Alternativa metoder inom psykvården
Jag tycker det är tragiskt att det ifinns så mycket destruktiva metoder vad gäller det mentala. Deprimerade människor får ström genom skallen och oroliga småbarn ges amfetamin.Det verkar som om kemikalier ska lösa alla problem
Blir man frisk av att få 200 volt genom sin hjärna?? Det har jag väldigt svårt att tro.Däremot vet jag att det finns biverkningar som knappast är att leka med. Psykkofarmaka kan man bli beroende utav och kemikalier kommer aldrig att vara en lösning på mentala/personliga problem.Men det är förvisso sant att man kan tjäna pengar på det.
Jag tror att det är dags för alternativa metoder inom psykvården. Metoder som hjälper.Ovanstående metoder är skadliga.
Fram med alternativa metoder inom psykvården.
Jag tycker det är tragiskt att det ifinns så mycket destruktiva metoder vad gäller det mentala. Deprimerade människor får ström genom skallen och oroliga småbarn ges amfetamin.Det verkar som om kemikalier ska lösa alla problem
Blir man frisk av att få 200 volt genom sin hjärna?? Det har jag väldigt svårt att tro.Däremot vet jag att det finns biverkningar som knappast är att leka med. Psykkofarmaka kan man bli beroende utav och kemikalier kommer aldrig att vara en lösning på mentala/personliga problem.Men det är förvisso sant att man kan tjäna pengar på det.
Jag tror att det är dags för alternativa metoder inom psykvården. Metoder som hjälper.Ovanstående metoder är skadliga.
Fram med alternativa metoder inom psykvården.
Antal svar på detta inlägg: 18
Jag kan oxå tycka att det skulle finnas fler alternativa metoder inom psykvården men när det är fara för människans liv o inget annat har hjälpt måste man ge elchocker.
En väns son som fick detta o hade han inte fått det så hade han inte överlevt så sjuk var han, han slutade att prata, äta o dricka var totalt väck (psykos).
Tur var så blev han bra igen o mår idag bra.
Men jag håller med att det låter otäckt att ge hjärnan ström. Det görs bara i yttersta nödfall vad jag vet.
Hade en mormor som var sjuk o gick på en massa mediciner o var inlagd med jämna mellanrum, hon bodde hos oss så jag såg en massa genom min barndom men hon var det snällaste som fanns när hon mådde bra.
En väns son som fick detta o hade han inte fått det så hade han inte överlevt så sjuk var han, han slutade att prata, äta o dricka var totalt väck (psykos).
Tur var så blev han bra igen o mår idag bra.
Men jag håller med att det låter otäckt att ge hjärnan ström. Det görs bara i yttersta nödfall vad jag vet.
Hade en mormor som var sjuk o gick på en massa mediciner o var inlagd med jämna mellanrum, hon bodde hos oss så jag såg en massa genom min barndom men hon var det snällaste som fanns när hon mådde bra.
Sorgligt är vad det är. Trådskaparen visar tydligt sin okunskap i ämnet.
Logiken är den samma som att hävda att kirurgi är förkastligt bara för att man använder hemska vassa knivar. ECT är en livräddande behandling mot en annars dödlig sjukdom, om vi nu talar om depression.
Trådskaparen efterlyser alternativa behandlingsmetoder, vilka då? menar du kristallterapi, healing, handpåläggning, grötomslag, eller vad menas?
Behandlingar som ges inom ramen för svensk sjukvård skall vara beprövade och vara vetenskapligt vedertagna innan dom ges där. Men tror man på förbön och hokuspokus så står det ju en helt fritt att välja detta, dock inte inom sjukvården, som tur är.
ECT är den snabbaste behandlingsmetoden mot djupa hämningsdepressioner, och jämfört med riskerna med sjukdomen så är biverkningarna av ECT fullt rimliga, dvs ibland delvis amnesi under behandlingstiden. Några allvarliga biverkningar ser man mycket mycket sällan.
Logiken är den samma som att hävda att kirurgi är förkastligt bara för att man använder hemska vassa knivar. ECT är en livräddande behandling mot en annars dödlig sjukdom, om vi nu talar om depression.
Trådskaparen efterlyser alternativa behandlingsmetoder, vilka då? menar du kristallterapi, healing, handpåläggning, grötomslag, eller vad menas?
Behandlingar som ges inom ramen för svensk sjukvård skall vara beprövade och vara vetenskapligt vedertagna innan dom ges där. Men tror man på förbön och hokuspokus så står det ju en helt fritt att välja detta, dock inte inom sjukvården, som tur är.
ECT är den snabbaste behandlingsmetoden mot djupa hämningsdepressioner, och jämfört med riskerna med sjukdomen så är biverkningarna av ECT fullt rimliga, dvs ibland delvis amnesi under behandlingstiden. Några allvarliga biverkningar ser man mycket mycket sällan.
Har en bekant som nu praktiserar på en missbruks och psykvårdsinrättning och vad jag hittills har fått höra inger ingen somhelst tilltro till vårt lands "vård" av dessa.
Istället verkar det mest gå ut på hur mycket pengar "behandlingshem" kan roffa åt sig och inom den statliga/kommunala delen verkar det inte vara någon hejd på slöseriert...och detta utan att det görs någonting för att försöka få de sjuka individerna på bättringsvägen, eller kanske till och med friskna till.
Man tar in en individ, lappar hjälpligt ihop denna för att bara släppa ut dem på gatan igen trots att allt talar emot detta. Självmordsbenägna får gå så snart upsnittade handleder har setts om, narkomaner släpps ut så snart de kan stå på egna ben och för tillfället inte ser några rosa elefanter....
Ja, jag har blivit ordentligt uppskrämd av vad som egentligen försiggår, hur hela 3 behövs för att ta en lugn missbrukare till ett hem norröver där hon får bo för det facila priset av 3000:-/dygn. Vårdarna tillbringar hela dagen på detta uppdrag och allt ska sättas upp på socialen förstås, även restaurangbesöken för dessa vårdare, och här pratar man inte rikskuponger och dagens lunch inte.
Nä...efter vad jag hört så är vi inte behjälpta av någon psyk/missbruksvård värd namnet...
Istället verkar det mest gå ut på hur mycket pengar "behandlingshem" kan roffa åt sig och inom den statliga/kommunala delen verkar det inte vara någon hejd på slöseriert...och detta utan att det görs någonting för att försöka få de sjuka individerna på bättringsvägen, eller kanske till och med friskna till.
Man tar in en individ, lappar hjälpligt ihop denna för att bara släppa ut dem på gatan igen trots att allt talar emot detta. Självmordsbenägna får gå så snart upsnittade handleder har setts om, narkomaner släpps ut så snart de kan stå på egna ben och för tillfället inte ser några rosa elefanter....
Ja, jag har blivit ordentligt uppskrämd av vad som egentligen försiggår, hur hela 3 behövs för att ta en lugn missbrukare till ett hem norröver där hon får bo för det facila priset av 3000:-/dygn. Vårdarna tillbringar hela dagen på detta uppdrag och allt ska sättas upp på socialen förstås, även restaurangbesöken för dessa vårdare, och här pratar man inte rikskuponger och dagens lunch inte.
Nä...efter vad jag hört så är vi inte behjälpta av någon psyk/missbruksvård värd namnet...
Annons
Breeze, när det gäller missbruksvården håller jag med dig, men det är komunerna som sköter missbruksvården, inte landstingen. Ville bara förtydliga detta.
Trådskaparen skriver om behandlingar som bedrivs av sjukvården, dvs landstingen.
Kanske förtjänar den bedrövliga missbruksvården en helt egen tråd.
Trådskaparen skriver om behandlingar som bedrivs av sjukvården, dvs landstingen.
Kanske förtjänar den bedrövliga missbruksvården en helt egen tråd.
Är det inte lagarna som ställer till problemen? Idag får man inte omyndigförklara en människa, även om den är en fara för sig själv. För att tvångsinta en sjuk person så måste rättsmaskineriet fungera o ganska så snabbt om det behövs vilket det inte gör alla gånger.
Exempel: En granne som är missbrukare, diabetiker tillika, får hjälp av grannarna flera gånger i månaden som ringer efter sjuktransport.
Killen nyktrar till under natten och på ronden morgonen därpå så propsar han på att han vill hem.
I hälso o sjukvårdslagen står det, att patienten ska delta i sin egen behandling samt att det är självbestämmande som gäller. Samma sak i socialtjänstlagen man får inte tvinga någon. Det måste finnas intyg som är skrivna av minst två läkare och det är en process för sig själv.
Exempel: En granne som är missbrukare, diabetiker tillika, får hjälp av grannarna flera gånger i månaden som ringer efter sjuktransport.
Killen nyktrar till under natten och på ronden morgonen därpå så propsar han på att han vill hem.
I hälso o sjukvårdslagen står det, att patienten ska delta i sin egen behandling samt att det är självbestämmande som gäller. Samma sak i socialtjänstlagen man får inte tvinga någon. Det måste finnas intyg som är skrivna av minst två läkare och det är en process för sig själv.
Seniorita,
Jo det stämmer delvis det du skriver, men när det gäller missbruk så är vi åter till komunernas ansvar, och den lag de har att rätta sig efter är socialtjänstlagen. Soc kan mycket väl tvångsvårda en missbrukare genom att tillämpa LVM, lagen om vård av missbrukare.
Missbruk är alltså klart och tydligt socialtjänstens ansvarsområde, inte psykiatrin, så några "ronder" med läkare tillämpas inte.
Eftresom missbruk i sig inte klassas som allvarlig psykiatrisk störning så tvångsintar sjukvården (psykiatrin) inte missbrukare om det inte samtidigt finna allvarlig psykisk störning. Just a begreppet allvarlig psykisk törning är ett ganska krångligt begrepp, men googla gärna
LPT, som det heter (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, som bedrivs av landstingen och som utfärdas av minst Leg läkare och bedöms av specialistläkare inom psykiatrin) är alltså inte så ofta tillämpar om problemet i huvudsak gäller tex alkoholmissbruk.
Jo det stämmer delvis det du skriver, men när det gäller missbruk så är vi åter till komunernas ansvar, och den lag de har att rätta sig efter är socialtjänstlagen. Soc kan mycket väl tvångsvårda en missbrukare genom att tillämpa LVM, lagen om vård av missbrukare.
Missbruk är alltså klart och tydligt socialtjänstens ansvarsområde, inte psykiatrin, så några "ronder" med läkare tillämpas inte.
Eftresom missbruk i sig inte klassas som allvarlig psykiatrisk störning så tvångsintar sjukvården (psykiatrin) inte missbrukare om det inte samtidigt finna allvarlig psykisk störning. Just a begreppet allvarlig psykisk törning är ett ganska krångligt begrepp, men googla gärna
LPT, som det heter (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, som bedrivs av landstingen och som utfärdas av minst Leg läkare och bedöms av specialistläkare inom psykiatrin) är alltså inte så ofta tillämpar om problemet i huvudsak gäller tex alkoholmissbruk.
MD
Ett intressant ämne som jag nu pensionerar mig ifrån. jag har själv arbetat i Social förvaltning i 30 år och bla som myndighetsutövare.
Jag vill bara hävda att en del lagar bör ses över eller kompletteras om människor ska få snabb hjäp när behov finns. I många svåra fall kanske man behöver xperthjälp för att man är rädd för att göra fel enligt lag och den hjälpen är inte tillgänglig på obekväm arbetstid.
Ett intressant ämne som jag nu pensionerar mig ifrån. jag har själv arbetat i Social förvaltning i 30 år och bla som myndighetsutövare.
Jag vill bara hävda att en del lagar bör ses över eller kompletteras om människor ska få snabb hjäp när behov finns. I många svåra fall kanske man behöver xperthjälp för att man är rädd för att göra fel enligt lag och den hjälpen är inte tillgänglig på obekväm arbetstid.
Hej!
Jag har haft LVU. Jag har varit på ett flertal HVB-hem (behandlingshem), psykiatriska kliniker (landstinget) samt §12-hem (SIS- statens hem).
När det gäller kostnader, så tror jag att när jag var på SIS-hemmet så kostade det 4100 kr/dygn för kommunen, och staten sköt till också, tror det rörde sig om 2000 kr, men statens utlägg där, är jag inte helt på det säkra med. Men det rörde sig om ungefär då 6 000 kr/dygn.
När jag fick mina "permissioner" så fick jag åka till ett öppet behandlingshem, alltså så stod kommunen, för två kostnader samtidigt här, de helger som jag fick åka dit, men detta var ju inte under allt för lång tid.
Jag kan ju säga så här, att det var SISvården som hjälpte mig, alla privata HVB-hem, har mer eller mindre varit förvaring, och fått mig att må ännu sämre. SIS har större kunskap, och lägger mer pengar på utbildad och kvalificerad personal.
På den avdelningen jag var, var det väldigt hög personaltäthet. Där fanns det lärare, psykiater, en heltids anställd psykolog för avdelningen, socionomer, social pedagoger, fritidspedagoger, jaaa det mesta fanns där. Men ifall man ser på det privata hemmen, så har det inte varit på långa vägar lika kvalificerad personal. Samt att upplägget framförallt har inte varit gynnsamt för flertalet av dem som varit inskrivna där.
På SIShemmet gjorde dem en utredning, en väldigt omfattande, så att jag skulle få "rätt" hjälp framöver, om jag säger så här några år senare, så mycket av det dem kom fram till har inte efterlevs. För nu tillhör jag inte ungdomsenheten längre, som jag gjorde då.
Numera är det omsorgsförvaltningen som har "ansvar" för mig, då jag har Asperger Syndrom. Men det är ju så att när man är inom omsorgsförvaltningen så har dem ju inte riktigt kompetens inom mitt område, utan det vanliga är ju att man har intellektuella funktions nedsättningar, och det har ju inte jag. Utan det är mer det sociala samspelet som ställer till det för mig.
Jag är också inskriven inom psykiatrin, men jag har inte varit inlagd nu på ett avsevärd tid. Men jag kan inte klaga på psykiatrin, det har varit bra, även om det är resursbrist. Läkare byts ut med mera, men numera så känner man ju många av psykiatrikerna som jobbar inom området där jag bor, så oftast så har man ju träffat den läkaren som man får som har börjat nyligen efter den läkaren som har sagt upp sig. Det är inte alltid så, för ibland så tar dem in "staffettläkare" från ingenstans, och då känner man ju dem inte, och detta är ju inte speciellt ovanligt då det är läkarbrist.
Men jag tror det viktiga är att hitta folk som förstår, jag har en kvinna på Socialförvaltningen, Vuxenstöds avdelning. Hon förstår mig, och det känns väldigt betydelsefullt. Men hon är inte som en "socialsekreterare" som vissa jag har haft innan, utan mer som en medmänniska, och det tror jag är viktigt.
Jag är skeptisk till det här med privata HVB-hem, Expressen skrev för någon vecka sedan att denna branch omsätter 4.5 miljarder årligen, och flertalet av dem jag vet och känner som har varit på dessa hem har inte blivit speciellt hjälpta. Det är annat som behöver till oftast, det är inte bara atat placera någon under en tid, och hoppas att alla problem är lösta av sig själv när personen ifråga kommer hem till hemkommunen igen.
Jag vet att ett av de HVB-hemmen jag var på tog en dygnsavgift på runt 3 000. Då jag var enbart på det stället var där under ett år, så kan ni ju räkna vad den summan blir, och hur bortkastade dessa pengar var.
Det är samma när mitt LVUbeslut skulle omprövas, advokatkostnaderna som länsrätten fick betala, för att herr advokat hade suttit ner och skrivit ett yttrande var ju inte en mild summa pengar. På den tiden då detta höll på så var den bestämda arvodet som domstolsverket bestämt var 1175 kr timmen, jag tror att det är domstolsverket som bestämt detta, dock ej säker.
Så det finns fullt med människor som är villiga att tjäna betydande summor pengar, och leva väldigt gott på människors olycka. Nu menar jag inte vårdpersonal, då dessa går på ganska knapra löner, utan mer andra som tjänar en god hacka på detta. Av våra skattemedel.
Jag har haft LVU. Jag har varit på ett flertal HVB-hem (behandlingshem), psykiatriska kliniker (landstinget) samt §12-hem (SIS- statens hem).
När det gäller kostnader, så tror jag att när jag var på SIS-hemmet så kostade det 4100 kr/dygn för kommunen, och staten sköt till också, tror det rörde sig om 2000 kr, men statens utlägg där, är jag inte helt på det säkra med. Men det rörde sig om ungefär då 6 000 kr/dygn.
När jag fick mina "permissioner" så fick jag åka till ett öppet behandlingshem, alltså så stod kommunen, för två kostnader samtidigt här, de helger som jag fick åka dit, men detta var ju inte under allt för lång tid.
Jag kan ju säga så här, att det var SISvården som hjälpte mig, alla privata HVB-hem, har mer eller mindre varit förvaring, och fått mig att må ännu sämre. SIS har större kunskap, och lägger mer pengar på utbildad och kvalificerad personal.
På den avdelningen jag var, var det väldigt hög personaltäthet. Där fanns det lärare, psykiater, en heltids anställd psykolog för avdelningen, socionomer, social pedagoger, fritidspedagoger, jaaa det mesta fanns där. Men ifall man ser på det privata hemmen, så har det inte varit på långa vägar lika kvalificerad personal. Samt att upplägget framförallt har inte varit gynnsamt för flertalet av dem som varit inskrivna där.
På SIShemmet gjorde dem en utredning, en väldigt omfattande, så att jag skulle få "rätt" hjälp framöver, om jag säger så här några år senare, så mycket av det dem kom fram till har inte efterlevs. För nu tillhör jag inte ungdomsenheten längre, som jag gjorde då.
Numera är det omsorgsförvaltningen som har "ansvar" för mig, då jag har Asperger Syndrom. Men det är ju så att när man är inom omsorgsförvaltningen så har dem ju inte riktigt kompetens inom mitt område, utan det vanliga är ju att man har intellektuella funktions nedsättningar, och det har ju inte jag. Utan det är mer det sociala samspelet som ställer till det för mig.
Jag är också inskriven inom psykiatrin, men jag har inte varit inlagd nu på ett avsevärd tid. Men jag kan inte klaga på psykiatrin, det har varit bra, även om det är resursbrist. Läkare byts ut med mera, men numera så känner man ju många av psykiatrikerna som jobbar inom området där jag bor, så oftast så har man ju träffat den läkaren som man får som har börjat nyligen efter den läkaren som har sagt upp sig. Det är inte alltid så, för ibland så tar dem in "staffettläkare" från ingenstans, och då känner man ju dem inte, och detta är ju inte speciellt ovanligt då det är läkarbrist.
Men jag tror det viktiga är att hitta folk som förstår, jag har en kvinna på Socialförvaltningen, Vuxenstöds avdelning. Hon förstår mig, och det känns väldigt betydelsefullt. Men hon är inte som en "socialsekreterare" som vissa jag har haft innan, utan mer som en medmänniska, och det tror jag är viktigt.
Jag är skeptisk till det här med privata HVB-hem, Expressen skrev för någon vecka sedan att denna branch omsätter 4.5 miljarder årligen, och flertalet av dem jag vet och känner som har varit på dessa hem har inte blivit speciellt hjälpta. Det är annat som behöver till oftast, det är inte bara atat placera någon under en tid, och hoppas att alla problem är lösta av sig själv när personen ifråga kommer hem till hemkommunen igen.
Jag vet att ett av de HVB-hemmen jag var på tog en dygnsavgift på runt 3 000. Då jag var enbart på det stället var där under ett år, så kan ni ju räkna vad den summan blir, och hur bortkastade dessa pengar var.
Det är samma när mitt LVUbeslut skulle omprövas, advokatkostnaderna som länsrätten fick betala, för att herr advokat hade suttit ner och skrivit ett yttrande var ju inte en mild summa pengar. På den tiden då detta höll på så var den bestämda arvodet som domstolsverket bestämt var 1175 kr timmen, jag tror att det är domstolsverket som bestämt detta, dock ej säker.
Så det finns fullt med människor som är villiga att tjäna betydande summor pengar, och leva väldigt gott på människors olycka. Nu menar jag inte vårdpersonal, då dessa går på ganska knapra löner, utan mer andra som tjänar en god hacka på detta. Av våra skattemedel.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem