Svensken till sina engelska vänner:
"Vet ni vad jorden heter på latin?"
"No, tell-us!"

Påminner lite om Pelle som lyckats få med sig den skön sjungande nattklubbs sångerskan hem!

Hon började ta av sig peruken, lösögonfransarna, tvättade bort sminket och tog av sig de extra lösbrösten!

När Pelle såg detta blev han förtvivlad och ropar, Sjung för fan sjung!!

Här är ett brev till en fordringägare i Småland.

Jag har just fått Ert upphetsade brev angående den räkning jag är skyldig Er. Där ni påstår att Ni kunde förorsaka problem för mig eftersom Ni tyckte att räkningen skulle betalas för länge sedan. När ni talar om problem, låt mig få upplysa er en smula.

1907 köpte jag ett sågverk på amortering.

1908 en oxkärra och en timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en revolver och ett par dräktiga svin.

1909 brann sågen ner och lämnade inte ett förbannat dugg kvar utom en hög med aska. En av hästarna dog, den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Sedan gick jag med i kyrkan.

1910 dog min far och min bror hängdes för häststöld. En rallare gjorde min dotter på smällen och jag var tvungen att betala en doktor 140 kr för att hindra att bastarden blev min släkting.

1911 fick en av mina pojkar påssjuka och man blev tvungen att kastrera honom för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största kattfisk jag nånsin sett och två av mina pojkar drunknade. Ingen av dem var den som var kastrerad.

1913 stack min fru med en neger men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenirer så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis och jag hade problem att få det att gå för henne. Därför jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne. Så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen så stack jag ut bössan genom fönstret och tryckte av. Nå för att göra en lång historia kort, min fru sket i sängen, jag blev avbruten och jag sköt den bästa ko jag nånsin ägt.

1915 brann resten av mina byggnader ner och jag började dricka. Jag upphörde inte med denna vana förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog min klocka och sprang och pissade.

Året därpå tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte mig en självbindare, en tröska och en gödselspridare men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig i ändan med en majskolv som var indränkt med råttgift och någon bastard sköt testiklarna av min pristjur.
Nu är jag så fattig att om det kostade ett öre att skita , så skulle jag vara tvungen att spy. Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en glödgad strumpsticka. Ni säger att ni kan förorsaka problem för mig.

Det enda jag kan säga mina herrar är:

Ni är hjärtligt välkomna att försöka.

Hälsning med önskan om mer och större kredit.

F.d hemmansägare A. Jönsson