Nu har jag precis dukat fram en skål
med färska räkor öppnat en flaska vin
och skall rosta lite bröd, och ropa ner
gubben som sitter och tittar på TV!
Så jag mår för tillfället 9 på skalan,(lite ont i ryggen)!

Jag var och hälsade på min gamla mor nu i helgen. Hon bor nu mera på ett sjukhem i väntan på ett boende för vårdberoende. Hon kan inte längre bo kvar i sin lilla 2:a p.g.a. att hon har dålig ballans, och ständigt ramlar omkull och skadar sig. Hon ser och hör dåligt, och har fått problem med att orientera sig. Hon hittade inte längre fram till toaletten i sin lilla lägenhet.

Hon bor nu alltså tillfälligt på ett sjukhem. Hon delar ett rum med en annan liten gumma. Hennes hem är nu en säng och ett bord i hörnet på ett rum. Inte mycket kan man tycka, men hon verkar förvånansvärt nöjd. Hon och den andra tanten ler, och tittar tacksamt på personalen som de berömmer och höjer till skyarna. Personalen är verkligen beundransvärd. De ler tillbaka och gullar faktiskt med lilla mamma och hennes rumskompis.

Det finns sådana där som de där två gummorna, och sedan så finns det några riktiga surkart. De gnäller och klagar, ojar sig och behandlar personalen som några slags tjänstehjon. Jag vet ju inte vad dessa människor haft för ett liv, men jag vet vilket liv min mamma haft. Hon fick ta över sin grundfamilj vid 12-års ålder när hennes mamma dog. Hon tog hand om en alkoholiserad far och 4 yngre syskon. Sedan gifte hon sig med min likaledes alkoholiserade far, och uppfostrade mig och mina två systrar.

Kan det vara så att de som klagar har haft det lite för lätt i livet? De som inte haft det så lätt är nöjda och glada om de får mat och ett vänligt bemötande, medan de andra sitter där och är sura över att livet inte är lika kul som när de var 20. Detta får personalen sota för. Alla som är på det där sjukhemmet är runt 90 och vet givetvis att livet håller på att ta slut. Jag vet inte vad jag tycker om de som tvunget ska deklarera sitt frånfälle i stora ord m.m. Det känns lite som den där arbetskamraten som är missnöjd sin tjänst år efter år, och "Minsann ska söka nytt jobb!". Alla önskar att surpuppan ska göra slag i saken, men det sker ju givet vis aldrig. Jönsen fortsätter bara att sprida dålig stämning.