Ja, det är något särskilt med höghjulingar. Jag har en själv. Men bara på
väggen som plansch. Den hade ingen kedja som kunde ställa till det.
Man behövde inte heller använda någon byxklämma.
Många kanske i dag inte har sett eller vet att en byxklämma är och var ett nödvändigt cykeltillbehör. Äldre tvåhjuliga cyklar hade i bland inte något bra kedjeskydd, eller kanske inget alls. Klämman, som jag minns den, var
en förnicklad tingest i stål. Den sattes i underkanten av byxans uppslag och höll i hop byxan så att den inte solkades av olja.

Korsetter var egentligen ett vansinnigt påfund. Mest för att kvinnorna skulle få sk timglasformade kroppar. Min mor hade medicinsk stöd-korsett som hjälp för att hålla ryggen uppe efter en ryggskada efter en förlossning. Men egentligen var ju korsetten tänkt för att mannen skulle få njuta av välsvarvade påklädda kvinnokroppar med upp puffade bröst. Korsetten gjorde inte bärarna starkare tvärtom - deras kroppar blev ju försvagade då de inte kunde träna musklerna att bära upp dem som sker när vi går och står i vanliga fall. Många kvinnor dog av att bära korsett. Korsetter hade förr valben insydda i sig för att hålla formen och tvinga kvinnokroppen att formas ända från barnsben. Dessa ersattes på senare tid av fjäderstål och ännu senare av plast. Wikipedia har en välskriven artikel om korsetten: https://sv.wikipedia.org/wiki/Korsett

Rova skriver du, fickrova tänker jag, Google föreslår fickur. Lite kul. Det handlar nog om skillnader i generationer, kanske också dialektalt. Jag är en 50-talist från Skåne ursprungligen. Där betydde rova beta, sockerbeta, ordet rova härstammar från tyskan rove som betyder samma sak, det vill säga gammal kulturväxt med ätlig köttig rot, vanligt födoämne före potatisens införande och är känt sedan 1300-talet. Men här har vi majrovor. Sen finns det ett tredje uttryck “sätta en rova” i betydelsen ramla tungt. Enligt SAOL. Sånt här gillar jag.
Själv växte jag upp med kylskåp, vattenklosett och badkar. Men frysskåp kom först senare så jag minns att när det var fest och det skulle va glass då köptes glassen med tillhörande kolsyreis som vi barn hade respekt för då man kunde sas bränna sig på den, man förfrös sig, men samtidigt var den häftiga röken när man hällde vatten på kolsyreisen. Jag växte upp i villa och där hade vi en AGA-spis. AGA-spisen eldades med koks som kördes hem med lastbil från gasverket. Män bar koksen, i flätade korgar och hällde ner den genom ett källarfönster. Sen fyllde min far på AGA-spisen varje morgon och varje kväll, samt tömde den på askan. AGA-spisen brann året om dygnet om. Och den hade två stora värmeplattor och två värmeugnar , den ene varmare än den andra, den andra var en så varm varmhållningsugn för mat. När man inte använde spisen hade man två stora isolerande luckor som las över spisplattorna. Så köket där spisen stod var alltid varmt och gott året om. AGA-spisen försåg oss även med varmt dricksvatten i hela huset året om. Min far fick tips om att sätta in en gasbrännare i spisen som gick på stadsgas ca 1965. Då blev vi av med den dammiga och smutsiga koks hanteringen och spisen luktade aldrig gas. Troligen för att gasen alltid brann men med termostat. AGA-spisen behöll mina föräldrar tills de flyttade till hemmet. Huset såldes 1975 och den nye ägaren rev ut spisen. En stor tung gjutjärnsspis.

Jag skrev fel: Aga-spisen gav försåg hela huset med varmt vatten för tvätt och bad året om. Det innebar att husets uppvärmningen med oljebrännare bara var igång vintertid. Driksvattnet kom från Bolmen har jag för mig. Mycket kalkhaltigt. Kalken satte sig i kranar som fick rengöras ofta.