp kom först senare så jag minns att när det var fest och det skulle va glass då köptes glassen med tillhörande kolsyreis som vi barn hade respekt för då man kunde sas bränna sig på den, man förfrös sig, men samtidigt var den häftiga röken när man hällde vatten på kolsyreisen. Jag växte upp i villa och där hade vi en AGA-spis. AGA-spisen eldades med koks som kördes hem med lastbil från gasverket. Män bar koksen, i flätade korgar och hällde ner den genom ett källarfönster. Sen fyllde min far på AGA-spisen varje morgon och varje kväll, samt tömde den på askan. AGA-spisen brann året om dygnet om. Och den hade två stora värmeplattor och två värmeugnar , den ene varmare än den andra, den andra var en så varm varmhållningsugn för mat. När man inte använde spisen hade man två stora isolerande luckor som las över spisplattorna. Så köket där spisen stod var alltid varmt och gott året om. AGA-spisen försåg oss även med varmt dricksvatten i hela huset året om. Min far fick tips om att sätta in en gasbrännare i spisen som gick på stadsgas ca 1965. Då blev vi av med den dammiga och smutsiga koks hanteringen och spisen luktade aldrig gas. Troligen för att gasen alltid brann men med termostat. AGA-spisen behöll mina föräldrar tills de flyttade till hemmet. Huset såldes 1975 och den nye ägaren rev ut spisen. En stor tung gjutjärnsspis.
Själv växte jag upp med kylskåp, vattenklosett och badkar. Men frysskåp kom först senare så jag minns att när det var fest och det skulle va glass då köptes glassen med tillhörande kolsyreis som vi barn hade respekt för då man kunde sas bränna sig på den, man förfrös sig, men samtidigt var den häftiga röken när man hällde vatten på kolsyreisen. Jag växte upp i villa och där hade vi en AGA-spis. AGA-spisen eldades med koks som kördes hem med lastbil från gasverket. Män bar koksen, i flätade korgar och hällde ner den genom ett källarfönster. Sen fyllde min far på AGA-spisen varje morgon och varje kväll, samt tömde den på askan. AGA-spisen brann året om dygnet om. Och den hade två stora värmeplattor och två värmeugnar , den ene varmare än den andra, den andra var en så varm varmhållningsugn för mat. När man inte använde spisen hade man två stora isolerande luckor som las över spisplattorna. Så köket där spisen stod var alltid varmt och gott året om. AGA-spisen försåg oss även med varmt dricksvatten i hela huset året om. Min far fick tips om att sätta in en gasbrännare i spisen som gick på stadsgas ca 1965. Då blev vi av med den dammiga och smutsiga koks hanteringen och spisen luktade aldrig gas. Troligen för att gasen alltid brann men med termostat. AGA-spisen behöll mina föräldrar tills de flyttade till hemmet. Huset såldes 1975 och den nye ägaren rev ut spisen. En stor tung gjutjärnsspis.
Ja det är dialekter som får oss att tala olika, den var ju mer lokal i början av 1900talet och nu är de snart utdöda dialekterna. Minns mina år på 60talet då förstod man inte mycket när man kom till avlägsna byar och mötte de äldre.
Själv bytte jag stad och skola på 50talet och det var då jag själv hörde skilnaden, grina var det första i det dialektala. För mig var det att gråta men för grabbarna i den nya skolan var det att skratta. Siha din historia om AGAspisen värmde
Själv bytte jag stad och skola på 50talet och det var då jag själv hörde skilnaden, grina var det första i det dialektala. För mig var det att gråta men för grabbarna i den nya skolan var det att skratta. Siha din historia om AGAspisen värmde
Jag skrev fel: Aga-spisen gav försåg hela huset med varmt vatten för tvätt och bad året om. Det innebar att husets uppvärmningen med oljebrännare bara var igång vintertid. Driksvattnet kom från Bolmen har jag för mig. Mycket kalkhaltigt. Kalken satte sig i kranar som fick rengöras ofta.
Dialekter är intressanta men visst svåra ock. Jag är ifrån Helsingborg. En dialekt som är någorlunda begriplig jämfört med dialekter från östra Skåne. Jag träffade ett par ungdomar på den danska ön Bornholm. De var från Eslöv. Den ena av dem förstod jag inte alls vad han sa.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem