Det sjuka med VD:ars pensioner är att man skriver avtal om pension som bolaget ska stå för efter att personen slutat. Dvs, man tar på sig en kostnad som man inte kan veta hur stor den blir, genom att man inte vet hur gammal personen kommmer att bli.
Visst, betala högsta bolagsledningen så mycket som krävs under den period som personen jobbar MEN se till att pensionsavsättningen görs under tiden personen jobbar i bolaget och att samma dag som personen slutar, slutar också företagets skyldigheter att gälla (kanske bortsätt från avgångsvederlaget).
Vid alla normala anställningar sker avsättningen som en del av lönesumman. Höginkomsttagare kan till och med välja nivåer till avsättning men aldrig görs förpliktelser om pensionsavsättningar efter personen har slutat.
Varför tror företagen att bara för att en VD slutar på ett bolag, att hon/han måste gå i pension? De får väl söka ett nytt jobb, som alla andra. Och, är de så gamla att de går i ålderspension, varsågod och ställ er i kön till ATP-utbetalningen och toppa med de insättningar som gjorts till annant pensionssparande när man jobbat.

leiake:
jag förstår inte vad du menar. Du frågar om hur jag skulle känna "om jag inte visste" samtidigt som du säger att "ingen kan veta".

Jag är inte orolig över att jag inte kommer att få pension. Jag räknar med att staten inte kommer att fixa en pension som matchar min lönenivå. Därför sparar jag på egen hand.

Det är samma sak som med sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Vilket otroligt bedrägeri att kalla det för "försäkring".

Hur menar jag nu då:
Jo, om jag väljer att bo i ett dyrt hur och försäkrar det för brand får jag betala mer i premie för att huset är dyrt men i gengäld får jag ersättning i nivå med värdet på huset, om det brinner ner.

Om jag tjänar mer än 23'000 kr/mån i Sverige och blir sjuk, får jag inte mer än 80% av 23'000. Om jag är hemma med sjukt barn - samma sak. 80% av 23´000, trots att jag betalar in sjukförsäkring för belopp mycket högre än det.

Visst, kanske kan man tycka att det är ett lyxproblem men för den som har skaffat sig en kostnadskostym som ligger i linje med sin lönenivå blir det inte lätt. Varför får hon/han då inte ersättning som matcher denna nivå om hon/han en dag behöver hjälp? Det är inte helt lätt att ändra kostnadskostymen bara för att man blir sjuk. Och det är inte rätt att en familj ska behöva prioritera efter ekonomiska intressen om vilken förälder som ska vara hemma om barnen är sjuka. Det, är enligt min mening - sjukt!

leiake:
ang ditt senaste inlägg slog det mig en tanke. Du nämner vad som hände vid Tsarväldets fall. Tänk på de bolag som har dessa dyra ex-VD's som går omkring och lyfter pension. Vad skulle hända om makten i dessa bolag gick över till mindre nogräknade personer - säg rent kriminella. De skulle då stå inför valet att fortsätta betala en massa milj kr i pension årligen till personer som inte längre jobbade i bolaget eller lockas av tanken att de peronserna inte längre var i livet.

Det är inte så att jag på något vis vill uppmana till någon olaglig handling eller säga att dessa personer lever farligt men, jag skulle nog i deras kläder känna ett visst obehag av att veta att bolaget skulle kunna spara 10-tals miljoner på om jag trillade av pinn och att ett kontrakt på att någon skulle utföra detta, skulle kosta en bråkdel. Det kanske blir en ny fransk revulotion vad det lider.
Chop chop, och tänk så glada de hade varit om de istället hade fått en spik i foten.

Om som svensk medborgare betalar mellan 60-85 % i skatt på sin inkomst ska väl det räcka för oss att få en respektabel pension eller?? Ska man använda resterande surt förvärvade pengar att betala privat pension, sjukförsäkring mm. Något verkar vara riktigt fel någonstans. Jag tror inte att vi i framtiden kommer att få speciellt bra pensioner om inte statsförvaltningen tänker om ganska radikalt. Kanske ett steg i rätt riktning är att sluta betala ut livstidslöner till alla politiker när dom skaffat ett nytt jobb och börja fokusera på det viktiga, dvs. medborgarnas väl när dom behöver det (skola, sjukvård & äldreomsorg). Allt annat är väl sekundärt egentligen ?