Suck!
Att ens barn skulle se till att man fick mindre sömn när de blev tonåringar än när de var små var det ingen som berättade för 17 år sedan. Hur gör man för att inte oroa ihjäl sig?
Att ens barn skulle se till att man fick mindre sömn när de blev tonåringar än när de var små var det ingen som berättade för 17 år sedan. Hur gör man för att inte oroa ihjäl sig?
Antal svar på detta inlägg: 18
Jag är mor- och farförälder och "nybliven tonårsmormor" och ser hur det börjar bli "lite stökigt". Precis som när man själv var ung, men numera med många fler fler orosmoment.
Jag tror det är viktigt att man ger akt på vad ungarna har för sig och informerar sig om vad som är på gång.
Ett förtroendefullt förhållande mellan mamma och pappa och närstående är mycket viktigt. Och att vi är ense om vad som gäller.
Jag är mormor och farmor och försöker - så gott jag kan - vara en brygga mellan tonåringarna och föräldrarna. Jag kan lyssna och ta till mig bekymmer och oro på ett annat sätt en oroliga föräldrar.
Givetvis informerar vi varandra föräldrarna och jag.
Och, min nu 75-årige make och "ungdomsaktivitetsansvarige inom Judon i Leksand", delar mina åsikter och är en god samtalspartner.
Jag tror det är viktigt att man ger akt på vad ungarna har för sig och informerar sig om vad som är på gång.
Ett förtroendefullt förhållande mellan mamma och pappa och närstående är mycket viktigt. Och att vi är ense om vad som gäller.
Jag är mormor och farmor och försöker - så gott jag kan - vara en brygga mellan tonåringarna och föräldrarna. Jag kan lyssna och ta till mig bekymmer och oro på ett annat sätt en oroliga föräldrar.
Givetvis informerar vi varandra föräldrarna och jag.
Och, min nu 75-årige make och "ungdomsaktivitetsansvarige inom Judon i Leksand", delar mina åsikter och är en god samtalspartner.
Du har så rätt så Vargo, det är väl det man minns. Men det är ju heller ingen ursäkt för att ens egna barn ska få bete sig lika.
Kan tänka mig att det är en ganska bra erfarenhet för mig iaf för mina tonåringar har flera gånger undrat hur jag kan veta det när jag konfronterar dem. Och svaret blir just det att jag väl själv varit ung.
Kan tänka mig att det är en ganska bra erfarenhet för mig iaf för mina tonåringar har flera gånger undrat hur jag kan veta det när jag konfronterar dem. Och svaret blir just det att jag väl själv varit ung.
Mariess: Jo, man tycker ju att ens barn ska ha lärt av sina föräldrars misstag men sen finns det ju nåt i generna som gör att de kanske gör samma fel. Ser lite av det i min son som är 23. Nu handlar det inte om hur han beter sig när han är ute utan det handlar om andra saker, för det är inte bara kring utelivet oron finns. Små barn & små bekymmer ...
Annons
maghen: Kunde inte tro det när det sas till mig när barnan var små att: små barn små bekymmer... kunde vara så sant.
Och det är absolut som du säger att man oroar sig för annat än utelivet.
Det känns ändå skönt att få läsa att det är fler föräldrar som oroar sig för sina tonåringar det gör det lite lättare. För ibland när man hör hur en del föräldrar låter sina tonåringar få göra som de vill i princip, så tycker man att man är ensam om att bry sig så mycket.
Och det är absolut som du säger att man oroar sig för annat än utelivet.
Det känns ändå skönt att få läsa att det är fler föräldrar som oroar sig för sina tonåringar det gör det lite lättare. För ibland när man hör hur en del föräldrar låter sina tonåringar få göra som de vill i princip, så tycker man att man är ensam om att bry sig så mycket.
Jag har blivit så till åren,att jag tappat greppet om barnens
uppväxt.Vad är det det ni föräldrar är rädda för.Är det att barnen
knarkar.Är kriminella.Blir våldtagna.Blir mobbade.Blir arbetslösa.
Idag är ju barn före sin tid.Det jag inte hade en aning om när jag var 20 år,vet ju en 7-åring bättre idag.
Det måste vara nyfikenhet som gör att barnen kommer in på fel väg.
Den kan vi nog inte göra något åt.Alla måste lära av sina misstag
tyvärr.
Det som Vargo nämnde att föräldrar som hade dålig erfarenhet
från sin uppväxt,var oroligast.Vi måste nog leva med det.
uppväxt.Vad är det det ni föräldrar är rädda för.Är det att barnen
knarkar.Är kriminella.Blir våldtagna.Blir mobbade.Blir arbetslösa.
Idag är ju barn före sin tid.Det jag inte hade en aning om när jag var 20 år,vet ju en 7-åring bättre idag.
Det måste vara nyfikenhet som gör att barnen kommer in på fel väg.
Den kan vi nog inte göra något åt.Alla måste lära av sina misstag
tyvärr.
Det som Vargo nämnde att föräldrar som hade dålig erfarenhet
från sin uppväxt,var oroligast.Vi måste nog leva med det.
hu ja.
Det spelar ingen roll hur gamla ungarna blir, man hittar ständigt nya orsaker att oroa sig, tur är väl det.
Det spelar ingen roll hur gamla ungarna blir, man hittar ständigt nya orsaker att oroa sig, tur är väl det.
Leiake: Nja, det är inte nyfikenhet som gör att ungarna kommer på fel väg utan jag vill snarare påstå att det är de krav som ställs på ungdomarna idag. När jag var ung, f-låt: yngre, så hoppade jag av gymnasiet enda veckan och gick till jobbet veckan efter. Allt är så mycket tuffare för ungarna idag och det skapar psykiska problem för dem så att de kanske hamnar i tråkigheter pga att de vill fly från allt, de orkar inte. För var ska de få hjälp när föräldrarna inte hinner eller orkar? Kommunen har lagt ner i princip varenda fritidsgård och psyket tar inte emot pga personalbrist. Då är det lätt att ta nåt bara för att slippa verkligheten bara för några timmar. I andra fall kanske det i stället är äldre ungdomar som är de som leder in på fel väg, en äldre kille som lyssnar och verkar bry sig, t.ex.
mariess: du ska inte sluta bry dig, utan fortsätt med det. Dock ska du visa att du litar på ditt barn, för det är viktigt för deras skull men även för er relation. Annars kan barnet bli väldigt "anti" mot vuxna och dra iväg. Dock ska du ha koll på vad ditt barn gör och om det är något i beteendet som du har anledning att undra över och bör kolla upp. Visst: bråk uppstår ofta, det kan man aldrig komma ifrån, men du ska vara mamma till barnet - inte kompis, för det kan de skaffa sig på stan. En ny mamma skaffar man sig inte så lätt. En mamma, eller i mitt fall: en pappa, FÅR vara en "böld i röven på en cykelsemester". Trots att vi "bråkar" mer än vad han & hans mamma gör, så har min son och jag en god relation, för han vet att det beror på att jag bryr mig om honom för annars struntade jag blankt i honom.
Lycka till och ha det bra!
mariess: du ska inte sluta bry dig, utan fortsätt med det. Dock ska du visa att du litar på ditt barn, för det är viktigt för deras skull men även för er relation. Annars kan barnet bli väldigt "anti" mot vuxna och dra iväg. Dock ska du ha koll på vad ditt barn gör och om det är något i beteendet som du har anledning att undra över och bör kolla upp. Visst: bråk uppstår ofta, det kan man aldrig komma ifrån, men du ska vara mamma till barnet - inte kompis, för det kan de skaffa sig på stan. En ny mamma skaffar man sig inte så lätt. En mamma, eller i mitt fall: en pappa, FÅR vara en "böld i röven på en cykelsemester". Trots att vi "bråkar" mer än vad han & hans mamma gör, så har min son och jag en god relation, för han vet att det beror på att jag bryr mig om honom för annars struntade jag blankt i honom.
Lycka till och ha det bra!
maghen: 
för dina goda råd. Det är som du säger att kompisar skaffar de sig ändå och jag ska definitivt fortsätta att vara förälder. Fast ibland känns det tungt. Man tror inget som man lärt dem eller säger till dem går in, men antagligen så gör det det ändå.
på dej oxå.
för dina goda råd. Det är som du säger att kompisar skaffar de sig ändå och jag ska definitivt fortsätta att vara förälder. Fast ibland känns det tungt. Man tror inget som man lärt dem eller säger till dem går in, men antagligen så gör det det ändå. på dej oxå.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem