Gång på gång så läser vi i detta forum och andra att våld inte löser några problem och att våld bara föder våld. Nästan alla godtar denna poäng, vilket är absurt.
Faktum är att våld inte löser många problem, men faktum är att våld är den enda metoden som löser problem av en viss natur.
Exempel:
Diktaturer upplöses enbart genom att hota dem, skrämma dem och att uppfylla sin hot. Exempel på detta är Irak krisen. FN, mesiga presidenter i USA och Europa försökte lösa krisen på "fredligt" sätt.
Vad fick det för konsekvenser?
Saddam Husseins makt blev allt större och hans terrorvälde blev allt hemskare. Irakiska folket fick det sämre politiskt och ekonomisk. Vilken metod löste krisen och har nu givit irakierna en chans att skapa ett fritt land?
George Bush's metod.
Men nu är mycket upp till irakierna. USA kan bidra med mycket hjälp och gör så. Europa kan bidra med mycket hjälp men har avstått från att göra så. Men irakierna måste ta sitt ansvar. När USA grundades så fanns det inga länder eller FN som skänkte miljarder efter miljard till dem. Det är inte pengar som behövs. Vad som behövs är inställning, attityd och förnuftiga värderingar. Väljer irakierna att styra sina liv som palestinierna, libyerna, syrierna och andra så kommer det sluta med katastrof. Det är inte USAs fel, det är i så fall irakiernas fel. De har nu en enorm chans att glömma allt gammalt groll och alla misstag och välja den rätta vägen. Jag hoppas evinnerligt att de gör så och blir ett exempel för andra arabländer att följa.
Andra världskriget... Löstes med våld. Blodtörstiga socialistiska diktatorer som vill förstöra friheten i världen kan inte bemötas med förståelse eller tolerans, precis tvärtom. De ska mötas med avsky, hot och om det inte hjälper med våld.
Amerikanska inbördeskriget... Slaveri var en stor del av kriget, men inte hela anledningen till kriget. Men en så ond sak som slaveri besegrades genom att människor med andra värderingar fick nog av det, gick ut i krig mot det och besegrade det. Jag önskar att länder i Afrika, Sydamerika, Asien och till viss del även sydeuropeiska länder tar samma ansvar som amerikanerna gjorde för över 140 år sedan och går till krig mot slaveriet. Det löses inte genom insändare till någon tidning eller prat om fred, kramar, pussar och kärlek. Det är overkligt att ha en sådan inställning och det leder bara till fördärv.
Jag kan gå vidare med exempel om hur våld besegrar ondskan, men jag tror detta räcker till en början i alla fall...
Faktum är att våld inte löser många problem, men faktum är att våld är den enda metoden som löser problem av en viss natur.
Exempel:
Diktaturer upplöses enbart genom att hota dem, skrämma dem och att uppfylla sin hot. Exempel på detta är Irak krisen. FN, mesiga presidenter i USA och Europa försökte lösa krisen på "fredligt" sätt.
Vad fick det för konsekvenser?
Saddam Husseins makt blev allt större och hans terrorvälde blev allt hemskare. Irakiska folket fick det sämre politiskt och ekonomisk. Vilken metod löste krisen och har nu givit irakierna en chans att skapa ett fritt land?
George Bush's metod.
Men nu är mycket upp till irakierna. USA kan bidra med mycket hjälp och gör så. Europa kan bidra med mycket hjälp men har avstått från att göra så. Men irakierna måste ta sitt ansvar. När USA grundades så fanns det inga länder eller FN som skänkte miljarder efter miljard till dem. Det är inte pengar som behövs. Vad som behövs är inställning, attityd och förnuftiga värderingar. Väljer irakierna att styra sina liv som palestinierna, libyerna, syrierna och andra så kommer det sluta med katastrof. Det är inte USAs fel, det är i så fall irakiernas fel. De har nu en enorm chans att glömma allt gammalt groll och alla misstag och välja den rätta vägen. Jag hoppas evinnerligt att de gör så och blir ett exempel för andra arabländer att följa.
Andra världskriget... Löstes med våld. Blodtörstiga socialistiska diktatorer som vill förstöra friheten i världen kan inte bemötas med förståelse eller tolerans, precis tvärtom. De ska mötas med avsky, hot och om det inte hjälper med våld.
Amerikanska inbördeskriget... Slaveri var en stor del av kriget, men inte hela anledningen till kriget. Men en så ond sak som slaveri besegrades genom att människor med andra värderingar fick nog av det, gick ut i krig mot det och besegrade det. Jag önskar att länder i Afrika, Sydamerika, Asien och till viss del även sydeuropeiska länder tar samma ansvar som amerikanerna gjorde för över 140 år sedan och går till krig mot slaveriet. Det löses inte genom insändare till någon tidning eller prat om fred, kramar, pussar och kärlek. Det är overkligt att ha en sådan inställning och det leder bara till fördärv.
Jag kan gå vidare med exempel om hur våld besegrar ondskan, men jag tror detta räcker till en början i alla fall...
Antal svar på detta inlägg: 18
Jag har läst din diskussion med "Roland" (tror han
kallade sig så).
Det har kommit mycket "fanatiskt" USA hat i det
här forumet.Jag beundrar dig för att du orkade diskutera med dessa USA hatare.
Dom skulle säkert inte ens försvara sig själv,eller sin familj.Dom skulle säkert hellre dö än tillgripa till försvar eller våld.
Jag tycker inte heller att man ska kriga,men som du sa , ibland måste man göra det.
Vi får tacka USA,att SH och hans regim är borta.
FN har ju inte kunnat göra detta,där har det bara diskuterats och diskuterats om saken,men ingenting
hände.
Det är synd att det finns sådan hat mot USA.
En del beror nog på avundsjuka.
Kanske dessa hatare känner sig maktlösa på
grund av att dom själva har inte kunnat göra
något.
Med andra ord,jag håller med dig.
Med vänlig hälsning eia
kallade sig så).
Det har kommit mycket "fanatiskt" USA hat i det
här forumet.Jag beundrar dig för att du orkade diskutera med dessa USA hatare.
Dom skulle säkert inte ens försvara sig själv,eller sin familj.Dom skulle säkert hellre dö än tillgripa till försvar eller våld.
Jag tycker inte heller att man ska kriga,men som du sa , ibland måste man göra det.
Vi får tacka USA,att SH och hans regim är borta.
FN har ju inte kunnat göra detta,där har det bara diskuterats och diskuterats om saken,men ingenting
hände.
Det är synd att det finns sådan hat mot USA.
En del beror nog på avundsjuka.
Kanske dessa hatare känner sig maktlösa på
grund av att dom själva har inte kunnat göra
något.
Med andra ord,jag håller med dig.
Med vänlig hälsning eia
Det är väldigt mycket prat om "hat" i detta forum, kanske det har med ålder att göra. Jag hör ofta ungdomar, i tunnelbanan, på bussen etc, uttrycka sig kategoriskt om att de "hatar" och "den ska dö". När jag var ung så uttryckte vi inte saker och ting på det sättet, så det här nya användandet av orden förstår jag inte. Jag är antagligen för gammal helt enkelt. Hänger inte riktigt med i svängarna. 
Men jag blir illa berörd när unga tonåringar i Sverige idag går omkring och säger att de "hatar".
Jag ser "hat" som en destruktiv och okontrollerbar känsla. Att vara kritisk mot något, innebär inte att hata. Hat går djupare än så. De som hatar har, av olika anledningar, ont i själen och hat är det som leder till våld.
Synen på våld är olika i olika delar av vår värld, och jag tycker även vi kan se en skillnad melln Europa och USA. Rent generellt är det mer accepterat i USA att använda våld, än det är i Europa. Förvisso finns det skillnader mellan de olika delarna av USA, men nu talar jag i stora drag. I Sverige så är våld inte accepterat, det var det inte när jag växte upp iaf.
Jag tror att det finns orsaker till att människor hatar, och därmed tar till våld. Att bemöta detta hat, detta våld, med våld botar inte - som jag ser det - orsaken. Orsaken finns fortfarande kvar vilket gör att hatet, och därmed våldet, kan uppstå i nya former. Man förändrar saker med våld, men man löser ingenting. Det visar historien.
Om våld är lösningen på våld, så skulle världen idag vara en fredlig och trygg värld utan våld, med tanke på allt det våld som har förekommit i mänsklighetens historia. Men eftersom det fortfarande finns våld i världen, så måste lösningen vara annorlunda. För mig är detta fullkomligt logiskt, klart och rationellt.
Jag tror på att det gäller att hitta de bakomliggande orsakerna till hatet och bota dessa. Det finns självfallet olika orsaker till alla de konflikter som finns i världen, så varje konflikt kräver sin specifika lösning.
Jag tror på att vi som vuxna måste vara goda föredömen för våra barn och barnbarn, att om vi agerar fredligt med förståelse och tolerans mot andra människor oavsett etnicitet eller religion, så kan de blir inspirerade till att också göra det. Som varje förälder vet så lyssnar inte barn på det man säger, de tar efter det man gör.
Med vänlig hälsning
Roland
Men jag blir illa berörd när unga tonåringar i Sverige idag går omkring och säger att de "hatar".Jag ser "hat" som en destruktiv och okontrollerbar känsla. Att vara kritisk mot något, innebär inte att hata. Hat går djupare än så. De som hatar har, av olika anledningar, ont i själen och hat är det som leder till våld.
Synen på våld är olika i olika delar av vår värld, och jag tycker även vi kan se en skillnad melln Europa och USA. Rent generellt är det mer accepterat i USA att använda våld, än det är i Europa. Förvisso finns det skillnader mellan de olika delarna av USA, men nu talar jag i stora drag. I Sverige så är våld inte accepterat, det var det inte när jag växte upp iaf.
Jag tror att det finns orsaker till att människor hatar, och därmed tar till våld. Att bemöta detta hat, detta våld, med våld botar inte - som jag ser det - orsaken. Orsaken finns fortfarande kvar vilket gör att hatet, och därmed våldet, kan uppstå i nya former. Man förändrar saker med våld, men man löser ingenting. Det visar historien.
Om våld är lösningen på våld, så skulle världen idag vara en fredlig och trygg värld utan våld, med tanke på allt det våld som har förekommit i mänsklighetens historia. Men eftersom det fortfarande finns våld i världen, så måste lösningen vara annorlunda. För mig är detta fullkomligt logiskt, klart och rationellt.
Jag tror på att det gäller att hitta de bakomliggande orsakerna till hatet och bota dessa. Det finns självfallet olika orsaker till alla de konflikter som finns i världen, så varje konflikt kräver sin specifika lösning.
Jag tror på att vi som vuxna måste vara goda föredömen för våra barn och barnbarn, att om vi agerar fredligt med förståelse och tolerans mot andra människor oavsett etnicitet eller religion, så kan de blir inspirerade till att också göra det. Som varje förälder vet så lyssnar inte barn på det man säger, de tar efter det man gör.
Med vänlig hälsning
Roland
Terrorism och förtryck kan ses som en sjukdom. Kriget mot sjukdomen är penicillin, vilket tar bort sjukdomen tillfälligt. Men så kommer sjukdomen tillbaka, i nya former och då tar man penicillin igen, och sedan så håller det på så där. Andra världskriget är ett exempel. Penicillinet gjorde att sjukdomen gick tillbaka, men så kom den åter i en ny form (Nynazismen) - en form som har letat sig in i hela Europa, även Sverige, och lockar många ungdomar till att bruka våld och terror mot invandrare och homosexuella. Så penicillinet botade inte sjukdomen, den antog bara en ny form. Dessutom finns det sjukdomar som är resitenta mot penicillin.
Lösningen, som jag ser det, är att förstå varför sjukdomen uppstår och att lösa det som leder till sjukdomen. Detta är precis vad som inte sker idag, vi bara ger penicillin men vi förstår inte varför sjukdomen uppstår. Det finns undersökningar och teorier om detta, men dessa omsätts inte i praktiken. Genom att bota orsaken till sjukdomen så uppstår inte sjukdomen.
Med vänlig hälsning
Roland Mabo
Lösningen, som jag ser det, är att förstå varför sjukdomen uppstår och att lösa det som leder till sjukdomen. Detta är precis vad som inte sker idag, vi bara ger penicillin men vi förstår inte varför sjukdomen uppstår. Det finns undersökningar och teorier om detta, men dessa omsätts inte i praktiken. Genom att bota orsaken till sjukdomen så uppstår inte sjukdomen.
Med vänlig hälsning
Roland Mabo
Annons
test
Eia,
USA hatet i världen är enormt och det finns bara ett sätt att behandla det, och det är att ignorera det och gå vidare. De människor som hatar USA hatar också frihet och demokrati. Visst gör USA misstag i Irak, men det är Saddam Hussein och hans regim som ansvariga för ondskan i Irak, ingen annan.
