Jag har en vuxen dotter, som inte vet vad städning är. Hon bor med sin 6 årige pojke i en lägenhet de flyttade in i i Januari.
Varannan vecka bor jag hos henne 2 dagar, eftersom hon jobbar förmiddagsskift, och jag lämnar pojken på dagis.
Problemt är att jag så fort jag kommer måste sätta igång att städa. Där ligger läskflaskor tvätade kläder blandade med smutskläder överallt, i soffan på golvet, inslängt i garderober i badrummet ja överallt.
Köket är fullt av disk, matbordet fullt av räkningar reklam lappar så man får rymma undan för att kunna äta. Paneler är färgade av smutsiga fingrar, bordet i vardagsrummet är så fullt så man kan inte sätta något där, i kylen står matrester sedan flera veckor tillbaka m.m m.m
Jag vet att jag borde inte röra i det, men jag kan inte heller acceptera att mitt barnbarn skall växa upp i ett sådant hem, t.o.m han har sagt att det är skräpigt hemma hos mamma, och han är alltså 6 år.
Hans pappa har honom varannan vecka och där är förhållandet exaxt detsamma, men det slipper jag numera i alla fall att se.
Vad gör man, detta driver mig till förtvivlan.
Snälla, om ni har några synpunkter på detta så tänk på att hon finns här på forumet, så döm inte henne för hårt, det har jag redan gjort så många gånger, försök istället ge mig råd hur man kommer tillrätta med ett sådant problem
Antal svar på detta inlägg: 4
Hmm jag tror det kan va så att hon helt enkelt är trött( kanske på allt) , just att behöva ta hand om allt själv .
Det jag tror kan hjälpa mest är att prata med henne och hjälpa henne i den mån du kan inte skälla det blir nog bara värre i o m att du är hennes pappa så brukar det bli tvärt om effekt .. Fråga henne om det är nåt du kan göra eller hur det är me henne hur hon mår osv jag tror det kan bottna i det allmäna måendet som stress osv ..Du behöver i a f komunicera me henne i stället för att dirigera det är alltid viktigt med komunikation att köra över henne och börja städa är ju lite kränkande ( tycker jag) hon är ju vuxen ..
Ha en bra fredag !
Det jag tror kan hjälpa mest är att prata med henne och hjälpa henne i den mån du kan inte skälla det blir nog bara värre i o m att du är hennes pappa så brukar det bli tvärt om effekt .. Fråga henne om det är nåt du kan göra eller hur det är me henne hur hon mår osv jag tror det kan bottna i det allmäna måendet som stress osv ..Du behöver i a f komunicera me henne i stället för att dirigera det är alltid viktigt med komunikation att köra över henne och börja städa är ju lite kränkande ( tycker jag) hon är ju vuxen ..
Ha en bra fredag !
Bea, innerst inne vet jag att du har rätt, men det är så svårt att komma hem och se eländet, och jag gör det för att pojken skall ha det bra, snart börjar han ta hem kompisar, och jag vill inte ryktet skall spridas hos grannarna om hur det ser ut hemma hos honom.
Dessutom tycker jag att jag förtjänar lite respekt från henne, när hon flyttade i januari hade hon inte en möbel, jag köpte varenda pryl hon har i lägenheten, jag körde och hämtade allt, hyrde släp och slet i 3 veckor, allt för att jag gladde mig åt att hon äntligen skulle få ett eget hem, och redan nu ser jag hur det börjar förfalla, och det gör ont ända in i hjärtat.
Jag talar med henne så fort jag får tillfälle, men reaktionen blir ju som du säger, men jag älskar mitt lilla barnbarn över allt annat, och det är för hans skull jag försöker få rätsida på det hela, men jag skall försöka gå lite försiktigare fram, skulle jag mista hennes förtroende skulle jag mista mitt barnbarn också, och då har jag inte mycket kvar.
Dessutom tycker jag att jag förtjänar lite respekt från henne, när hon flyttade i januari hade hon inte en möbel, jag köpte varenda pryl hon har i lägenheten, jag körde och hämtade allt, hyrde släp och slet i 3 veckor, allt för att jag gladde mig åt att hon äntligen skulle få ett eget hem, och redan nu ser jag hur det börjar förfalla, och det gör ont ända in i hjärtat.
Jag talar med henne så fort jag får tillfälle, men reaktionen blir ju som du säger, men jag älskar mitt lilla barnbarn över allt annat, och det är för hans skull jag försöker få rätsida på det hela, men jag skall försöka gå lite försiktigare fram, skulle jag mista hennes förtroende skulle jag mista mitt barnbarn också, och då har jag inte mycket kvar.
Jag har full förståelse för dig och din oro men kan det va just så att hon känner att allt cirkulerar runt hennes barn så att hon blir bortglömd , som ensamstående blir man lätt trött man tycker att allt man gör är fel det får man höra snabbt och det är sällan nån påpekar om man gjort nåt bra för det är så självklart att det ska göras ansvaret blir tung när det är på det visset och då tappar man lusten för allt ( fast man vet att det är fel) det är ju inte medvetet , jag jag tror att bästa hjälpen för henne blir att du ger henne stöd och peppar henne . Du vet nog bäst som känner henne vad som kan behövas jag tror du hittar en lösning den finns nog nånstans inom dig och hon kanske får krafter tillbaka om hon får rätt stöd och hjälp .
Jag tycker iaf att du är en fin pappa som tänker på henne och bryr dig bara det är guldvärd !!
Lycka till !
Jag tycker iaf att du är en fin pappa som tänker på henne och bryr dig bara det är guldvärd !!
Lycka till !
Annons
Hej Micke
Hur gammal är din dotter?
millep
Hur gammal är din dotter?
millep
Sida:
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem