Torsdag 2 maj 2024 vecka 18
Forum
Kategori: Övrigt

Minnen från förr

Minnen från förr

Dagens namnsdag är Beda
Det får mig att minnas Beda som för 70år sedan var en skönhet och kom cyklande byvägen fram
På en höghjuling. I bästa helgklänningen i svart och vit kråsad blus och matchande svart hatt
Jag skrämde henne från vettet och fick henne att köra i diket, som tur var så var inte diket så djupt och hon kunde kliva av lättare.
Ni ska veta att det inte är så lätt att ta sig upp på en höghjuling. Men Beda fixade det lätt efter att jag hjälp henne upp med höghjulingen. Men jag vet inte hur det kändes att cykla på den, hjulen hade bara läder remmar infa gummigjul där inte
Antal svar på detta inlägg: 25
Sidor: «1 2 3 Nästa »

sihe jag började att plugga i Ängeholm.
Bodde då inneboende hos en gammal dam som bott i Ängelholm hela sitt liv ,första månaderna förstod jag inte ett ord, men blev snart bättre, sedan flyttade jag boendeform och flyttade in i en väderkvarn söder om Ängelholm, och där var dialekten helt oförståelig, dialekten ändrade sig bara på några km , sen kom jag att resa i hela Sverige och upptäckte att dialekterna blev lika svåra i Norra Sverige, så Riks svenskan blev mer utbredd med tvn
Dialekter är kul tycker jag. Så intressant också hur ord ändrar innebörd och uttal. Här finns en fin gammal och välgjord sida som fungerar än idag med 100 svenska dialekter. http://swedia.ling.gu.se/
Tack för den sidan sihe
Kan höra svärmor från löderup tala
Annons
själv är jag en som föddes på 40 talet och jag minns mitt första jobb det var 1965 på sj i hagalunds lokstall som loktvättare. vi jobbade på beting och vi skulle tvätta 3 lok och sen gick man hem. Berol hette tvättmedlet vi använde och långborstar. Det som är intressant vilken utveckling man har vart med om! Vi hade bara en radio och vår första tv köpte farsan 1958 till fotbollsVM och det var en grundig 17 tum och vi var flera som fick hjälpa till att bära den! Sen blev jag lokförare 1977 och man fick lära känna den äldre generationens lokförare!
Uffe1 vi delade en TV i vår trappuppgång på tre våningar och 9hushåll med 20barn 1958 men det blev ohållbart i längden men vilka minnen att glo på testbilden innan programstarten. Men det var bara en kanal då.
Min far började i hagalund verkstaden tror det var1966 de flyttade till Rinkeby 1967
Det var 65000 anställda när jag började på sj varav 800 i lokstallet.
Det fanns ett gäng som jobbade som inkörare, det var förare som hade torskat för fylla m.m. Som sallads sven ,kalle, gustav m.m
Det fanns också 2 lokförare som hette kling och klang!
Som ung grabb hade jag precis lärt mig att dricka kaffe och jag kunde inte förstå när man hängde med inkörarna till bräckkorven, och dom drack fruktsoda, men det gick upp ett ljus att det var en grogg som dom drack, det var en barack som låg vid bagartorpsringens infart, där fick man 2 mackor, ägg, filmjölk och kaffe för 1:50! Samma pris hade ankan och avan på norra station
göcke!
samma sak hos oss innan andy och pandy skulle börja! Det fanns bara en bordsantenn till tv:n och och ingen fick röra sig när den var inställd!
nu slår minnet till i rask takt Radion som man låg klistrad invid med Frukostklubben och Sigge Furst, man låg på golvet och lyssnade med låg volym så att inte övriga skulle vakna detta var på 40-50talet, och samtidigt påminns jag om att min morfar alltid ställde klockan vid 12tiden när vi åt middag. och ljudet av Stockholm Motala klingade i högtalaren, nyheterna och väderrapporten var viktiga nyheter att veta och så då klocktiden helt plötsligt gick alla klockor nästan i takt i hela Sverige. att ringa fröken UR var inte tal om, men vi använde det flitigt på 60talet när klockorna vid SJ skulle ställas, varje station då hade ett ur som drev alla ur på stationen innan nnnan det automatiserades
Baracken vid bagartorpsringen har jag själv besökt när jag besökte Hagalund, min far kallades snusarn en epitet som inte många förstod, men han klarade att lägga in en hel snusdosa med att dela den på över och underläppen och samtidigt äta ärtsoppa den hängde sedan med hela dagen. utan att det syntes eller ran
Vad intressant att läsa om lokstallet, dess typer och jobb och era minnen om Andy och Pandy mm. Min far vart änkling 1994 efter 52 års äktenskap. Han vart deprimerad och visste int hur han skulle klara av fortsättningen men var duktig på att skriva som pensionerad advokat. Min syster föreslog honom att skriva om sitt liv under sin uppväxt, under sitt äktenskap för att ge oss barn lite perspektiv, historia och innehåll. Sagt och gjort han skrev, hade alla brev med sin avlidna hustru(hon var från Island) och tiden fick ett innehåll. Han skrev var dag ett par timmar. A4-sidor på en Facit skrivmaskin, han var 82 år när han började. När han var färdig visade han texten för min brors hustru, hon kommenterade att du kan väl visa lite mer känsla i din text, lite mer hur du tänkte och så. Säger du det sa far, ja de har du rätt i - sa far och skrev om hela texten nu med lite mer tankar och känslor. Texten var lång men min far sa att det var så kul att skriva och ju mer han skrev desto mer mindes han. Han levde i ytterligare 10 år och dog sedan, nu betydligt nöjdare med sitt liv. Vi barn scannade texten och tryckte upp texten i böcker via ett tryckeri i Lettland. ca 250:-/bok (www.vulkanmedia.se) kanske 20 böcker som nu min fars barn och barnbarn har varsitt ex av inklusive en massa foton.

Ett tips. Göcke, Uffe och ni andra här på sajten gör något liknande-ni har så mycket att berätta som era barn och barn inte hade en aning om. Jag har själv börjat skriva fast jag inga barn har. Mer för att se vad jag minns och jag minns alltmer. Jag har ingen dagbok eller brevväxling men jag har lite stolpar ur livet och har skrivit ner varje år jag levt sen fyller jag i med minnesbilder ur livet -sen pockar min hjärna på när jag ska till att sova-javisst ja så var det ju-det måste jag komma ihåg att skriva…
En nära god vän, 76 år vart änkling 2020 även han efter 52 års äktenskap. Han vart deppig av ensamheten även om han hade en hund och 4 vuxna barn med barnbarn. Jag visade honom min fars bok. Och föreslog honom göra likadant. Han tog tacksamt emot tipset, gick hem och började skriva, för hand med blyertspenna. Sidorna blev fler och fler, tättskrivna A4-sidor på både fram och baksida. Han och jag har jobbat hela livet inom psykiatri, han kopplade in en tidigare kollega som var bra på att skriva. Han betalade henne med att köpa en dator till henne. Hon renskrev texten på dator och barnen hjälpte till med att sätta in foton i texten. Till slut beställde han en tryckning via vulkanmedia och efter ett tag kom en lastbil med 200 böcker hem till honom. Det visade sig att han tog i med tryckeriet-han gav och sålde 20 till barn och nära vänner och sålde 80 böcker till självkostnadspris till tidigare kolleger men 100 böcker blev över. Så tänk efter före… Men han var tacksam för uppslaget, det gav honom nya minnen från förr och ja han blommade upp riktigt efter att boken gått i tryckning. Och genom boken som jag fick av honom fick jag en ny bild av honom som jag inte hade en aning om.

Sida:


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem