leiake. Ha, ha. Fingrarna är inget undantag. Lite måste man plåga sej. Det är ju samma som- vill man vara fin får man lida pin-. Vad som menas med det minns jag inte just nu. Korsord kan jag inte syssla med nu tyvärr. Pennan flyger bara iväg. Då ska du se också när jag äter ibland och besticken flyger. Mat överallt runt omkring mej. Jag har gått flera maskinskrivningskurser i min ungdom så det sitter i ryggmärgen. Men så snabb som 5 inlägg på 27 sekunder lär jag aldrig uppnå.

Vi är så långt ifrån jordgubbar vi kan komma.

Jag startar en ny tråd.

" Ensam är stark"

Då får vi se om detta ordspråk är sant. Jag tvivlar.
Men det kanske väcker debatt.

leiake. Bra tråd. Det är ju en av dom största myterna att ensam är stark. OK om man väljer det själv men dom flesta gör ju inte det. Visst måste en del ta sej i kragen och kanske försöka vara lite mer aktiva själva men det är lättare sagt än gjort många gånger. Många äldre har ju blivit ensam p g a dödsfall. Den traumatiska händelse är ruskigt svår att ta sej ur för en del. Många har ju inte barn eller barnbarn m m heller som har tid i dagens stressiga värld. Rörelsehinder är ju också ett problem för en stor del på äldre dagar. Yngre har ju ofta det här med dåligt självförtroende. Kanske inga syskon o s v. Känner sej allmänt utanför. Vill jobba i stället för att plugga. Ensamheten kan ju slå på så olika sätt i vilken ålder man än befinner sej i.

ahg!

Du har rätt igen. Jordgubbar är invandrare som träffades och blev så goda
vänner.

"Den moderna jordgubben är en korsning mellan sydamerikanska jättesmultron (F. chiloensis) och nordamerikanska scharlakanssmultron (F. virginiana), som senare korsades med europeiska parksmultron (F. moschata). De första jordgubbarna odlades fram i Frankrike under 1700-talet och introducerades i Sverige under senare hälften av 1700-talet."

Man får sig en tankeställare. Minst sagt!