....eller bortkastad tid, jag tänker på denna evinnerliga Tv-skådning som dom flesta av oss ägnar oss åt, säkert runt 4 timmar varje dag, eller kväll rättare sagt, dygnet bästa timmar. Som tårta på löken tillkommer datortid och dagsavistid. Jag tänker så här: jag jobbar 9 timmar om dagen och jag sover 7 och jag kostar på mej minst 5 timmar av ovan aktiviteter. Kvar har jag fattiga 3 timmar/dygn att leva på. Ja ...
Visa/dölj hela huvudinlägget
Visa/dölj hela huvudinlägget
. Lite moment 22 altså. Men man kan inte hindra att känslan av meningslöshet ramlar över en med jämna mellanrum. Vad vi vet så har vi endast ett liv. Att tillbringa det mad att dyrka andras liv på Tv, radio och i tidningar är ju fn inte klokt. Nej jvlr, nu åker Tv:n........ (datorn behåller vi ett tag till 
)
Antal svar på detta inlägg: 15
Ett gott försök, klandra dig inte! Det kanske måste börja med begränsningar, och inte tvärstopp?
Jepp, så är det nog. Det blev nästan krig här hemma och när det väl kommer till kritan så väger jag lätt mot mina töser 
Du får kasta in handduken och kalla till familljemöte!!*ler*
Annons
Detta skrev jag på 80-talet - gäller kanske även idag?
Vi har ingen TV
Egentligen var det en tillfällighet att jag blev utan TV.
Men att vara utan TV skulle nog inte bli några problem.
Efter en tid kom den första TV:n in i bostaden.
Det var en väninna som släpade hem sin ”lilla bärbara” från landet.
Det gick inte att få in någon bild. Den stod länge i ett hörn innan den
gick i retur till ägaren.
Då var det dags för TV nummer två. Det var en bekant som undrade
om det verkligen var sant att jag inte hade någon TV. Han hade en
i sin sommarstuga som skulle stå bättre i en varm bostad över vintern.
Ville jag inte ta mej an den tro? Efter flera påstötningar kom så
apparaten in i huset.
Sedan min egen TV åkt ut hade jag möblerat om, efter mina egna
idéer, inte efter TV:n. Nu fanns det egentligen inte någon plats för
en dylik sak. Den lånade, nu alltför stora ”lådan” fick stå lite på kanten.
Det var nog första gången den TV:n fick en så obetydlig plats.
En TV är ju liksom van att stå i centrum.
Hur som helst, nu kunde man ju få se ”Kalle Anka” på julafton.
Det har man ju gjort i alla tider. Visst såg vi ”Kalle” och även en film
på juldagen. Men sen blev det inte mycket mer.
På våren flyttade jag. Ägaren hämtade sin TV. Lägenheten byttes nu ut mot ett hus på landet. Huset möblerades med de möbler som fanns och utan hänsyn till någon TV.
Alla är så förvånade över att man inte har TV. Alla frågar och
undrar också hur man klarare sej utan. ”Det finns ju så många fina
program”.
Häromdagen ringde jag till en bekant och bjöd in deras familj till
oss. Naturligtvis är också barnen välkomna om de vill. Mamman
tyckte det var okay, de kunde ju se på TV. Vi har ingen, förklarade
jag, men vi kanske kan göra något roligt tillsammans allihopa.
Nja, men det är ju rätt skönt att få sitta ifred och prata. Barnen
sitter ju stilla om de ser TV.
Och, det kommer inte att bli något problem. Dom ska ta med sej
sin egen ”lilla bärbara”.
Det är svårare än jag trodde att vara utan TV.
Nu har jag en som är utrustad med en avstängningsknapp.
Vi har ingen TV
Egentligen var det en tillfällighet att jag blev utan TV.
Men att vara utan TV skulle nog inte bli några problem.
Efter en tid kom den första TV:n in i bostaden.
Det var en väninna som släpade hem sin ”lilla bärbara” från landet.
Det gick inte att få in någon bild. Den stod länge i ett hörn innan den
gick i retur till ägaren.
Då var det dags för TV nummer två. Det var en bekant som undrade
om det verkligen var sant att jag inte hade någon TV. Han hade en
i sin sommarstuga som skulle stå bättre i en varm bostad över vintern.
Ville jag inte ta mej an den tro? Efter flera påstötningar kom så
apparaten in i huset.
Sedan min egen TV åkt ut hade jag möblerat om, efter mina egna
idéer, inte efter TV:n. Nu fanns det egentligen inte någon plats för
en dylik sak. Den lånade, nu alltför stora ”lådan” fick stå lite på kanten.
Det var nog första gången den TV:n fick en så obetydlig plats.
En TV är ju liksom van att stå i centrum.
Hur som helst, nu kunde man ju få se ”Kalle Anka” på julafton.
Det har man ju gjort i alla tider. Visst såg vi ”Kalle” och även en film
på juldagen. Men sen blev det inte mycket mer.
På våren flyttade jag. Ägaren hämtade sin TV. Lägenheten byttes nu ut mot ett hus på landet. Huset möblerades med de möbler som fanns och utan hänsyn till någon TV.
Alla är så förvånade över att man inte har TV. Alla frågar och
undrar också hur man klarare sej utan. ”Det finns ju så många fina
program”.
Häromdagen ringde jag till en bekant och bjöd in deras familj till
oss. Naturligtvis är också barnen välkomna om de vill. Mamman
tyckte det var okay, de kunde ju se på TV. Vi har ingen, förklarade
jag, men vi kanske kan göra något roligt tillsammans allihopa.
Nja, men det är ju rätt skönt att få sitta ifred och prata. Barnen
sitter ju stilla om de ser TV.
Och, det kommer inte att bli något problem. Dom ska ta med sej
sin egen ”lilla bärbara”.
Det är svårare än jag trodde att vara utan TV.
Nu har jag en som är utrustad med en avstängningsknapp.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är smått TV-beroende, älskar Kriminal-serier, ibland en film,och lokala nyheter. Ingen TV. när vi har gäster,men då ber barn om att få spela på datan. Barnbarna tar med sig spel hemifrån. Det är väldigt svårt att vara konsekvent och säga nej till de små "änglarna",Hmm!
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem