En gravt handikappad dam i trappan bredvid. Frågade om jag kunde hjälpa henne med datorn. Den var jätteviktig för henne eftersom hon stödde och skötte en kattshop på internet.
Jag sa ja och fixade datorn till henne. Damen blev glad och frågade om jag kunde garantera att den nu skulle hålla? Naturligtvis kunde jag inte lova det teftersom hon varit rätt grov mot datorn. Tre tangenter var borta, batteriet dött, tangenterna bytta från vänster till höger, ganska svårt hanterad dator.

Då sa hon att hon tänkte kanske köpa en ny. Jag svarade att det var en bra idé och att hon kunde vänta till efter jul och att sedan ha den gamla som reserv. Då sa hon att hon pratat med en väninna som rått henne att omedelbart skaffa en ny dator och att hon kände en radio- TV-handlare som hade några utvalda datorer att sälja. Mitt råd var då att satsa ordentligt på en lite dyrare dator som hade kvalité och att vänta till mellandagsrea för att få bästa pris.

Då kom det från damen: "Fattar du inte? Pratar vi inte samma språk? Du kan inte garantera och jag vill inte att det här ska hända igen! Jag har förlorat flera timmar ikväll på att datorn inte fungerade. Katterna behöver min hjälp och du kan inte garantera!"

Jag ville inte fortsätta utan rymde och innan frågade hon vad det kostade att jag reparerat datorn? Jag sa 'Ingeting, jag har som regel att kan jag inte hjälpa eller grannen inte är nöjd, så kostar det inget!' Ja, men jag är nöjd för att datorn fungerar men inte för att vi inte pratar samma språk! Jag tackade för mig och önskade god fortsättning och gick!

Nu funderar jag lite över om jag gjorde rätt? Det finns ju säkert en ganska god anledning att hon var så aggressiv och pratade så högt. Handikappet är kanske svårt att bära och gör att hon inte umgås på ett för mig naturligt sätt? Vad tycker ni?

Snälla, hjälp mig till Julefrid!