Situation Bonde från Nationella Bondefronten


Sveriges bönder är på väg att utarrangeras. De svenska bönderna är hårt pressade. Priserna är usla, skatten hög och jobbet är hårt, ensamt och otacksamt. De som håller dem vid liv är bidrag. De som har haft möjlighet till ett bra alternativ har slutat för länge sedan. Kvar blir de som inte har något annat att välja på, ofta gamla och envisa, ibland på gränsen till desperata människor. Gården som kan ha gått i arv i generationer betyder allt. Detta skapar en absurd situation. LRF målar upp en bild av nästintill sagolikt idylliska förhållande på landet. Detta är en illusion. Sanningen talar ett annat språk fyllt av tragik; djurförbud, avveckling, miljökontrollanter, fastighetskatt, konkurs och skuldsatta utarbetade bönder. Man pratar om Lantbruksföretag. Det finns ingenting inom dagens lantbruk som liknar företagsamhet. Ett företag har en vinst annars finns det ingen mening med att bedriva någon verksamhet. Då kallas det ideellt arbete. Ett arbete utförs för att efterföljas av en fritid som kan ge upphov till livskvalitet. För en bonde finns ingen gräns mellan arbetstid och fritid. Alla bönder är ideella fritidsarbetare!

Man pratar om alternativa resurser som turism, golfbanor och annan exploatering. Detta kallar jag inte för jordbruk. Detta hör inte hemma i den jordbrukspolitiska debatten. Visst är det fint att politiker och experter påpekar och påminner oss bönder om detta alternativ. Men när en bonde tvingas bygga stugby på åkern är slaget förlorat. Den delen är inte längre i jordbruksbranschen, utan i turistindustribranschen.

Svensk jordbruk exploateras för bidrag. Bidragen från EU, kritiserade för att motverka fri marknadsekonomi, gör att bönder åtar sig större antal djur att hushålla, vilket medför att standarden för djuren kommer i andra hand. Detta i kombination med utarrangeringen av kompetenta bönder har lett till att förekomsten av bönder i djurrättstvister och misskötselskandaler i medierna ökat. Böndernas trovärdighet har på så vis skadats för en oöversiktlig framtid. Bidragen från EU gör att bönder åtar sig större arealer att bruka, vilket medför att resultatet på skörden kommer i andra hand. Detta medför att den svenska arealen inte utnyttjas konkurrens kraftigt i jämförelse med resten av EU, vilket i förlängningen kan påverkar spannmålshandeln.

LRF välkomnar WTO-genombrott. NBF berättar sanningen.
De flesta har väl hört om världshandelsorginasitonens senaste runda, men vad innebär genombrottet och varför ska man vara glad?

Natten till lördagen den 1:a augusti slöt de 147 medlemmarna i WTO ett formellt ramavtal som reglerar den så kallade Doharundan i de fortsatta handelsförhandlingarna. Doharundan har varit i fara sedan en ministerkonferens bröt samman i Cancun i Mexiko förra året. Nu har man alltså enats om att fortsätta diskutera och ha möten dessa skall på sikt leda till att de rika ländernas jordbrukssubventioner slopas på sikt. Sverige tillhör alltså dessa 147 rika länder således skall böndernas bidrag försvinna snart. De rika länderna, däribland EU:s medlemsstater kräver dock att i gengäld att få bättre tillgång till marknaderna i utvecklingsländerna. Betyder att Sverige ska sälja falukorv i Afrika?. Dessa länderna anses vara de främsta offren för de rika ländernas jordbruksstöd. Afrikanska odlare beräknas förlora åtskilliga miljarder kronor om året på att västländer sänker världsmarknadspriserna med det ekonomiska stödet till sina bönder. Förutom handelshinder lider u-länder av mycket annat som behöver rejäla insatser. Svenska jordbrukare kan bidra genom att anpassa sig till frihandeln enligt Doharundan, men inte uträtta u-landshjälp. Sen är det upp till våra svenska politiker att ge bönderna lika villkor och betalt för sina produkter, om bidragen skall bort måste folket betala vad det verkligen kostar att framställa Svenskt livsmedel.

Vad säger då LRF om detta, böndernas egna intresse- och näringslivsorganisation:

Med en friare jordbrukshandel ökar konkurrensen på den svenska marknaden och priserna till bönderna pressas. Därför är det nu mycket viktigt att det svenska jordbrukets konkurrenskraft stärks. Ett första viktigt steg måste bli ett beslut i höst om en rejäl sänkning av dieselskatten till lantbruket, menar LRF-ordförande
Caroline Trapp.

– Men en friare handel innebär också möjligheter. Vi vill fortsätta att öka exporten och det är positivt om intressanta marknader tack vare WTO kan öppnas för svenska livsmedel, påpekar hon.

Jaha Caroline det där låter ju som en bra vision eller ska vi säga illusion. Vi börjar från början:

Konkurrensen ökar, priserna pressas? Så har det varit sedan 60-talet. Priserna på t.ex. mjölk har skvalpat kring 3kr i 24år!!!! År 1980 kunde man köpa 10 öres godis för Jesu namn. Det ända som håller bönderna vid liv är bidragens hjärt-och lungmaskin. Hur hårt kan man pressa?
Öka exporten? Nog har Livsmedelexporten ökat men den ligger på en blygsam nivå om man jämför med övriga industrier. Hur skall man kunna sälja mer utomlands när det snart inte finns några svenska bönder?


Köttimporten ökar, den svenska produktionen minskar. Trots att den totala andelen köttkonsumtion ökar så är det bara importen som står för höjningen. 58 % av nötköttet och 50 % av lammköttet är svenskproducerat. Den stora import köttätarna är restauranggäster och skolelever. Pålägg och halvfabrikat som pyttipanna är andra exempel. De nya bidragsreglerna medför att det är mer ekonomiskt att betesputsa (klippa gräset) än att ha köttdjur på bete. Besättningarna måste komma upp i 400-500 djur för att vara lönsamma. Vissa delar av vårt land lämpar sig inte för dessa storlekar, här hotas stora områden av bondedöd.

Liksom resten av Sveriges näringar kräver NBF ett hälsosamt företagsklimat. Arbetskraften måste bli billigare, kanske genom sänkt arbetsgivaravgift? Borde inte statens utgifter minska med arbetslösheten? Byråkratiskt krångel och trångsynt beteende måste bort, hur kan man till exempel stänga ner Barsebäck när elpriset är skyhögt?

Vid Tangentbordet, Storbonden i NBF.
Besök oss på www.bondefronten.tk