Hej leiake....
Jag har fått lära mig att ett "äkta" Öl glas Ej diskas...Utan bara
skjöls i temperat vatten!!!!!!
Måhända att jag har fel....Öl är mums....
malken

Hej svennews....
Tack för din kommentar...
malken

malken

’Nicket’ är mitt namn! Jag var med ganska tidigt med e-post. Så pass tidigt att jag var med om en massa problem och krångel. Min dåvarande adress ställde till det ibland och man kunde inte nå mig i mitt arbete. Hotmail verkade vara ett alternativ Sven + New blev min räddning.

Dåvarande Hotmail och nuvarande IS har/hade stora likheter. Lite kludd med inloggningen gjorde att ett ’s’ fick läggas till. (IS skickade återstart till ett reklamöverlastat hotmailkonto och jag kollade nästan aldrig spammet.) ’malken’ är väl också ganska konstigt/krångligt.

Glas intresserar mig nästan lika mycket som Internet och datorer. Har jobbat lika länge med båda. Glas i 25-30 år, överlappade 5-10 år. Trivdes lika bra med båda jobben så intresset finns! Det pratades om att glas är en vätska som ’rinner’ väldigt långsamt. Tusen år skulle göra att nederdelen, av en glasruta, var tjockare än överdelen. Numera tror man att den tidens glasmästare valde att sätta in rutorna med den tjockaste delen nedåt. Ganska logiskt! Man kan fortfarande hävda att glas är en vätska med väldigt låg ’rinnighet’ (viskositet). Å andra sidan kan då järn och sten också vara vätskor med mycket låg viskositet. Wikipedia säger att vid rumstemperatur kan man inte mäta någon viskositet hos glas.

Men! Vi vet alla att glas är ömtåligt. Även härdat glas som man kan hoppa på som en studsmatta tål inte ett väldigt försiktigt slag i kanten. Smuts och fukt stannar gärna kvar och förenas med materialet. Kokande vatten i diskmaskin eller omedelbar sköljning av ett ölglas i ljummet vatten skadar mindre än en tids blötläggning.

PS Jag hade en skrivmaskin med ett minne på nästan 4 000 tecken (ungefär en A4-sida). Årtalet var sent 1970-tal. PC-inköptes sent 1980-tal. Ungefär 10 000 kr och hela 30 Mb minne. Sjuhundrafemtio tusen A4. DS