Det är väl enkelt att göra som herr Mabo och sitta och fördöma Saddam Hussein. Medan han sitter där och funderar så agerar USA och dess militär och besegrar ondskan själv genom en förkrossande seger som världen aldrig sett maken till innan. Sedan när slaget är över så sitter han och beskyller USA för de civila som har skadats i kriget. Såklart att han inte har skadat några civila, han sitter ju bara där i ett hörn och fantiserar om en värld där han kan gå omkring i en tunika i Baghdad och krama och pussa Saddam Hussein och Osama Bin Laden.
Han citerar Jimmy Carter om och om igen. Jag kan bara berätta för alla som kanske inte lever i USA att Jimmy Carter är totalt irrelevant i USA. Han representerar inte USA och dess befolkning och kommer aldrig göra det. Amerikaner tycker inte att man ska förhandla med terrorister och våldtäktsmän, de ska bestraffas. Jag vet att inställningen är annorlunda i Europa, men i USA finns det något som representerar godhet och något som representerar ondskan. Vi tycker inte att alla ideer och handlingar är lika goda och vi tror inte att Osama Bin Laden hade blivit normal om hans mamma hade kramat honom mer när han var liten. Vi lever i verkligheten och vi agerar i verkligheten ist f en fantasivärld som bl a Roland Mabo gör.
USA hatet i världen är enormt och det finns bara ett sätt att behandla det, och det är att ignorera det och gå vidare. De människor som hatar USA hatar också frihet och demokrati. Visst gör USA misstag i Irak, men det är Saddam Hussein och hans regim som ansvariga för ondskan i Irak, ingen annan.
Det är väl enkelt att göra som herr Mabo och sitta och fördöma Saddam Hussein. Medan han sitter där och funderar så agerar USA och dess militär och besegrar ondskan själv genom en förkrossande seger som världen aldrig sett maken till innan. Sedan när slaget är över så sitter han och beskyller USA för de civila som har skadats i kriget. Såklart att han inte har skadat några civila, han sitter ju bara där i ett hörn och fantiserar om en värld där han kan gå omkring i en tunika i Baghdad och krama och pussa Saddam Hussein och Osama Bin Laden.
Han citerar Jimmy Carter om och om igen. Jag kan bara berätta för alla som kanske inte lever i USA att Jimmy Carter är totalt irrelevant i USA. Han representerar inte USA och dess befolkning och kommer aldrig göra det. Amerikaner tycker inte att man ska förhandla med terrorister och våldtäktsmän, de ska bestraffas. Jag vet att inställningen är annorlunda i Europa, men i USA finns det något som representerar godhet och något som representerar ondskan. Vi tycker inte att alla ideer och handlingar är lika goda och vi tror inte att Osama Bin Laden hade blivit normal om hans mamma hade kramat honom mer när han var liten. Vi lever i verkligheten och vi agerar i verkligheten ist f en fantasivärld som bl a Roland Mabo gör.
Hej Horark!
För mig är inte världen svart eller vit, jag tror inte att det finns enbart goda eller enbart onda människor. Du hänvisar väldigt mycket till vad USA tycker och vad USA inte tycker. Bushs aggressioner i mellanöstern är kontroversiell även i USA, det finns många amerikaner som inte står på hans sida.
Människan har använt våld och terror genom historien, att detta inte fungerar som metod för att besegra våld och terror bevisas, i mitt tycke, av att det fortfarande finns våld och terror i världen och detta våld, denna terror, ökar.
Därför anser jag, som jag tidigare har redogjort för, att vi måste tänka om och göra annorlunda. Jag kommer att tänka på Gröna Lund. Nu var det länge sedan jag var där, men om jag inte minns fel nu så fanns det en typ av bord med hål i. Ur dessa hål kom det trästockar som man skulle klubba ner. Jag tycker USA beter sig så nu. De klubbar ner en trästock, så kommer trästocken upp på ett annat ställe, så klubbas denna ner, så kommer trästocken upp på ett nytt ställe, så klubbas denna ner och medan man i evigheters evighet håller på och klubbar säger man att detta är en lösning.
Jag är hemskt ledsen, men jag förstår inte hur detta kan vara en lösning. Jag tror därför på att hitta orsaken till att stocken kommer och bota denna.
Jag respekterar dig och dina åsikter, jag beklagar att du inte respekterar mig. Dina attacker om att jag skulle leva i en fantasivärld bara för att jag inte delar din åsikt representerar för mig ett synsätt som inte tillhör en seriös diskussion.
Självfallet måste man klara av att andra människor har andra åsikter än en själv, annars blir det ju en monolog istället för en diskussion.
Med vänlig hälsning
Roland
För mig är inte världen svart eller vit, jag tror inte att det finns enbart goda eller enbart onda människor. Du hänvisar väldigt mycket till vad USA tycker och vad USA inte tycker. Bushs aggressioner i mellanöstern är kontroversiell även i USA, det finns många amerikaner som inte står på hans sida.
Människan har använt våld och terror genom historien, att detta inte fungerar som metod för att besegra våld och terror bevisas, i mitt tycke, av att det fortfarande finns våld och terror i världen och detta våld, denna terror, ökar.
Därför anser jag, som jag tidigare har redogjort för, att vi måste tänka om och göra annorlunda. Jag kommer att tänka på Gröna Lund. Nu var det länge sedan jag var där, men om jag inte minns fel nu så fanns det en typ av bord med hål i. Ur dessa hål kom det trästockar som man skulle klubba ner. Jag tycker USA beter sig så nu. De klubbar ner en trästock, så kommer trästocken upp på ett annat ställe, så klubbas denna ner, så kommer trästocken upp på ett nytt ställe, så klubbas denna ner och medan man i evigheters evighet håller på och klubbar säger man att detta är en lösning.
Jag är hemskt ledsen, men jag förstår inte hur detta kan vara en lösning. Jag tror därför på att hitta orsaken till att stocken kommer och bota denna.
Jag respekterar dig och dina åsikter, jag beklagar att du inte respekterar mig. Dina attacker om att jag skulle leva i en fantasivärld bara för att jag inte delar din åsikt representerar för mig ett synsätt som inte tillhör en seriös diskussion.
Självfallet måste man klara av att andra människor har andra åsikter än en själv, annars blir det ju en monolog istället för en diskussion.
Med vänlig hälsning
Roland
Utdrag ur en artikelserie på http://www.nonviolence.org
Texten är skriven av amerikanen David McReynolds.
---
We come in different sizes, shapes, sexes, colors, each of us bearing different cultural and family memories. Nonviolence is about a society in which, far from having people conform to some standard, each person is able to realize, during his or her life, their greatest potential.
In Vietnam where the gun was used, society was laid waste. In our own country, where the division between black and white was so deep, but nonviolence was chosen, the society was not laid waste. We have enough wounds from slavery and racism - we hardly needed to compound them with a new civil war. (Our Civil War is an excellent lesson in the dreadful effect of violence as an agent of change - it delayed beginning to deal with the reality of racism until the middle of this century, and it brought appalling suffering to both Southern whites and blacks - suffering and starvation not recorded in the history books).
If you want to change, you have to cope with things as they are. Lenin, the Bolshevik leader of the Russian Revolution, and no pacifist, didn't encourage his people to call the Czarist troops names - no, he encouraged a political dialogue with them, knowing that the armed forces of the old Russian regime were only "agents" employed by the ruling class. If you wanted to make sure the Czar could hold power, then you threw rocks at the troops, which made them hate you. If you wanted to overthrow the Czar, then you did what Lenin's people did - you took every chance to have political dialogue with the police and troops so that, finally, at a moment of crisis the police refused to obey the orders of the Czar.
Shift forward in time to the great demonstrations in Washington D.C. against the Vietnam War, and the day the Vietnam Veterans came to throw their medals of honor over the fence of the White House to show their contempt for the war. They were very careful, several days before that action, to leaflet the police stations in Washington D.C. with "A letter to our Brothers in Blue" explaining what they war was about, and why they would be risking arrest. This diminished the ability of the police to brutalize the demonstrators.
The injustice of all movements for social change is that they require those of us committed to change to endure the pain of the change rather than to try imposing it on the oppressed. There is a profound psychological lesson here. If those who are oppressing you see you as someone throwing rocks and slogans, treating them as objects of hate, this confirms in them their belief you merit every bit of pain they can inflict on you. Every blow, every prison term, if necessary every bullet.
But it is when we stand our ground, suffering without retaliation, accepting blows but not inflicting them, that the way is open for the opponent to see us as human, and to question their own behavior.
We will never know if nonviolence would have worked against Hitler (or if it might have worked against the Americans in Vietnam if the Vietnamese had chosen that method). The history of the Holocaust shows little resistance of any kind to Hitler from the Jews ( this is not surprising - they could not believe anything as terrible as the "final solution" was contemplated. Historically the Jews survived anti-Semitism by keeping a low profile). Some have said "The Jews were pacifists and look what it got them!" Sorry, they were passive - there is a world of difference. There is no way of knowing if active pacifism would have had any chance of working - we only know it was not tried.
Nonviolence is a theory of managing social conflict in order to achieve social change. It is not a theory of generating social chaos, except in brief periods. It is an effort to bring the full community within the framework of compassion.
---
http://www.nonviolence.org/issues/philo-nv1.php
Texten är skriven av amerikanen David McReynolds.
---
We come in different sizes, shapes, sexes, colors, each of us bearing different cultural and family memories. Nonviolence is about a society in which, far from having people conform to some standard, each person is able to realize, during his or her life, their greatest potential.
In Vietnam where the gun was used, society was laid waste. In our own country, where the division between black and white was so deep, but nonviolence was chosen, the society was not laid waste. We have enough wounds from slavery and racism - we hardly needed to compound them with a new civil war. (Our Civil War is an excellent lesson in the dreadful effect of violence as an agent of change - it delayed beginning to deal with the reality of racism until the middle of this century, and it brought appalling suffering to both Southern whites and blacks - suffering and starvation not recorded in the history books).
If you want to change, you have to cope with things as they are. Lenin, the Bolshevik leader of the Russian Revolution, and no pacifist, didn't encourage his people to call the Czarist troops names - no, he encouraged a political dialogue with them, knowing that the armed forces of the old Russian regime were only "agents" employed by the ruling class. If you wanted to make sure the Czar could hold power, then you threw rocks at the troops, which made them hate you. If you wanted to overthrow the Czar, then you did what Lenin's people did - you took every chance to have political dialogue with the police and troops so that, finally, at a moment of crisis the police refused to obey the orders of the Czar.
Shift forward in time to the great demonstrations in Washington D.C. against the Vietnam War, and the day the Vietnam Veterans came to throw their medals of honor over the fence of the White House to show their contempt for the war. They were very careful, several days before that action, to leaflet the police stations in Washington D.C. with "A letter to our Brothers in Blue" explaining what they war was about, and why they would be risking arrest. This diminished the ability of the police to brutalize the demonstrators.
The injustice of all movements for social change is that they require those of us committed to change to endure the pain of the change rather than to try imposing it on the oppressed. There is a profound psychological lesson here. If those who are oppressing you see you as someone throwing rocks and slogans, treating them as objects of hate, this confirms in them their belief you merit every bit of pain they can inflict on you. Every blow, every prison term, if necessary every bullet.
But it is when we stand our ground, suffering without retaliation, accepting blows but not inflicting them, that the way is open for the opponent to see us as human, and to question their own behavior.
We will never know if nonviolence would have worked against Hitler (or if it might have worked against the Americans in Vietnam if the Vietnamese had chosen that method). The history of the Holocaust shows little resistance of any kind to Hitler from the Jews ( this is not surprising - they could not believe anything as terrible as the "final solution" was contemplated. Historically the Jews survived anti-Semitism by keeping a low profile). Some have said "The Jews were pacifists and look what it got them!" Sorry, they were passive - there is a world of difference. There is no way of knowing if active pacifism would have had any chance of working - we only know it was not tried.
Nonviolence is a theory of managing social conflict in order to achieve social change. It is not a theory of generating social chaos, except in brief periods. It is an effort to bring the full community within the framework of compassion.
---
http://www.nonviolence.org/issues/philo-nv1.php
Lägg av nu Roland Mabo.
Dina inlägg är inte heller så seriösa som du själv tycks tro.Du ältar samma sak fram och tillbaka.
Inte tycks du heller respektera andras åsikter,
bara dina egna.
Bara en massa text,som går ut på att fördöma USA och Bush.
I en diskussion är det väl inte meningen,att hela tiden hacka på andras åsikter.
OK,du kallar det kritik,men när andra gör likadant,kallar du det icke respekterande.
Jag själv är van att ha fredligare diskussioner.
Onödigt att hetsa upp sig så mycket
Förlåt mina ord.
Jag menar inte så illa som det kanske låter.
Dina inlägg är inte heller så seriösa som du själv tycks tro.Du ältar samma sak fram och tillbaka.
Inte tycks du heller respektera andras åsikter,
bara dina egna.
Bara en massa text,som går ut på att fördöma USA och Bush.
I en diskussion är det väl inte meningen,att hela tiden hacka på andras åsikter.
OK,du kallar det kritik,men när andra gör likadant,kallar du det icke respekterande.
Jag själv är van att ha fredligare diskussioner.
Onödigt att hetsa upp sig så mycket
Förlåt mina ord.
Jag menar inte så illa som det kanske låter.
Jag har en sak att säga till "amerikanen" David McReynolds.
"Planes leave for France every day".
Herr Mabo försöker få oss att tro att herr McReynolds världsbild skulle spegla den amerikanska, vilket är fel. Det är som att säga att min speglar den generella svenska världsbilden, och det gör den sannerligen inte.
Jag hoppas att Europa vaknar upp och inser faran med att vara pacifistisk, socialistisk, naiva och osakligt USA fördömande.
Debatten är nu avslutad från min sida.
"Du ältar samma sak fram och tillbaka."
Jag beklagar att du uppfattar det som så, men jag försöker bemöta argument. Jag tror på att man i en seriös diskussion bemöter argument, för annars blir det ingen diskussion utan en monolog. I en diskussion måste man räkna med att det uppkommer andra åsikter än sina egna och man måste kunna hantera detta.
Jag tycker det är god sed i en diskussion att bemöter varandras argumentdet varandra tycker, gör man inte det tycker jag att det är ignorans. Och ignorans är för mig inte respekt.
"Inte tycks du heller respektera andras åsikter,
bara dina egna."
Du får gärna ge exempel på det, eftersom jag inte förstår vad du menar nu.
Andra får tycka precis vad de vill, men självklart måste jag ha samma rätt att bemöta era argument som ni har rätt att bemöta mina. Om man tycker att det är orespektabelt att inte hålla med det som skrivs, så kan jag bara beklaga den synen.
"Bara en massa text,som går ut på att fördöma USA och Bush."
Det är din personliga tolkning, och självfallet respekterar jag dig för det. Vad jag gör, som jag ser det, är att jag kritiserar USA:s mellanöstern politik. Och jag har även kritiserat USA:s politik i sydamerika.
Jag tycker inte att detta är ett fördömande av USA. Jag har aldrig fördömt USA. Det är ni som pratar om hat, det är ni som pratar om att fördöma. Jag varken hatar eller fördömer. Jag har inte de känslorna.
Som jag har skrivit många gånger, så har USA - som alla länder - sina goda och dåliga sidor. Politiken som förs i mellanöstern och Sydamerika tillhör inte de goda sidorna.
Självfallet måste man, i ett fritt och demokratiskt samhälle, ha rätt att kritisera det man anser vara fel utan att bli anklagad för att fördöma saker och ting.
Självfallet måste jag, i en seriös diskussion, ha samma rätt att kritisera USA:s politik i mellanöstern som ni har rätt att hylla USA:s politik.
"I en diskussion är det väl inte meningen,att hela tiden hacka på andras åsikter."
Du anklagar mig för att hata USA, vad är det för något om inte ett hackande? Jag hatar inte USA, är det inte jag som bestämmer vad jag känner?
"OK,du kallar det kritik,men när andra gör likadant,kallar du det icke respekterande."
Du har anklagat mig för att hata USA. Hroark anklagar mig för att leva i en fantasivärld. Den typen av anklagelser hör inte hemma i en seriös diskussion, därför att de anklagelserna är personangrepp.
Personligen anser jag att det är stor skillnad mellan att bemöta argument, mellan att bemöta idéer, och att anklaga andra människor för att leva i en fantasivärld och hata USA. Det är så jag ser det, men självfallet är du välkommen att se helt annorlunda på detta. Du får tycka precis vad du vill.
Jag tycker inte illa om dig, jag har inget ont att säga om dig och jag har heller aldrig sagt något ont om dig. Däremot har du sagt en hel del om mig. I all vänlighet tycker jag att du ska fundera över detta.
Som Jesus sa - se på dig själv innan du anklagar andra.
Och, avslutningsvis, jag är inte upphetsad alls. Jag är engagerad, men engagemang är inte upphetsning. Det är lätt att bli engagerad i frågor som rör fred, frihet och demokrati. Därför att det är så viktigt för oss alla att få detta, och jag känner väldigt starkt mot våld. Varje människa som får lida av våld, innebär ett misslyckande för mänskligheten. Ni må anklaga mig för att leva i en fantasivärld, men detta är min åsikt. Detta är vad jag tycker, detta är vad mitt hjärta säger mig. För mig är det en verklighet även om det kan vara fantasi för andra.
Med vänlig hälsning
Roland
Jag beklagar att du uppfattar det som så, men jag försöker bemöta argument. Jag tror på att man i en seriös diskussion bemöter argument, för annars blir det ingen diskussion utan en monolog. I en diskussion måste man räkna med att det uppkommer andra åsikter än sina egna och man måste kunna hantera detta.
Jag tycker det är god sed i en diskussion att bemöter varandras argumentdet varandra tycker, gör man inte det tycker jag att det är ignorans. Och ignorans är för mig inte respekt.
"Inte tycks du heller respektera andras åsikter,
bara dina egna."
Du får gärna ge exempel på det, eftersom jag inte förstår vad du menar nu.
Andra får tycka precis vad de vill, men självklart måste jag ha samma rätt att bemöta era argument som ni har rätt att bemöta mina. Om man tycker att det är orespektabelt att inte hålla med det som skrivs, så kan jag bara beklaga den synen.
"Bara en massa text,som går ut på att fördöma USA och Bush."
Det är din personliga tolkning, och självfallet respekterar jag dig för det. Vad jag gör, som jag ser det, är att jag kritiserar USA:s mellanöstern politik. Och jag har även kritiserat USA:s politik i sydamerika.
Jag tycker inte att detta är ett fördömande av USA. Jag har aldrig fördömt USA. Det är ni som pratar om hat, det är ni som pratar om att fördöma. Jag varken hatar eller fördömer. Jag har inte de känslorna.
Som jag har skrivit många gånger, så har USA - som alla länder - sina goda och dåliga sidor. Politiken som förs i mellanöstern och Sydamerika tillhör inte de goda sidorna.
Självfallet måste man, i ett fritt och demokratiskt samhälle, ha rätt att kritisera det man anser vara fel utan att bli anklagad för att fördöma saker och ting.
Självfallet måste jag, i en seriös diskussion, ha samma rätt att kritisera USA:s politik i mellanöstern som ni har rätt att hylla USA:s politik.
"I en diskussion är det väl inte meningen,att hela tiden hacka på andras åsikter."
Du anklagar mig för att hata USA, vad är det för något om inte ett hackande? Jag hatar inte USA, är det inte jag som bestämmer vad jag känner?
"OK,du kallar det kritik,men när andra gör likadant,kallar du det icke respekterande."
Du har anklagat mig för att hata USA. Hroark anklagar mig för att leva i en fantasivärld. Den typen av anklagelser hör inte hemma i en seriös diskussion, därför att de anklagelserna är personangrepp.
Personligen anser jag att det är stor skillnad mellan att bemöta argument, mellan att bemöta idéer, och att anklaga andra människor för att leva i en fantasivärld och hata USA. Det är så jag ser det, men självfallet är du välkommen att se helt annorlunda på detta. Du får tycka precis vad du vill.
Jag tycker inte illa om dig, jag har inget ont att säga om dig och jag har heller aldrig sagt något ont om dig. Däremot har du sagt en hel del om mig. I all vänlighet tycker jag att du ska fundera över detta.
Som Jesus sa - se på dig själv innan du anklagar andra.
Och, avslutningsvis, jag är inte upphetsad alls. Jag är engagerad, men engagemang är inte upphetsning. Det är lätt att bli engagerad i frågor som rör fred, frihet och demokrati. Därför att det är så viktigt för oss alla att få detta, och jag känner väldigt starkt mot våld. Varje människa som får lida av våld, innebär ett misslyckande för mänskligheten. Ni må anklaga mig för att leva i en fantasivärld, men detta är min åsikt. Detta är vad jag tycker, detta är vad mitt hjärta säger mig. För mig är det en verklighet även om det kan vara fantasi för andra.
Med vänlig hälsning
Roland
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem