.... Jag har efter en moderat ansträngning lyckats att få tre av dessa nyfikna gynnare att bli riktigt tama. De har varsin ett passande namn. Två av dem är honor, således heter de Mona och Gudrun. Den tredje är en hane och som sig bör så heter han Göran.

Mona och Gudrun kommer tidigt på morgonen när min balkongdörr är på vid gavel. De har utmärkt insyn in i mitt vardagsrum och synar gör de verkligen. Gudrun har blivit så fräck att hon till och med spatserar in i vardagsrummet och tigger mat. Tyvärr är jag alldeles för svag för att neka henne lite överbliven spagetti eller skummet på en öl. Hon kommer med andra ord oftare och oftare.

Mona är som hennes namn antyder en listig rackare. Hon låter Gudrun ta riskerna för att sedan avtvinga henne bytet. Står oftast inte i skottlinjen som Gudrun. Hon har heller aldrig vågat sig in i vardagsrummet. Hennes komfortavstånd är ca 3 meter eller 50 kontokortslängder.

Sedan har vi Göran... Han är som sig bör störst och tjockast av alla tre. Kommer oftast under sena eftermiddagar och är då rejält sugen på allt gott som jag har placerat i påsen ämnad för komposteringsmaskinen. Den ligger tyvärr kvar vid entrédörren och det är det Göran väntar på. Måste jag nämna att det är ett he----- att städa upp efter honom? Han har blivit så fräck att han knackar på dörren för att upplysa mig om mina skyldigheter gentemot honom!

Glöm inte våra skator och ge dem något gott i strupen, framför allt den 17:e september!

EZ