Mina erfarenheter kan jag dela med mig av. Jag är själv frånskild och har tre barn sedan äktenskapet. Vi har haft perioder med lite olika boende för barnen. Mestadels varannan vecka och det har funkat bra.
En period hade ett av barnen det jobbigt och ville bo bara varannan helg hos mig, medan de andra två fortsatte som vanligt och det funkade också även om det var tråkigt personligen då jag fick träffa honom så lite.

När det gäller Familjerätten så hade vi dem inblandade en gång och den uppfattningen jag fick om dem var att de INTE kan besluta om något över båda/den ena förälderns huvud. De är bara en stödjande och rådgivande instans (som är väldigt bra).
De hjälper parterna att försöka enas och att föra vettiga diskussioner. De är också noga med att påpeka för föräldrarn att det inte är deras behov utan BARNENS BEHOV som ska sättas i fokus.
I de fall föräldrarna inte kan enas mha Familjerätten har man att välja på att gå till domstol.
Familjerätten kan också hjälpa föräldrarna att upprätta ett avtal om de saker man kommit överens.

Vad jag kommer ihåg så finns det inget laga krav på att man måste dyka upp på Familjerätten, men det man bör tänka på då är ju att det förmodligen renderar i att den andra parten drar saken vidare till domstol för att få sin sak prövad. Och då är det ju knappast ett plus i kanten att man inte visat viljan att lösa problemet innan.

En till sak: Många besser-wissers påstår att det finns åldersgränser för när barnen själv får välja var de vill bo, men det är fel. Det finns inget regelverk för detta utan det är en bedömningsfråga från fall till fall där omständigheterna styr och givetvis i första hand BARNETS välmående.

Konflikter dyker alltid upp, stora som små, men det måste man lösa på bästa sätt. Ekonomi den vanligast förekommande källan till konflikter föräldrar emellan.
Vad man än gör så ska man så långt det går undvika att diskutera detta med barnen. De har det tufft ändå!

Hoppas nu det går bra för din dotter och grabben!