De flesta svenskar har ingen aning om varför vi ens firar nationaldagen den 6:e juni, och ännu fler vet inte alls hur de skall bete sig och förhålla sig till en så pass okänd dag. Vi har de facto inga starka traditioner alls när det gäller nationaldagen.
• Vi har inga vunna krig att fira - inga moderna sådana i alla fall.
• Vi har inte heller någon frihetsrörelse att fira - inte i modern tid heller.
Att vi levt i fred och i frihet så länge att vi glömt bort hur det är att leva i krig och ofrihet är i sanning en god sak som kan vara värd att fira, men det är inte det vi firar!
Det officiella skälet är att 6:e Juni 1809 så gjordes en grundlagsreform som lade grunden till vår demokrati; kungen, Karl XIII blev en sorts president. Nåja, det var i alla fall startskottet till reformer. Men bockskäggige Gustav Vasa hade också ett finger med i spelet, för 6:e Juni 1523 så valdes han till kung. Men troligen spelade det in att dagen också var svenska flaggans dag.
Vi lever vi i ett fantastiskt land som är väl värt att firas - men när och hur?
Djupt förankrat i den folkliga, demokratiska, raggarfylliga egentliga nationaldagen – är midsommar! En härlig helgdag som faktiskt inte är baserad på ett kristet övertagande av gamla hedniska dagar. Nog för att kyrkan försökte hitta någon dag i sin historia som skulle passa, men det fanns ingen. Kyrkan fick helt enkelt nöja sig med att ha lyckats överta alla andra hedniska dagar, som firats i urminnes tider... Jul, påsk etc.
Den dag då vi faktiskt tycks stolta över vårt land – är midsommarafton

Det är en perfekt dag, det är verkligen fest och toleransen tycks stå högt i tak. Det är inte för inte som mars - exakt 9 månader efter midsommarafton - har högst andel födda barn!
Det finns det ingen som helst tvekan om att det är midsommaren som är Sveriges naturliga nationaldag och har så varit långt innan begreppet fanns i medvetandet. Den svenska midsommaren är världens äldsta nationaldag, passande för en av världens äldsta fria nationer.
Det finns ingen annan dag på året då alla svenskar grips av sådan kollektiv kärlek till sin närmiljö och sina nästa. Då var och en får lust att omfamna hela världen, varje träd och varje röd stuga. Då alla kan hissa den svenska flaggan utan att någon tar illa upp. Det är den dagen då varje svensk känner sina djupa svenska rötter och samhörighet med sin bygd, sitt land och sina förfäder - utan att någon tycker att det är underligt eller överspänt nationalistiskt.
Detta är en genuint folklig fest, inte konstruerad, inte prackad på folket uppifrån. Det behövs inga militärparader, inga uppblåsta tal, inga märkvärdiga kläder eller ceremonier. Det behövs inga banketter eller medaljutdelningar. Det räcker så bra med blomsterkrans i håret, sill, snaps och färska jordgubbar. De som vill ha folkdräkt, har det, de som vill ha kostym sätter på sig den. Den som vill vara naken och rulla runt i gräset, får göra det. Midsommaraftonen är närvarandets högsta potens. Man blir ett med naturen, sinnena är med. Det är en lovsång till naturen och livet. Det är den dagen då man inte tänker på så mycket annat än att det är midsommarafton, att sommaren äntligen är här. Alla blir barn i ordets ursprungliga betydelse, mottagliga för här och nu.
En nations nationaldag ska vara den dagen då hela folket känner äkta glädje och tillhörighet. För svenska folket är midsommarafton och midsommardagen just denna helg.
Denna nationaldag är i motsats till de allra flesta länders nationaldag helt pacifistisk. Den firas inte för att ihågkomma något blodigt krig eller revolution, fallna landsmän eller störtade tyrannregimer. Detta är världens mest fredliga nationaldag, en hyllning till naturens fägring och hembygden. En äkta svensk nationaldag.
De ceremonier som sker på denna riktiga nationaldag, resning av midsommarstången och annat, är några av de ytterst få ceremonierna som finns kvar i vårt land där alla generationer deltar tillsammans, då män får vara män, fäder och söner reser stången tillsammans och kvinnor ska vara vackra och allt är till naturens lov. Samhörigheten betonas i de ringar av blommor och gröna blad som folket fäster vid majstängerna. Alla räcker varandra handen och dansar, alla åldrar tillsammans, i samma ring. Människor som aldrig skulle ta varandra i hand gör det och med ett leende. Midsommardansen är ett av de få tillfällen då både kropp och själ är med.

Midsommarfesten är ingenting som kommer utifrån utan en fest som har sina rötter hundratals år tillbaka i historien och som anordnas av byns egna invånare. Midsommarhelgen är även den bästa nationaldagen i ordets rätta bemärkelse, eftersom varje svenskt landskap kan fira sin dag exakt så som man alltid firat dagen just där - men gör det samtidigt som andra svenskar firar som de brukar fira i sina byar.
Genom att allt sker utomhus finns det inga rumsliga begränsningar och genom att det är ljust hela dygnet kan festen pågå hur länge som helst. Frihet från klockan, en fest utan begränsningar.
Alla kan vara med, alla kan tralla med i sången och härma de andra i lekarna. Ingen är utanför.
Vi ska givetvis hålla kvar den 6 juni, som svenska flaggans dag, den är värd att firas, den är ju världens näst äldsta nationssymbol, cirka fem hundra år gammal. Den dagen kan alla de samlas som måste fira nationaldagen på tjänstetid, rikets officiella representanter och våra ambassader utomlands.
Men folkets riktiga nationaldag är midsommarafton eller midsommardagen.
Ska detta förbli en midsommarnattsdröm eller kan Sveriges folk och riksdag en dag enas om att erkänna sin egen festdag också som sin nationaldag