De som är för homoaduptioner brukar framhålla att det inte alls behövs en familj med både en kvinna och en man för att uppfostra ett barn. Nä det stämmer förmodligen, och sedan tillägger de att vi skall betänka alla de barn som växer upp i skilsmässofamiljer. Jo det är ju också sant, men då kommer ju frågan.
Om det nu gick att välja vilka som skall få barn, skulle de då välja att ge tillstånd för två föräldrar som man vet skall skilja sig före två som skulle stanna som en familj hela barnets uppväx?
Alltså om det gick att välja så vore det väl ansvarslöst att välja det förstnämnda paret?
Det kan ju givetvis också gå bra, men vore det inte ur barnets synpunkt dumt att chansa?

Nu har jag läst igenom inläggen på denna tråd och det är verkligen skrämmande läsning. Man kan tro att man är försatt till medeltiden. Okunnigheten är monumental och tanklösheten hos somliga ekar som i den värsta alpsluttning.

Någonstans mellan 100 tusen och en miljon människor i Sverige kan bedömas vara homosexuella, i den bemärkelsen att de saknar sexuellt intresse för det motsatta könet men däremot för det egna. Till dessa kommer ett okänt, sannolikt betydligt större antal med olika grad av sexuellt intresse för båda könen. Dessa människor finns i alla samhällsklasser, alla utbildningsnivåer, och landsdelar. Många döljer sitt intresse för det egna könet pga omgivningens tryck. Dessa egenskaper är inte självvalda. De är ett uttryck för biologisk mångfald. Biologisk mångfald är en tillgång för arten, det är därför den finns. Homosexualitet är alltså inte någon sjukdom och inte något spratt av naturen som någon tycktes tro. Det är lika absurt att kräva av en homosexuell person att leva heterosexuellt som att kräva att Putte Gunn ska börja leva homosexuellt (tanken är nämligen för den som inte noterat det för honom särskilt motbjudande).

När jag drogs in i IS Forum så var det pga Putte Gunns inlägg om adoptioner av homosexuella. Det Putte skrev om sin inställning till homosexuella fann jag helt makabert. Nu har jag lärt känna Putte lite närmare i olika debatter och jag har lärt att Putte är en sökare som är beredd att lyssna och ompröva sina ställningstaganden. Putte har också avlagt en självdeklaration om sin uppväxt där inställningen till homosexuella var mycket negativ och där man brukade roa sig med att ’knacka bög’. Knacka bög! Putte! Om du nu var med om det en gång i tiden så borde du väl tänka en gång till nu. Du är ingen förtryckarnatur. Men din inställning till homosexuella är en mobbarattityd. Jag är säker på att den är det av ren tanklöshet. Du är ju om jag förstår rätt skolkurator i tämligen mogen ålder. Mobba människor är väl det sista en skolkurator borde göra.

Och beträffande dina tankar om kultureliten som är starkt påverkade av homosexuella. Den är starkt påverkad av heterosexuella också. Dessutom är det så att det du ser där naturligtvis är toppen på ett isberg. Det är ju personer i den ställningen som vågar tala om sin läggning. Dom andra finns där men håller en låg profil. Jag vet genom både vänkrets och genom mitt yrke.

Så Putte (jag vänder mig till dig eftersom du är primus inter pares inom IS Forum men även till alla andra som känner sig träffade) – tänk en gång till: mobba inte människor som är som dom är skapade – och tyck inte synd om dom heller. Dom är bland oss.

Ramon du får tycka vad du vill, men mobbning icke, för då måste styrkeförhålldena vara ojämlika. Alltså, jag är ensam mot de homsexuella som kan, både ge och ta i debatten. Epitetet mobbare är därför här inte möjligt att applicera på mig, möjligen nedvärderande eller kränkande handling genom att sprida inte för dagen gångbara och politiskt korrekta åsikter. Dessutom är ordet mobbning eller mobba ett skolastiskt påfund. Kalla saker och ting vid dess rätta namn då kanske åtgärderna som skall till också blir de rätta. Det vet åtminstone jag som får jobba med dessa frågor dagligen.
Visst är vi alla en produkt av vår uppväxt, men det jag framhärdar liksom BRIS är att det är fel att ge homosexuella adoptionsrätt. Sen vad jag anser om den sexuella akten som utförs mellan ludna eller rakade karlar får stå för mig.

Zacko, ditt yttrande var liksom för ospecifikt för att jag skulle kunna kommentera det.

Ramon måste även tillägga att det är många beteenden som jag måste ta hand om i skolan och som går på tvärs vad jag egentligen tycker. Därför måste jag vara proffesionell! Trots att jag exempelvis ogillar en mobbingtyp, så måste jag prata med honom/henne som medmänniska.
När någon kommer till mig och undrar över sin sexuella läggning vilket förekommer så möter jag den personen med respekt. Frågar han eller hon vad jag tycker om homosexuella då svarar jag alltid ärligt och jag kan lova att det uppskattas. Här om någonstans är det viktigt att skilja på sak och person!
Vad säger du då undrar du förstås Ramon?
Jag säger att naturen spelat dom ett spratt och att dom förmodligen får leva med det om antagadet är riktigt. Men mera sannolik är det ett sökande av den sexuella läggningen som senare kommer att visa att de förmodligen misstagit sig. Kom ihåg att detta är tonåringar som alls inte vill känna som dom gör och därför poängterar jag, att detta förmodligen bara är en övergångsfas -vilket det oftast är- som massor av ynglingar går igenom. Jag är även noga med att tillägga, om känslor kvarstår i gymnasiet sök upp sexualrådgivningen. Det är vad jag säger.