När jag var ung och tyckte mig ha svaret på all världens frågor så hade jag bestämda åsikter och tog politisk ställning och så. Jag var engagerade och hade radikala åsikter i t.ex. palistinafrågan, men nu....
Jag orkar inte ha åsikter om folk som lever i en så, för mig, främande verklighet. Idag hålls det en tyst minut för offren i London.
Det är ju bra, men samtidigt så höjs röster för att barnen i Bagdad också borde få en tyst minut.
Det är ju sant, visst borde även de vara värda en tyst minut.
Men jag känner att jag inte längre orkar bry mig. En tokig irakier åker in och spränger sina egna barn i Bagdad. Jag förstår det helt enkelt inte. Det ligger för långt bort från mig, från mina tankar, mina värderingar, mitt land.
Jag inser ju att alla människoliv är lika mycket värda, men jag orkar helt enkelt inte. England ligger närmre mitt hjärta, mitt liv, min verklighet. Jag har vänner där, med samma värderingar som mig. Jag var nere i den där tunnelbanan bara några veckor innan det small.
Är jag hjärtlös som inte längre orkar bry mig om illdåd i fjärran länder? I Irak sprängs folk i luften varje dag och skulle vi hedra dessa så skulle vi väl få hålla tyst i tid och evighet.
När jag numera hör talas om en självmordsbombare i Bagdad så rycker jag bara uppgivet på axlarna. Jag kan helt enkelt inte engagera mig i något jag inte förstår. Kanskle för att jag inte tror att det går att förstå... Jag skulle nog bli rädd för mig själv om jag förstog det.
Jag orkar inte ha åsikter om folk som lever i en så, för mig, främande verklighet. Idag hålls det en tyst minut för offren i London.
Det är ju bra, men samtidigt så höjs röster för att barnen i Bagdad också borde få en tyst minut.
Det är ju sant, visst borde även de vara värda en tyst minut.
Men jag känner att jag inte längre orkar bry mig. En tokig irakier åker in och spränger sina egna barn i Bagdad. Jag förstår det helt enkelt inte. Det ligger för långt bort från mig, från mina tankar, mina värderingar, mitt land.
Jag inser ju att alla människoliv är lika mycket värda, men jag orkar helt enkelt inte. England ligger närmre mitt hjärta, mitt liv, min verklighet. Jag har vänner där, med samma värderingar som mig. Jag var nere i den där tunnelbanan bara några veckor innan det small.
Är jag hjärtlös som inte längre orkar bry mig om illdåd i fjärran länder? I Irak sprängs folk i luften varje dag och skulle vi hedra dessa så skulle vi väl få hålla tyst i tid och evighet.
När jag numera hör talas om en självmordsbombare i Bagdad så rycker jag bara uppgivet på axlarna. Jag kan helt enkelt inte engagera mig i något jag inte förstår. Kanskle för att jag inte tror att det går att förstå... Jag skulle nog bli rädd för mig själv om jag förstog det.
Antal svar på detta inlägg: 5
Till och med TV har blivit hjärtlösa.
Rapport visade igår hur ett par tåg i Pakistan hade krockat.
Filmen var klippt,så man hann knappt se någonting.150 döda
pakistaner,är väl inget att visa.
Det blir för mycket av det goda.Pang hit och pang dit.
Jag håller med dig Batting,man orkar inte längre.
Batting är slang för liten baby i Göteborg.
Rapport visade igår hur ett par tåg i Pakistan hade krockat.
Filmen var klippt,så man hann knappt se någonting.150 döda
pakistaner,är väl inget att visa.
Det blir för mycket av det goda.Pang hit och pang dit.
Jag håller med dig Batting,man orkar inte längre.
Batting är slang för liten baby i Göteborg.
Det har nog tyvärr blivit så att vi bara konstaterar att x antal personer dött utan att tänka efter. Faktiskt är det på det viset att vi i dagens läge skulle begå massjälvmord om vi hade förmågan att ta in och bearbeta all den information som strömmar över oss.
Att vi kan stänga av är bara en överlevnadsmekanism som sitter i ryggmärgen.
Att vi kan stänga av är bara en överlevnadsmekanism som sitter i ryggmärgen.
Det dor en manniska i sekunden. 20 - 40 manniskor dor per dag p.g.a mord, terrorism, m.m. Jag semestrar i England och akte dit innan katastrofen. (anledningen att det inte finns prickar eller ringar over A, A och O) Nar katastrofen kom sa borjade jag forska om detta. Jag fick fram att i en omrostning sa rostade 41,8% att dom kande sig hjartlosa av att dom inte brydde sig sa mycket av katastrofen dar 50 manniskor dog. I London var det bara 3,1% som rostade pa att dom kande sig hjartlosa av att dom inte brydde sig sa mycket. Det visar tydligt att du inte ar den enda som kanner sig hjartlos p.g.a att det ligger sa langt bort. Jag kanner mig ocksa lite hjartlos.
Annons
Batting - var inte besviken på dig själv. Hur ska man känslomässigt kunna ta till sig allt lidande i världen? Man kan känna förtvivlan i situationer när rapporteringen blir mer personlig, som i gisslandramat i en skola i Ryssland, eller när man ser en förälder hålla sitt döda barn i armarna. Men det är svårt att känna medkänsla med återkommande statistiska rapporter.
Hur ska man kunna förstå hur en 20-åring som gått i skola och som har jobb plötsligt spränger sig själv och ett antal av sina landsmän i luften? Han är ansvarig för sina gärningar, ja visst, men han är också ett offer.
Den verkliga onskan finns på annat håll. Vi kan inte låta smärtan eller svårigheten att förstå och kunna känna smärta förlama oss. Vi måste inse att någonstans sitter det personer och planerar detta. Planerar hur de ska skapa död och panik och hur de ska provocera folkgrupper att gå till attack mot varandra. Vi måste låta vår smärta övergå i beslutsamhet. Att inte låta oss provoceras. Det är det enda svaret.
Hur ska man kunna förstå hur en 20-åring som gått i skola och som har jobb plötsligt spränger sig själv och ett antal av sina landsmän i luften? Han är ansvarig för sina gärningar, ja visst, men han är också ett offer.
Den verkliga onskan finns på annat håll. Vi kan inte låta smärtan eller svårigheten att förstå och kunna känna smärta förlama oss. Vi måste inse att någonstans sitter det personer och planerar detta. Planerar hur de ska skapa död och panik och hur de ska provocera folkgrupper att gå till attack mot varandra. Vi måste låta vår smärta övergå i beslutsamhet. Att inte låta oss provoceras. Det är det enda svaret.
Jag tycker att Ramon har 110% ratt! 
Sida:
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem