Fredag 26 april 2024 vecka 17
Forum
Kategori: Övrigt

Träffad av blixten

Träffad av blixten

Jag har blivit träffad av blixten två ggr. Åtminstånde den sista ggr. var det mitt eget fel.

Jag stod i köket med ena handen på diskbänken samtidigt tog jag i altanhantaget och öppnade dörren!

Pang! Jag vaknade i ambulansen på väg till lass. Nå väl jag klarade mig med lättare brännskador!

I altantaket fanns det ett hål så stort att lillfingret gick att föra igenom.

Om jag inte öppnat altandörren hade detta förmodligen inte hänt!

Så dum är man!!

Förresten hur många har datorn kopplat till ogjordat uttag? Med tanke på att dom gjordade uttagen sitter mest i kök,badrum och källare!
Antal svar på detta inlägg: 15
Sidor: «1 2

I min barndom på landet så fanns det ju inga åskledare, så vid varje oväder fick vi springa ut och sätta oss i lilla Folkan.

Vi klarade oss men en granne fick bara ett svart kylskåp kvar av hela huset.

Känner mej trygg nu i ett hyreshusområde, men fönstren kan skaka väldigt ibland.

Brukar stå och kika på så länge ögonen orkar.

Däremot så har jag ju fått mina härliga kyssar när jag varit lite för närgången med viss el. Det räcker för mej.




bambi!

Har din vädur dött, eller har du möblerat om.
Du har väl inte ätit upp ditt husdjur.

Det finns ju många recept på TV som kan inspirera till ogenomtänkta handlingar.
Man kan ju bli blixtkär. Det har drabbat mig ett otal gånger. Det gjorde inte ont.
Tvärtom! Hoppas jag blir det åtminstone en gång till.

Det satte fart på livsandarna. Minst sagt!

Men det är inte så lätt att bli blixtkär vid -70. Det var lättare vid -20.
Annons
leiake!

Få se om du blir blixtkär när du träffas av blixten!! Skulle tro att du blir rätt skakis!! Om du nu överlever!??

Hinner du inte se blixten,behöver du inte oroa dig över sämllen som kommer!

Hinner du se blixten,så är smällen ganska ofarlig.
Leiake! Lilla lejonhuvade dvärgväduren dog 10 maj.

Av ålderdom hemma i sin bur.

Det var inte roligt att se. Kroppen studsade runt och smällde i buren.

Jag gick omkring med honom i famnen och pratade och smekte honom en lång stund innan jag bäddade in honom i transportburen med sin bästa kompis, en mjukiskanin.

Dagen efter blev det en tur till djursjukhuset för inlämning till kremering.

Nu blir det aldrig mer husdjur här.

Det här var ju löjligt jobbigt, men kan inte ens se naturprogram på TV nuförtiden där dödande förekommer.

Det måste ha med dom kvinnliga hormonerna att göra.

Beskyddarinstinkt kanske.

Hoppas allt är bra med dej!

Sida:
« 1 2


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem