Just nu anser jag skolfrågan vara mycket viktig. De som har lätt för sig i skolarbetet försummas i skolan. Visst måste man ta hand om de "svaga", men vad gör man för de som är flera steg framför alla andra? Ska dessa ungdomar bara skyfflas undan och hållas tysta på bekostnad av de som behöver mer hjälp?
Jag anser att det omedelbart måste bli fler resurser i skolan, annars går vi miste om de som i framtiden kan driva företag och/eller leda vårt land.
Har jag helt fel?
Jag fortsätter min tråd här, eftersom den förra inte var i rätt "familj".
Kom igen med synpunkter i en för vår framtid viktig fråga.
Jag anser att det omedelbart måste bli fler resurser i skolan, annars går vi miste om de som i framtiden kan driva företag och/eller leda vårt land.
Har jag helt fel?
Jag fortsätter min tråd här, eftersom den förra inte var i rätt "familj".
Kom igen med synpunkter i en för vår framtid viktig fråga.
Antal svar på detta inlägg: 5
Denna fråga behöver inte diskuteras ur en politisk vinkel. Snarare är det en viktig fråga inom pedagogik och dess praktiker.
Så länge det finns svaga elever bör dessa få den hjälp de behöver och givetvis måste också den elev som är stark få stimulans till utveckling.
Kanske kan enkla lösningar som inte kräver ekonomiska resurser komma fram vid diskussioner som denna. Att utveckla skolpedagogiken och förändra den tar tid. De ideér som genomförs idag är ideér som är över 100 år gamla. Den svenska pedagogen Ellen Key talade redan vid 1900-talets början om mindre klasser, individuell undervisning och läranden i praktisk miljö etc. Jag tycker att läroplanen ser bra ut på pappret men det måste till att läraren är engagerad och fantasifull för att det skall fungera. Många nya lärare vågar inte ta för sig och kanske lever vissa kvar med bilden av den undervisning de själva blev "utsatta" för. Det är lätt att tänka "det blev ju folk av mig också" istället för att gå bort ifrån det gamla och anpassa undervisningen efter alla elever, inte bara de svaga.
Vi skulle ju aldrig säga till 100 tusentals vuxna att de måste lära sig en viss sak under en viss period. Men detta gör vi med våra barn. Vem är det som kommit på idén att man måste läsa om Turkiet vecka 18 och om småfåglar vecka 19!?
Nej, planering bör ske efter barnets intresse och egna upptäckarglädje. Barn är nyfikna av naturen, tyvärr tar skolan ofta död på den nyfikenheten.
Stimulera barnet, utmana barnet och låt det lära i egen takt, snabbt eller långsamt. Det spelar ju ingen roll när i livet man har en viss kunskap! (inte riktigt sant, kan vara bra att veta att tomten inte finns på riktigt när man är 20 år, men ni fattar)
Upp till kamp!
Så länge det finns svaga elever bör dessa få den hjälp de behöver och givetvis måste också den elev som är stark få stimulans till utveckling.
Kanske kan enkla lösningar som inte kräver ekonomiska resurser komma fram vid diskussioner som denna. Att utveckla skolpedagogiken och förändra den tar tid. De ideér som genomförs idag är ideér som är över 100 år gamla. Den svenska pedagogen Ellen Key talade redan vid 1900-talets början om mindre klasser, individuell undervisning och läranden i praktisk miljö etc. Jag tycker att läroplanen ser bra ut på pappret men det måste till att läraren är engagerad och fantasifull för att det skall fungera. Många nya lärare vågar inte ta för sig och kanske lever vissa kvar med bilden av den undervisning de själva blev "utsatta" för. Det är lätt att tänka "det blev ju folk av mig också" istället för att gå bort ifrån det gamla och anpassa undervisningen efter alla elever, inte bara de svaga.
Vi skulle ju aldrig säga till 100 tusentals vuxna att de måste lära sig en viss sak under en viss period. Men detta gör vi med våra barn. Vem är det som kommit på idén att man måste läsa om Turkiet vecka 18 och om småfåglar vecka 19!?
Nej, planering bör ske efter barnets intresse och egna upptäckarglädje. Barn är nyfikna av naturen, tyvärr tar skolan ofta död på den nyfikenheten.
Stimulera barnet, utmana barnet och låt det lära i egen takt, snabbt eller långsamt. Det spelar ju ingen roll när i livet man har en viss kunskap! (inte riktigt sant, kan vara bra att veta att tomten inte finns på riktigt när man är 20 år, men ni fattar)
Upp till kamp!
Lärarna: Ett stort fel ligger i att de flesta lärarna har gjort följande- gått i skolan, ev gjort lumpen, via högskolan blivit lärare för att sedan vara tillbaka i skolan men nu bakom katedern och agerar sedan som det var under dennes elevtid. Kanske lite överdrivet då ju utvecklingen i samhället tvingat till vissa anpassningar (internet ..).
Vad jag saknar är arbetslivserfarenhet av helst olika sorts jobb. Egentligen bör ingen antas på lärarhögskolan före 35 års ålder. Vissa lärare ska också då och då ut ur skolan för att praktisera i verkligheten, få nya inpulser etc.
Utbildade lärare som är olämpliga ska kunna avskedas/omplaceras, mycket viktigt! Obehöriga lärare med naturlig fallenhet för ungdomar ska kunna anställas på tjänster de klarar av.
Eleverna: Ingen ska släppas utan läs/skriv/räkne-kunnighet. Sedan ska individuella studieplaner göras. Fristående stödpersoner bör finnas på skolan för läraren kan omöjligt hinna med alla. Dessa stöd kan gärna finnas före/efter skolan. De kan vara pensionärer eller andra som har tid att engagera sig mot en viss peng. En del lärare eller annan personal på skolan bör ha ordningsvaktsutbildning med bricka på bröstet. Denne har då helt andra befogenheter att ingripa, ta tag i en elev, föra ut etc. Lärarna törs idag inte ingripa p g a risk för anmälan från förälder(de bör ju i stället bli glada om skolan kan fostra ungen).
Är eleven mogen att gå i den här klassen eller är det föräldrarna som jagar på, en fråga man kan ställa sig.
Kunskapsproven: Det viktiga med dessa bör vara att få reda på vad de inte kan och sätta in resurser för att avhjälpa det. Inte sticka huvudet i sanden och gå vidare enl läroplanen.
Föräldrarna: En del borde inte ha blivit det. De klarar inte av att fostra sina "juveler". Skolan får då ta emot en massa problem som borde klarats av i hemmet. Föräldrarna ska följa/engagera sig i barnens skolgång och ingå i teamet lärare/elev/förälder. Far-morföräldrar kan även finnas med.
Betygen: Klurig fråga. Både för och emot. Bra för de som lyckas med bra betyg. Kan vara förödande för de som misslyckas.
Betygen har idag för stor betydelse vid intagningar till utbildningar. Ett test bör ingå för att exvis kolla om en elev till läkar/tandläkarutbildningen har bra motorik samt sociala kvalitéer m m.
Betygens betydelse överdriven. Jag känner flera med urusla betyg som verkligen lyckats här i livet senare.
Livslångt lärande: Vi lever idag i ett samhälle som inte är så statiskt som för 50 år sedan. Allting händer så snabbt och globalt. Förr kunde en som fick en yrkesutbildning jobba med det hela livet. Idag så måste man följa med på ett annat sätt och själv avsätta tid för det. Man kan inte helt lita på att arbetsgivaren ska fixa fortbildningen fast viktiga sådana ska arbetsgivaren ta ansvar för.
Resurser: Jag tror det är för mycket byråkrati/studierektorer i skolan. För liten effektivitet. Men jag är inte främmande för att resurser behövs. Kanske framför allt för att uppnå kontinuitet. Mindre byten av lärare.
Nu har jag sammanfattat det hela tror jag. Med risk för att ha trampat en och annan lärare på tårna. Får väl se av reaktionerna.
Är det rekord i längd? Är det någon som orkar läsa det?
Vad jag saknar är arbetslivserfarenhet av helst olika sorts jobb. Egentligen bör ingen antas på lärarhögskolan före 35 års ålder. Vissa lärare ska också då och då ut ur skolan för att praktisera i verkligheten, få nya inpulser etc.
Utbildade lärare som är olämpliga ska kunna avskedas/omplaceras, mycket viktigt! Obehöriga lärare med naturlig fallenhet för ungdomar ska kunna anställas på tjänster de klarar av.
Eleverna: Ingen ska släppas utan läs/skriv/räkne-kunnighet. Sedan ska individuella studieplaner göras. Fristående stödpersoner bör finnas på skolan för läraren kan omöjligt hinna med alla. Dessa stöd kan gärna finnas före/efter skolan. De kan vara pensionärer eller andra som har tid att engagera sig mot en viss peng. En del lärare eller annan personal på skolan bör ha ordningsvaktsutbildning med bricka på bröstet. Denne har då helt andra befogenheter att ingripa, ta tag i en elev, föra ut etc. Lärarna törs idag inte ingripa p g a risk för anmälan från förälder(de bör ju i stället bli glada om skolan kan fostra ungen).
Är eleven mogen att gå i den här klassen eller är det föräldrarna som jagar på, en fråga man kan ställa sig.
Kunskapsproven: Det viktiga med dessa bör vara att få reda på vad de inte kan och sätta in resurser för att avhjälpa det. Inte sticka huvudet i sanden och gå vidare enl läroplanen.
Föräldrarna: En del borde inte ha blivit det. De klarar inte av att fostra sina "juveler". Skolan får då ta emot en massa problem som borde klarats av i hemmet. Föräldrarna ska följa/engagera sig i barnens skolgång och ingå i teamet lärare/elev/förälder. Far-morföräldrar kan även finnas med.
Betygen: Klurig fråga. Både för och emot. Bra för de som lyckas med bra betyg. Kan vara förödande för de som misslyckas.
Betygen har idag för stor betydelse vid intagningar till utbildningar. Ett test bör ingå för att exvis kolla om en elev till läkar/tandläkarutbildningen har bra motorik samt sociala kvalitéer m m.
Betygens betydelse överdriven. Jag känner flera med urusla betyg som verkligen lyckats här i livet senare.
Livslångt lärande: Vi lever idag i ett samhälle som inte är så statiskt som för 50 år sedan. Allting händer så snabbt och globalt. Förr kunde en som fick en yrkesutbildning jobba med det hela livet. Idag så måste man följa med på ett annat sätt och själv avsätta tid för det. Man kan inte helt lita på att arbetsgivaren ska fixa fortbildningen fast viktiga sådana ska arbetsgivaren ta ansvar för.
Resurser: Jag tror det är för mycket byråkrati/studierektorer i skolan. För liten effektivitet. Men jag är inte främmande för att resurser behövs. Kanske framför allt för att uppnå kontinuitet. Mindre byten av lärare.
Nu har jag sammanfattat det hela tror jag. Med risk för att ha trampat en och annan lärare på tårna. Får väl se av reaktionerna.
Är det rekord i längd? Är det någon som orkar läsa det?
Birger jag tror du har rätt åtminstone på den sista raden!
Annons
Jag håller med Vilma om det sista men jag är tyvärr tvungen att hålla med dig om mycket. Kanske inte ett föräldraprov (låter lite för mycket Terry Pratchett för mig) men resten kan jag nog skriva under på. Lärarna tål nog en del men ställer de till problem så får de både rektor och föräldrar på sig så det är inget lätt problem. Att göra som du föreslår kostar pengar och sen när ska barnen kosta något från våran kassa (Skatt). 
Poppo jag har precis läst en del av det som skrevs i den "första" delen av tråden. Du har ju inte satt någon som helst politisk prägel på tråden du ville ju bara få ordning på tråden och ta upp den till diskussion. Vissa av oss (tyvärr mig inkluderad) tolkar in politik i det mesta men om man tänker fritt som Birger gjorde så blir det en underbar synpunkt på hur han ville att det skulle vara. Skolan av idag är gjord för barn som är självgående, Barn som saknar nåt passar inte in. Tack för en underbar tråd 
Sida:
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem