Så fattiga dem måste vara att som tar en gammal cykel.
Fräckheten har inga gränser idagens samhälle.
Det är nästan bud på att förankra fast cyklarna i marken för att få ha dem i fred.
Nä, bu för alla som inte vet vad mitt o ditt är.
Hoppas det löser sig för din dotter.

Det värsta är att den cykeln som blev stulen är min dotters extracykel. Hon har en jättefin cresentcykel men den vill hon inte låta stå ute på grund av stöld. Därför så fick hon denna skrotcykel för att den skulle få vara ifred. Det finns ett cykelförråd i huset men det går inte att låsa. Sen bor hon på 34 km och det är inte mycket utrymme för att ha cykeln i lägenheten. Den stulna cykeln har hon haft i tre veckor.................

Ja sur blir man så in i vassen, men...det är bara att försöka att hitta en ny skrotcykel till henne. Jag ska ringa polisen och höra om dom har nån cykel på hittegodset.

Ja tänk när man kunde gå ifrån huset utan att låsa, när alla visste att man tar inte andras saker, men det var då det!!

Joanna jag vet inte hur många cyklar ja blivit av med, men den sista vet jag hur det gick till.

Det var en ganska dyr c;a 8000 kr, jag hade cyklat in till stan för att köpa en sen julklapp till ett av mina barnbarn, jag observerade när jag gick in i affären att där stod en mörkhyad man och talade i sin mobil, minns honom mycket väl, för att han såg skrämmande ut på något sätt. Väl inne i affären mötte mig samma syn igen, en liknande man, som bara stot där med en telefon i sin hand, tyckte det var märkligt, för han verkade helt ointresserad av att handla.

Jag gjorde mitt inköp och gick ut, och upptäckte då att min cykel var borta, jag hade låst den och var borta i högst 5 minuter.

Där var ganska mycket folk, så jag frågade om någon hade sett något, och flera personer intygade att de sett en mörkhyad man bära iväg min cykel, och lägga den bak i en Volvo herrgårdsvagn.

Långt efter fattade jag hur de gjort, han som stod därute såg när jag satte min cykel, han i affären fick en beskrivning på hur jag såg ut, och bevakade mig så att hans kompanjon utan risk för upptäckt stal min cykel, helt utan risk.

Jag vet hur det känns Joanna, man känner sig maktlös och arg, det är inte lönt ens att anmäla det, polisen har inte tid säger de att leta.

Jag ringde en gång till polisen och anmälde att det stod en fin damcykel utanför fastigheten där jag bor, den hade stått där i månader. Det enda intresse de hade av cykeln var om jag hade möjlighet att lämna in den. Den står fortfarande utanför numera utan sadel, styre och en pedal.

Numera tar jag aldrig cykeln med mig in till stan jag går istället, och när jag varit ute o cyklat, tar jag den alltid med mig in i lägenheten