Kan absolut ligga nåt i det Bubben... För man blir ju märkbart känsligare för sådana skämt som speglar dom faktorerna oxå. Man tar åt sig helt enkelt istället för att tycka det är roligt. Det är nog där man ska lägga energin, och bearbeta dom känslorna du nämner. Stärka sitt självförtroende helt enkelt.

..glad att slippa svartsjukans feber. det tar för mycket energi.
det är faktiskt sant, som mormor alltid sa:
du blir klokare med åldern.

och man ska inte hålla kolla på varandra.
det vore ju spioneri.. pjuuh..

bara ta dagen som den kommer, njuta, glädjas för att solen skiner, för regn eller snö.

kärlek är frihet!!!!

mvh/*kramar hela världen röd*

Usch.jag är ruskigt svartsjuk ,man mår inte bra av det.
Ps, har aldrig varit otrogen.

åsa

hemska gubbe!

det som kan hjälpa i vissa situationer är att inte
*lägga alla ägg i samma korg*
visst ska man älska med kropp och själ,
men man får inte glömma sig själv.
att älska sig själv FÖRST är viktigare.
annars blir det väldigt svårt i alla relationer.

åsa, mitt tips till dig är att vara din egen närmsta vän.
detta betyder inte att andra är oviktiga.
men om du är dig själv närmast, älskar dig själv.
så gör det inte lika ont.
om han gick, då har du aldrig haft hans kärlek
om vännen sviker, då har hon aldrig varit din vän.
istället för att använda frasen:
- jag litar på dig
säg istället:
- jag litar på mig själv.
och utifrån det, utvecklas.

dessutom tror jag inte helt på att alla relationer *håller*
allt är relativt.
och jag tror din exvän, exkille, kommer att upprepa sig mot varandra.
förtrösta dig i att dessa 2 är utmärkta lögnare.
som slutligen kommer att krossa varandras hjärtan.

Jag tror att svartsjuka är ett problem som främst rör den svartsjuke.
Det är den svartsjukes ansvar att ta itur med problemet med sig själv.
Pratar från egen erfarenhet. Det finns naturligtvis faktorer som kan utlösa svartsjuka hos andra människor men det är nog oftast den svartsjuke som "letar" efter situtioner omkring den som man är svartsjuk på.
Man sitter på festen eller vart man nu är och har benkollpå sin partner och vad som händer runt omkring partnarn. Sen tolkar man informationen och får en förvriden bild över det som händer.
Varför skrattar hon så med honom...eller vad det nu är.
Jag är aldrig svartsjuk nykter men oerhört svartsjuk när jag dricker. Allt förstärks och jag letar anledningar att bli arg.
Det slutar med bråk och en massa hårda ord från min sida.
Dan efter fortsätter det hela och jag slutar inte tro på den historia som diktades upp dagen innan. Jag vill på något sätt få över skulden på min partner för min svartsjuka.
När vi pratat en massa timmar börjar det gå upp ett ljus och jag innser vilken jävla idiot man varit. När man sedan tänker tillbaka på vad som hänt så kan man inte tro att det är sant att man själv varit sm ett litet barn som hittar på och skyller ifrån sig.
Jävligt svårt att komma ur och jag tror inte att man kan klara det själv.
Tror att man måste prata med någon som varit i samma situation och kommit ur det. Jobba med sig själv och inte "sopa" allt under mattan. Hela tiden påminna sig om hur illa allt kan gå om man fortsätter med sitt sjuka beteende.
Har inte kommit dit ännu men jag jobbar för fult på det med samtal, dagbok, och att läsa om svartsjuka.