Det har vi väl alla lite till mans, tror jag...
Personligen har jag en hel del som jag upplevt både negativt och positivt och som etsat sig fast i minnet..,t ex den gången jag, nej förresten,
berätta något ni istället och helst om något positivt...
Personligen har jag en hel del som jag upplevt både negativt och positivt och som etsat sig fast i minnet..,t ex den gången jag, nej förresten,
berätta något ni istället och helst om något positivt...
Antal svar på detta inlägg: 4
För 2 år sedan var jag på ett av mina många besök hos en av mina kusiner i USA, vilket jag försökt vara vartannat år sedan jag blev pensionär.
Vi brukar besöka många fantastiska platser, hon bor i California, bl.a har vi varit på Disney, Universal Stuios, Knotts Farm, Malibu, Venace beach, Hollywood Las Vegas Hoover Damn m.m.
Denna gången märkte jag att något inte skulle bli riktigt som vanligt, för jag brukar få ett program på alla planer hon glort upp, och nu fanns det en punkt på 14 dagar vilket skulle vara ett besök i Phoenix. Jag har vairt i Phoenix tidigare, och hade svårt att föreställa mig 2 veckor där.
Mitt besök denna gång i USA var 6 veckor, och samma dag vi skulle åka till Phoenix, så började delar av släkten att dyka upp på morgonen, alla sa att det skulle bli en resa till Phoenix, men vid tolvtiden på dagen började hundarna skälla, och när jag tittade ut stod där 3 vita limousiner utanför, vi blev tillsagda att hämta våra väskor, och så bar det iväg.
Alla utom jag visste tydligen vad som var på gång, för det tisslades o tasslades i ett kör. Efter cirka en timme kom vi till Long Beach, och där satte de på mig en ögonbindel. Så småningom stannade bilen och vi steg ur, jag förseddes med ett kuvert, och så stod vi i en kö en lång stund. Efter kanske 45 minuter fick jag ta av bindeln, och stod då framför en lång disk, och en dam som ville se mitt pass. Det tog ungefär 10 minuter innan jag genom ett fönster fick syn på ett kryssningsfartyg, ett fartyg som vi skulle tillbringa 14 dagar på under en Hawaiikryssning. Det visade sig att vi var 18 personer från min släkt, och 18 personer från min kusins bästa väns släkt.
INte nog med denna överraskning, för vi kallades ner till en liten samlingslokal strax efter att skeppet lämnat kaj, och där fick vi varsin tröja, alla de andra hade texten "Who is Michael", och på min stod det I am Michael".
Det blev en underbar resa, inte minst på grund av tröjorna, amerikanare är ju lite speciella, och jag tror alla de övriga 1200 passagararna satte upp som mål att finna den där Michael, och när de fann mig skulle det naturligtvis bjudas på en drink. Vill inte påstå att det blev 1200 drinkar, men visst blev det en del.
Ja, det var en av mitt livs höjd punkter den här resan, Hawaii var det mest underbara jag någonsin besökt, men mer om det en annan gång.
Vi brukar besöka många fantastiska platser, hon bor i California, bl.a har vi varit på Disney, Universal Stuios, Knotts Farm, Malibu, Venace beach, Hollywood Las Vegas Hoover Damn m.m.
Denna gången märkte jag att något inte skulle bli riktigt som vanligt, för jag brukar få ett program på alla planer hon glort upp, och nu fanns det en punkt på 14 dagar vilket skulle vara ett besök i Phoenix. Jag har vairt i Phoenix tidigare, och hade svårt att föreställa mig 2 veckor där.
Mitt besök denna gång i USA var 6 veckor, och samma dag vi skulle åka till Phoenix, så började delar av släkten att dyka upp på morgonen, alla sa att det skulle bli en resa till Phoenix, men vid tolvtiden på dagen började hundarna skälla, och när jag tittade ut stod där 3 vita limousiner utanför, vi blev tillsagda att hämta våra väskor, och så bar det iväg.
Alla utom jag visste tydligen vad som var på gång, för det tisslades o tasslades i ett kör. Efter cirka en timme kom vi till Long Beach, och där satte de på mig en ögonbindel. Så småningom stannade bilen och vi steg ur, jag förseddes med ett kuvert, och så stod vi i en kö en lång stund. Efter kanske 45 minuter fick jag ta av bindeln, och stod då framför en lång disk, och en dam som ville se mitt pass. Det tog ungefär 10 minuter innan jag genom ett fönster fick syn på ett kryssningsfartyg, ett fartyg som vi skulle tillbringa 14 dagar på under en Hawaiikryssning. Det visade sig att vi var 18 personer från min släkt, och 18 personer från min kusins bästa väns släkt.
INte nog med denna överraskning, för vi kallades ner till en liten samlingslokal strax efter att skeppet lämnat kaj, och där fick vi varsin tröja, alla de andra hade texten "Who is Michael", och på min stod det I am Michael".
Det blev en underbar resa, inte minst på grund av tröjorna, amerikanare är ju lite speciella, och jag tror alla de övriga 1200 passagararna satte upp som mål att finna den där Michael, och när de fann mig skulle det naturligtvis bjudas på en drink. Vill inte påstå att det blev 1200 drinkar, men visst blev det en del.
Ja, det var en av mitt livs höjd punkter den här resan, Hawaii var det mest underbara jag någonsin besökt, men mer om det en annan gång.
Godmiddag Micke03!!! 
Tack för din fantastiska berättelse den var verkligen något utöver det vanliga!!!
Och Yes, amerikanarna kan verkligen överraska, u2 min vän!!!
Personligen har jag aldrig varit i USA men har en hel del bekanta där och oförglömliga minnen, det lovar jag...
Ett utav dessa är när Mr George kommenterade mej i en thread (tråd) What behind universe, som jag har på en annan sajt. Det glömmer jag aldrig!!! Ej heller då jag fick det stora nöjet att bekanta mej med Dr Phil, tillika fd medlem på den sajten...
Du skulle ha varit med Micke, konversationerna oss emellan och med de andra medlemmarna. Huu viken upplevelse!!! Ja, jag menar för Dr Phil och Mr George då, förstås..
Nej, så var det väl inte riktigt heller. Vi hade alla ett mycket trevligt, vänligt och skämtsamt utbyte...
Värre var det nog då jag på en amerikansk sajt blev inblandad i ett vad jag kallar internetkrig sedan man helt oprovoserat kallat mej för drugger (knarkare).
Det bör också tilläggas i sammanhanget att jag helt "alltid" tagit avstånd från droger mer än i medecinskt syfte och som med spriten där jag på sin höjd dricker ett par öl under en, ja ca 10 års period och eventuellt vid någon annan tilldragelse som kräver min medverkan. Well...
Det där sk internetkriget slutade i alla fall lyckligt sedan jag upprättat ett sk fredsdokument emellan mej och dom stridande parterna...
Efter detta blev i alla fall jag och den utlösande faktorn väldigt goda vänner och det är jag både glad och tacksam för. Men att det skulle till så mycket för att mäkla fred med krigsveteranen det hade jag inte ens kunnat föreställa mej. Inte allra minst, för att "detta" internetkrig hade sitt ursprung i en dator...
Men, det onda brukar ju ofta också föra något gott med sig, eller hur Micke? I alla fall den här gången och ledde mej osökt in till ett sk exclusivt medlemsskap på en annan sajt där jag fick bekanta mej med en rad olika celebriteter runt om i världen, bl a Dr Phil och Mr George då som också tidigare var moderator på den sajten...
Men det är klart, jag har ju även från Sverige oförglömliga minnen att berätta om då jag t ex under 80 talet fick spela in min första grammofonskiva efter 8 års harvande på gitarren och sånglektioner på toaletten...
Jag har mardrömmar om det än idag, nej då, det är väl att ta i, kanske i alla fall?
I vilket fall som helst är det också en upplevelse som påverkat mej positivt eftersom det också tacksamt fick mej att börja leva på musiken ända fram till mitten av 80 talet då jag sadlade om och började en karriär såsom nyhetsfotograf och som nu idag lett mej in till att börja arbeta för ett i andra avseenden bättre internet...
Och visst! Där finns det också en hel del att berätta liksom en del annat oförglömligt jag varit med om under mina 56 år på den här planeten... Bland annat en närkontakt av tredje graden 1970...
Men den oförglömligheten kanske jag kan få orda om vid ett annat tillfälle så det inte blir för tröttsamt att läsa denna promemoria....
Tack på för hand!!!
Tack för din fantastiska berättelse den var verkligen något utöver det vanliga!!!
Och Yes, amerikanarna kan verkligen överraska, u2 min vän!!!
Personligen har jag aldrig varit i USA men har en hel del bekanta där och oförglömliga minnen, det lovar jag...
Ett utav dessa är när Mr George kommenterade mej i en thread (tråd) What behind universe, som jag har på en annan sajt. Det glömmer jag aldrig!!! Ej heller då jag fick det stora nöjet att bekanta mej med Dr Phil, tillika fd medlem på den sajten...
Du skulle ha varit med Micke, konversationerna oss emellan och med de andra medlemmarna. Huu viken upplevelse!!! Ja, jag menar för Dr Phil och Mr George då, förstås..
Nej, så var det väl inte riktigt heller. Vi hade alla ett mycket trevligt, vänligt och skämtsamt utbyte...
Värre var det nog då jag på en amerikansk sajt blev inblandad i ett vad jag kallar internetkrig sedan man helt oprovoserat kallat mej för drugger (knarkare).
Det bör också tilläggas i sammanhanget att jag helt "alltid" tagit avstånd från droger mer än i medecinskt syfte och som med spriten där jag på sin höjd dricker ett par öl under en, ja ca 10 års period och eventuellt vid någon annan tilldragelse som kräver min medverkan. Well...
Det där sk internetkriget slutade i alla fall lyckligt sedan jag upprättat ett sk fredsdokument emellan mej och dom stridande parterna...
Efter detta blev i alla fall jag och den utlösande faktorn väldigt goda vänner och det är jag både glad och tacksam för. Men att det skulle till så mycket för att mäkla fred med krigsveteranen det hade jag inte ens kunnat föreställa mej. Inte allra minst, för att "detta" internetkrig hade sitt ursprung i en dator...
Men, det onda brukar ju ofta också föra något gott med sig, eller hur Micke? I alla fall den här gången och ledde mej osökt in till ett sk exclusivt medlemsskap på en annan sajt där jag fick bekanta mej med en rad olika celebriteter runt om i världen, bl a Dr Phil och Mr George då som också tidigare var moderator på den sajten...
Men det är klart, jag har ju även från Sverige oförglömliga minnen att berätta om då jag t ex under 80 talet fick spela in min första grammofonskiva efter 8 års harvande på gitarren och sånglektioner på toaletten...
Jag har mardrömmar om det än idag, nej då, det är väl att ta i, kanske i alla fall?
I vilket fall som helst är det också en upplevelse som påverkat mej positivt eftersom det också tacksamt fick mej att börja leva på musiken ända fram till mitten av 80 talet då jag sadlade om och började en karriär såsom nyhetsfotograf och som nu idag lett mej in till att börja arbeta för ett i andra avseenden bättre internet...
Och visst! Där finns det också en hel del att berätta liksom en del annat oförglömligt jag varit med om under mina 56 år på den här planeten... Bland annat en närkontakt av tredje graden 1970...
Men den oförglömligheten kanske jag kan få orda om vid ett annat tillfälle så det inte blir för tröttsamt att läsa denna promemoria....
Tack på för hand!!!
Tack för ditt som vanligt trevliga svar!
Blev nyfiken på detta forum du talade om, kan vem som helst bli medlem där, och har du möjlighet att klistra in länken här.
Ha en fantastisk dag!
Blev nyfiken på detta forum du talade om, kan vem som helst bli medlem där, och har du möjlighet att klistra in länken här.
Ha en fantastisk dag!
Annons
Thanks Mike03, same to "you"!
And thats okey for "you" sir!
I´ll giving Yà all info about it to your mailbox,
if you dont mind?
And thats okey for "you" sir!
I´ll giving Yà all info about it to your mailbox,
if you dont mind?
Sida:
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem