Först o främst skall jag tala om att jag inte är religiös, tillhör ingen kyrka och inget religiöst samfund.
Min mor gick bort 1975 efter en lång sjukhusperiod för behandling av hennes lungcancer. En dag när jag kom på besök talade läkaren om för mig att hon inte hade mer än ett par dagar kvar, och att hon ville komma hem till sin lägenhet för att dö där.
Jag tog ledigt på obestämd tid från jobbet för att kunna se till henne. Första kvällen skickade hon ut mig för att köpa hummer och champagne, för hon ville vi skulle ha en trevlig kväll tillsammans, hon ringde och tog farväl av alla vänner och släkten i USA, det hela var väldigt vemodigt men det kändes att det var det hon ville.
Från den kvällen och sex dagar framåt låg hon medvetslös, och natten till söndag vaknade jag av att allt var så egendomligt tyst. Jag gick in i hennes rum, och kände den mest egendomliga känsla jag någonsin känt, jag kände ingen sorg just då, bara en känsla av att vi inte var ensamma. Jag minns jag tog hennes hand och höll den i kanske 10 minuter, och hela tiden den här egendomliga känslan av lugn o tystnad.
Har funderat mycket på detta genom åren, men inte funnit någon förklaring, däremot så har jag talat med äldre som upplevt ungefär detsamma, denna egendomliga känsla.
Min mor gick bort 1975 efter en lång sjukhusperiod för behandling av hennes lungcancer. En dag när jag kom på besök talade läkaren om för mig att hon inte hade mer än ett par dagar kvar, och att hon ville komma hem till sin lägenhet för att dö där.
Jag tog ledigt på obestämd tid från jobbet för att kunna se till henne. Första kvällen skickade hon ut mig för att köpa hummer och champagne, för hon ville vi skulle ha en trevlig kväll tillsammans, hon ringde och tog farväl av alla vänner och släkten i USA, det hela var väldigt vemodigt men det kändes att det var det hon ville.
Från den kvällen och sex dagar framåt låg hon medvetslös, och natten till söndag vaknade jag av att allt var så egendomligt tyst. Jag gick in i hennes rum, och kände den mest egendomliga känsla jag någonsin känt, jag kände ingen sorg just då, bara en känsla av att vi inte var ensamma. Jag minns jag tog hennes hand och höll den i kanske 10 minuter, och hela tiden den här egendomliga känslan av lugn o tystnad.
Har funderat mycket på detta genom åren, men inte funnit någon förklaring, däremot så har jag talat med äldre som upplevt ungefär detsamma, denna egendomliga känsla.
Antal svar på detta inlägg: 7
Vi människor lever i en väldigt begränsad 3-dimensionel värld och det finns säkert mycket som vi inte kan uppfatta och inte förstå
Hej Micke
Fin text
I mitt jobb och även privat i min familj har jag ofta mött döden- döende människor. Flera gånger har jag upplevt det Du gjorde. Visst är det egendomligt men ändå inte skrämmande. Det finns en forskare som heter Elisabeth Kübler Ross. Hon skriver att -" om vi inte vore så rädda skulle vi se att det är bara ett steg mellan livet och döden. Alltså är dom inte långt borta. Min syster "ringde mej från andra sidan" i en dröm. Tidigare på dagen hade jag längtat så att höra hennes röst och uttala hennes namn.
Fin text
I mitt jobb och även privat i min familj har jag ofta mött döden- döende människor. Flera gånger har jag upplevt det Du gjorde. Visst är det egendomligt men ändå inte skrämmande. Det finns en forskare som heter Elisabeth Kübler Ross. Hon skriver att -" om vi inte vore så rädda skulle vi se att det är bara ett steg mellan livet och döden. Alltså är dom inte långt borta. Min syster "ringde mej från andra sidan" i en dröm. Tidigare på dagen hade jag längtat så att höra hennes röst och uttala hennes namn.
Nej Svejan, precis som du säger så fanns det ingenting i det som var skrämmande, tvärtom så är jag glad att jag fick denna lilla stund med henne, det har jag värdesatt ända sedan dess.
Det märkliga är att jag inte kände denna lugn när jag lämnade hennes rum, då kom sorgen över mig.
Det märkliga är att jag inte kände denna lugn när jag lämnade hennes rum, då kom sorgen över mig.
Annons
Vargo Du tycks ha en bra uppfattning om det mesta!
Dagen innan min mamma gick bort hände följande:
Mamma låg sedan en tid på långvård ganska senil.Jag var efter arbetet som vanligt och hälsa på henne, hemmet hon var på låg inte långt från min bostad. Den här dagen sa hon,nettan kanDu komma lite senare ikväll,också.Ja sa givetvis,men varför, jo, det skulle kännas tryggt sa hon .Senare på eftermiddagen kännde jag att något var på gång. Mamma dog kl.19.30 på kvällen, jag var där! Kan man känna när det är nära?
Dagen innan min mamma gick bort hände följande:
Mamma låg sedan en tid på långvård ganska senil.Jag var efter arbetet som vanligt och hälsa på henne, hemmet hon var på låg inte långt från min bostad. Den här dagen sa hon,nettan kanDu komma lite senare ikväll,också.Ja sa givetvis,men varför, jo, det skulle kännas tryggt sa hon .Senare på eftermiddagen kännde jag att något var på gång. Mamma dog kl.19.30 på kvällen, jag var där! Kan man känna när det är nära?
Har själv upplevt en liknande händelse i samband med min 19årige sons död i Marocko 1988.
Tre veckor efter hans bortgång, sent en kväll, fick jag en känsla av outsäglig frid och lugn, en kontakt uppstod mellan honom och mig som varade några minuter. Denna händelse gav mig tröst och styrka och gör så fortfarande.
Tre veckor efter hans bortgång, sent en kväll, fick jag en känsla av outsäglig frid och lugn, en kontakt uppstod mellan honom och mig som varade några minuter. Denna händelse gav mig tröst och styrka och gör så fortfarande.
Detta kunde egentligen vara en separat tråd, men jag tar det här.
Min mor gifte om sig i ganska hög ålder, med en ganska välbärgad man, som gick bort året innan. Jag kontaktade hans syster, som bor i mellansverige, för min mor bad mig om det, och hon kom ner andra dagen och stannade till slutet.
Detta var en kvinna som min mor trodde var en av hennes bästa vänner.
Efter jag kommit ut ur rummet hade hon vaknat, och vi satt och väntade och väntade på polis och en läkare, som skulle bekräfta dödsfallet. Dessa 2 timmar tillhörde det västa jag upplevt i gnidenhet. Hon började gå runt och plocka fram pälsar och smycken, som hon sa att hon skulle ta med sig hem. En päls hade min fru blivit lovad, men hon förklarade för mig att jag inte hade rätt till någonting i hemmet, eftersom min mor fått allting av hennes döde bror.
Detta var tillräckligt för att jag mer eller mindre körde ut henne ur lägenheten.
Någon månad senare ringde hon mig och sa att jag skulle packa ihop allt hon hade i sina lådor, kläder smycken ja allt. Naturligtvis gjorde jag inte detta, och jag hörde sedan aldrig ifrån henne, inte ens en blomma till begravningen. Märk väl att detta var en mycket förmögen kvinna.
Usch, jag blir så förbannad när jag tänker på det, men nu är det sagt.
Min mor gifte om sig i ganska hög ålder, med en ganska välbärgad man, som gick bort året innan. Jag kontaktade hans syster, som bor i mellansverige, för min mor bad mig om det, och hon kom ner andra dagen och stannade till slutet.
Detta var en kvinna som min mor trodde var en av hennes bästa vänner.
Efter jag kommit ut ur rummet hade hon vaknat, och vi satt och väntade och väntade på polis och en läkare, som skulle bekräfta dödsfallet. Dessa 2 timmar tillhörde det västa jag upplevt i gnidenhet. Hon började gå runt och plocka fram pälsar och smycken, som hon sa att hon skulle ta med sig hem. En päls hade min fru blivit lovad, men hon förklarade för mig att jag inte hade rätt till någonting i hemmet, eftersom min mor fått allting av hennes döde bror.
Detta var tillräckligt för att jag mer eller mindre körde ut henne ur lägenheten.
Någon månad senare ringde hon mig och sa att jag skulle packa ihop allt hon hade i sina lådor, kläder smycken ja allt. Naturligtvis gjorde jag inte detta, och jag hörde sedan aldrig ifrån henne, inte ens en blomma till begravningen. Märk väl att detta var en mycket förmögen kvinna.
Usch, jag blir så förbannad när jag tänker på det, men nu är det sagt.
Jag satt hos min mor när hon gick bort. En halvtimme innan var hon väldigt orolig i sängen, jag försökte att få reda på varför. Efter många frågor och gissningar så kom jag på att hon ville ha bytt underkläder och blöja. När personalen hade gjort henne ren och fin, så log hon och tittade ut genom fönstret och sakta så gick hon vidare. Jag kände då ett stort lugn i hela rummet. Samtidigt som jag upplevde ett stilla ljus.
Min mor var alltid noga med att, som hon sa - man ska vara hel och ren, noga med att ha rena och hela underkläder. Det stämde, in i det sista så var hon noga med det!!
Jag tror på Gud, jag skulle aldrig kunna tänka mej att gå ur statskyrkan!!
Min mor var alltid noga med att, som hon sa - man ska vara hel och ren, noga med att ha rena och hela underkläder. Det stämde, in i det sista så var hon noga med det!!
Jag tror på Gud, jag skulle aldrig kunna tänka mej att gå ur statskyrkan!!
Sida:
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem