Fredag 22 november 2024 vecka 47
Forum
Kategori: Familj och hälsa

Att sakna någon

Att sakna någon

Tänk att man inte saknar någon förens människan gått bort, känns lite svårt att skriva, men hur går man vidare efter frugans bortgång.
Antal svar på detta inlägg: 5
Det är tungt för Dig peter just nu, det tror jag att jag förstår. Jag har varit med om det flera gånger. Inte för att jag förlorat en make, men andra nära och kära.
Jag har då försökt tänka på alla de stunder jag haft tillsammans med den person som slutat sina dagar, såväl de positiva och glada, som de mindre trevliga. Men så är ju livet, allt går inte som man tänkt sig, men man lär sig anpassa sig efter varandra och hur vi har det.
Tänd ett ljus och ta fram gamla bilder, foton, brev eller vad det kan vara, titta på dem utan något som stör Dig (radio/TV/telefon) och tänk tillbaka på den tid Ni fick tillsammans. Det gör ont länge, men Du kommer att fortsätta Ditt liv och tänka på den Du mist. I psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder.... " finner jag tröst. Det kanske Du också kan.
Det tar tid att bli av med smärtan, men även Du kommer att se ljuset och känna att det är härligt att leva trots allt.
En varm kram till Dig.
Och jag som trodde jag var ensam,utan att förlorat någon,Sänder dej en tanke Peter.
Du är inte ensam Peter. I en sådan här stund är det goda och nära vänner som kan ge sitt stöd. Försök att inte "låsa in dig", Jag sänder Dig en tanke i denna svåra stund.

Med medkänsla
Ozzy
Annons
Peter
1993 gick min fru bort (49 år) efter en längre tids sjukdom. Min dotter var 16 år och jag 50 år. Min dotter växte i rollen som vuxen med det efterföljande sorgearbete som vi hamnade i. Det gjorde att vi kunde prata mycket mer med varandra än tidigare. Det resulterade i bla. att minnas dom roliga stunderna med mamma...ett sorgearbete måste inte vara enbart gråt och saknad, man ska nog försöka blanda känslorna, tänk att få skratta med sitt (sina) barn om dom minnen som vi minns när mamma var glad eller när mamma visade humör, detta fungerade även som ett slags sorgearbete, samtidigt som man måste ta sitt ansvar för ens egna barn och självklart för sin egen del, livet går ju vidare som bekant. Men visst det är tunga steg...
Jag får börja med att beklaga sorgen.

Sedan tycker jag att du ska kolla i lite fotoalbum.
Se till att du får ut sorgen.

Jag tänker på dig i din svåra stund nu och jag är övertygad om att det kommer att kännas bättre när det gått ett tag och du har smält sorgen lite grann åtminstone.

Somm ozzy skriver: lås inte in dig.

Sida:
1


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem