Diskutera detta med en drabbad. När är det befogat med svartsjuka? Man är ju så jäkla rädd att bli av med den man älskar så, men samtidigt kan ju detta vara ett hinder... Hur ser ni på svartsjuka?
Antal svar på detta inlägg: 24
BlackSheep:
Nja, svartsjuka är nog bra om den hålls på en vettig nivå. Den är ju en bekräftelse på att man älskar den andra personen, och att man bryr sig. Men sedan kan svartsjukan också gå över styr, och då blir plötsligt den ett problem. Det bästa man kan göra är att prata om det så att båda parter vet vad den andra tycker... eller inte tycker. Grunden måste vara att lita på varandra :krammar:
Nja, svartsjuka är nog bra om den hålls på en vettig nivå. Den är ju en bekräftelse på att man älskar den andra personen, och att man bryr sig. Men sedan kan svartsjukan också gå över styr, och då blir plötsligt den ett problem. Det bästa man kan göra är att prata om det så att båda parter vet vad den andra tycker... eller inte tycker. Grunden måste vara att lita på varandra :krammar:
Vad tror ni om det här då: Den som är svartsjuk är ofta den som inte har rent mjöl i påsen själv! Personen utgår i från sig själv och därav svartsjukan, det är då min erfarenhet.
MG:
Mm... kan ligga mycket i det.
Mm... kan ligga mycket i det.
Annons
Hej!
Svartsjuka är tydligen ALLTID grundad på dåligt självförtroende.
Svartsjuka är tydligen ALLTID grundad på dåligt självförtroende.
Är man svartsjuk så MÅSTE man försöka stålsätta sig och inte vara det, för det blir till slut som i ordspråket med duvan, att man kväver den till slut om man håller för hårt. Så är det med kärleken också. Därför MÅSTE man jobba på det så att man inte är det, det är inte lätt men ändock. Sen en sak till, OM den andra parten vill fara med någon annan så är det inget man kan göra. Men tänk dig själv: en som har ett starkt kontrollbehov å litar inte på dig, går m pannan i djupa veck, kastar ur sig saker som antyder att man gör nåt dumt, ELLER en som ger en utrymme i förhållandet, glad, säger kanske: gå du ut m grabbarna å riktigt trevligt å kramar om en innan man går. Vem av dem vill du vara med?
Håller helt med MG. Svartsjuka är inte sunt. Även om man älskar den andra så kan man ALDRIG till fullo kontrollera känslor eller den andra. Om den man älskar väljer att gå med någon annan så är det bara så.
Den som vet att man är älskad och ändå går med någon måste ha klart för sig att man måste ta konsekvenserna av sitt handlande. Är det värt att spoliera/kanske spoliera vad jag har med den här personen?
Den som vet att man är älskad och ändå går med någon måste ha klart för sig att man måste ta konsekvenserna av sitt handlande. Är det värt att spoliera/kanske spoliera vad jag har med den här personen?
Svartsjuka behöver inte alls bero på att man inte har rent mjöl i påsen eller att man har dåligt självförtroende.
Var själv med om en tjej en gång som älskade att göra mig svartsjuk. Det är ganska svårt, men hon gav inte upp förns hon lyckades. Naturligtvis tog det slut och då ångrade hon sitt beteende.
Var själv med om en tjej en gång som älskade att göra mig svartsjuk. Det är ganska svårt, men hon gav inte upp förns hon lyckades. Naturligtvis tog det slut och då ångrade hon sitt beteende.
Intressant... Tack för era synpunkter. Jag vet att svartsjukan inte är sund. Jag har dock helt rent mjöl i påsen MG. Så den teorin sprack. Ditt andra inlägg är dock klockren. Gör bara så förbannat ont när lögner och konstigheter uppdagas. Men jag ska inte "hålla så förbannade hårt" så får jag se vart det bär iväg... Och Bubben - Finns nog såna inslag hos mig oxå... Så så lång håller det.
Svarsjukan är alltid den svartsjukes "fel" och inte någon annans. Vet det av egen erfarenhet. Det enda som hjälper är att jobba på att stärka med eget självförtroende. Sedan kan man ju ha oturen att träffa någon som är otrogen osv, men det är ju en helt annan sak i så fall.
J-E: Det är aldrig ens fel när två träter.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem