Jag var bara tvungen att låta Er ta del av denna "juldikt" i annan form!

TIO SMÅ TOMTEPOJKAR
Midvinternattens köld är hård, tio små Nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

Nio små Nissar i midnattstimma, traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste. Istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomten faller död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små Nissars intresse fångar.
Under stigande hunger faten de nalkar, en stackars Nisse på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt men sjunker likväl ned i
kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har, där sju små tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och huva.
Resterna av tomtehand, petar nisse bort från tand ….

Sex små Nissar mot julbord ila, snabbt de uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod – mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver, springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg.
Lilla Nissen, stackars saten, rinner ut i sillsallaten.

Fyra Nissar har festat på sill, nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glödhett hav, likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små Nissar i granen sig svingar, mellan ljus och änglavingar.
Strax en Nisse står i ljusan låga, doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Två små Nissar omkring sig tittar, då plötsligt en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar, men för detta den en stoppar.
I tak, i golv, på gardinens frans, finns nu Nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten, för att kasta litet vatten.
Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla.

Snön ligger vit litet här och var.
Inte en jäkla tomte finns kvar.