Man har ofta läst historier om Kal och Ada från Göteborg. Har dessa personer
funnis i verkligheten? eller är det påhittade personer?
funnis i verkligheten? eller är det påhittade personer?
Antal svar på detta inlägg: 13
Kal, Osborn och Werner, satt på en bänk
på Västra kyrkogården, och diskuterade hur
de ville ha´det på sin begravning.
Werner sa att han ville ha´en enkel begravning,
med en enkel kista och bara några
rosor på kistan den skall grävas ner här
på Västra.
Osborn sa bestämt att han skulle brännas,
och askan skulle spridas i "Feskhamnen".
Kal satt tyst en bra stund, sedan sa han,
Ja, grabbar jag tror nog inte det finns någon
annan råd än att ni får hälla "tebaks" mej
på flaskan !
på Västra kyrkogården, och diskuterade hur
de ville ha´det på sin begravning.
Werner sa att han ville ha´en enkel begravning,
med en enkel kista och bara några
rosor på kistan den skall grävas ner här
på Västra.
Osborn sa bestämt att han skulle brännas,
och askan skulle spridas i "Feskhamnen".
Kal satt tyst en bra stund, sedan sa han,
Ja, grabbar jag tror nog inte det finns någon
annan råd än att ni får hälla "tebaks" mej
på flaskan !
Faktum är att det är så man hör skillnad på en riktig Göteborgare och utsocknes.
En riktig skulle aldrig kalla Kal för Kålle, han heter ju Kal.
Jag har en jaktkompis ifrån Värmland som brukar berätta små anekdoter om denne Elis i Tasere. En riktigt go gubbe denne Elis, tälja ljusstakar kunde han också..
Kal kommer lätt överförfriskad vinglande fram över Järntorget, som vanligt på ett strålande humör. Han går fram till en av taxibilarna som står på parkeringen och knackar på rutan till den första bilen i kön. Chauffören vevar glatt ner rutan med ett frågande utseende. Är du ledig frågar Kal lätt slöddrande. Ja, svarar chauffören glatt.
De é la gôtt, sa Kal och gick sakta därifrån.
I Arvika lär det ha funnits en tant som kallades "Spader Dam". Denne Spader Dam hade ramlat och låg på trottoaren när Elis kom förbi med sin cykel. Han bara tittade på henne och fortsatte sin färd. En annan man såg detta på avstånd och skyndande fram.ö
Skall du inte hjälpa henne upp Elis, frågade mannen. Nähe du, lagt kort ligger, sa Elis.
/B
En riktig skulle aldrig kalla Kal för Kålle, han heter ju Kal.
Jag har en jaktkompis ifrån Värmland som brukar berätta små anekdoter om denne Elis i Tasere. En riktigt go gubbe denne Elis, tälja ljusstakar kunde han också..
Kal kommer lätt överförfriskad vinglande fram över Järntorget, som vanligt på ett strålande humör. Han går fram till en av taxibilarna som står på parkeringen och knackar på rutan till den första bilen i kön. Chauffören vevar glatt ner rutan med ett frågande utseende. Är du ledig frågar Kal lätt slöddrande. Ja, svarar chauffören glatt.
De é la gôtt, sa Kal och gick sakta därifrån.
I Arvika lär det ha funnits en tant som kallades "Spader Dam". Denne Spader Dam hade ramlat och låg på trottoaren när Elis kom förbi med sin cykel. Han bara tittade på henne och fortsatte sin färd. En annan man såg detta på avstånd och skyndande fram.ö
Skall du inte hjälpa henne upp Elis, frågade mannen. Nähe du, lagt kort ligger, sa Elis.
/B
Kal skröt för Osborne att han kände
många kända personer, upp till bevis
sa Osborn. OK. sa Kal vi tar färjan över
till Fredrikshamn, jag känner Kapten.
Väl på färjan, kom kapten och hälsade
Kal hjärtligt välkommen om bord.
Där ser du sa Kal. Ja,ja, någon mer,
sa Osborn, javisst Willy Brandt, så
iväg till Tyskland, det visade sig att
Willy Brandt var ute på en kortege
genom Berlin, kortegen stannade upp
och Willy Brandt reste sig i bilen gjorde
honör och hälsade Kal välkommen till Berlin.
De´ va´ la´ bra sa Osborn, fler då?
Ja vi åker till Rom för Påven känner jag
sa Kal. När de kom fram till Vatikanen där
Påven skulle visa sig på balkongen och välsingna
folket, sa Kal att jag måste nog gå upp till
honom för han kanske inte se mig här nere.
Påven och Kal går ut på balkongen, plötsligt får Kal
syn på en person som ligger på marken nere på
torget. När kal kommer ner ser han att det är
Osborn, vakna Osborn jag sa ju att jag kände
Påven. Javisst sa Osborn, men folket runt mig
frågade vem det var som stod intill Kal !
många kända personer, upp till bevis
sa Osborn. OK. sa Kal vi tar färjan över
till Fredrikshamn, jag känner Kapten.
Väl på färjan, kom kapten och hälsade
Kal hjärtligt välkommen om bord.
Där ser du sa Kal. Ja,ja, någon mer,
sa Osborn, javisst Willy Brandt, så
iväg till Tyskland, det visade sig att
Willy Brandt var ute på en kortege
genom Berlin, kortegen stannade upp
och Willy Brandt reste sig i bilen gjorde
honör och hälsade Kal välkommen till Berlin.
De´ va´ la´ bra sa Osborn, fler då?
Ja vi åker till Rom för Påven känner jag
sa Kal. När de kom fram till Vatikanen där
Påven skulle visa sig på balkongen och välsingna
folket, sa Kal att jag måste nog gå upp till
honom för han kanske inte se mig här nere.
Påven och Kal går ut på balkongen, plötsligt får Kal
syn på en person som ligger på marken nere på
torget. När kal kommer ner ser han att det är
Osborn, vakna Osborn jag sa ju att jag kände
Påven. Javisst sa Osborn, men folket runt mig
frågade vem det var som stod intill Kal !
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem