Söndag 22 september 2024 vecka 38
Forum
Kategori: Familj och hälsa

Sista vilan

Sista vilan

Mim mor dog för ett tag sedan. Hennes egen vilja var att bli kremerad och
askan strödd i en minneslund där min far också är strödd.

Det är ett mycket mysigt ställe med en damm och vattenfall med utsikt över
nejden. Där kan man sitta och begrunda livets allvar.

Man slipper allt besvär med grav och allt sådant där. Har haft det problemet
innan minneslund var på modet.

Men jag måste säga att minneslund är modellen. Där kan man sitta en
stund och minnas vissa saker, när det faller på.

Vad skall man med grav till. Det blir ju bara väsen vem som skall betala
och sköta den.

Det behövs ju ingen grav. Man har ju den döde inne i huvudet. Minsta
detalj så blir man påmind.

Hur tänker ni. Vore verkligen nyfiket att få reda på.
Antal svar på detta inlägg: 13
Sidor: «1 2

Förlorade mina föräldrar under det senaste året och bådas aska är strödd i minneslund 20 mil bort. Har funnit att minneslund inte har någon funktion för mig. Jag minns dem istället när jag vill och tänker ofta på dem. Har dem så att säga ständigt hos mig, och har minnesstunder ofta. Pratar ofta med min son om hans farföräldrar och minnet hålls på så vis väldigt levande. Det var deras önskan att vi skulle slippa allt trassel med gravvård, vilket jag naturligtvis uppskattar då avståndet ju är ganska långt. Hade dock gärna haft en grav att gå till. Minneslund känns inte riktigt på samma sätt, det blir lite abstrakt på nåt vis.
Seggre95 !

När det gäller datorer verkar du stundtals helt borta. Men när det gäller
humana åsikter så är du på bettet. Heder åt dig.

Jag tror tozza har fått många att förstå, att man behöver inte köra miltals
för att döva sitt samvete med att dekorera en grav, eller minnas en
anhörig. Man åker till en minneslund. Om den så ligger i Linköping, så gör
det inget. Minnet har man inne i sin själ.

Mina föräldras minneslund heter Kvastekulla Griftegård. Men det går att åka
dit utan att klä ut sig till påskkäring. Hur kommer dessa konstiga namn till?

Fler som har konstiga namn att avslöja.

För att ingen skall missförstå mina stundtals skämtsamma inlägg så är
det ett sätt att döva saknaden av mina föräldrar. Men samtidigt en
befrielse från att se min moders lidande under dom sista 7 åren.
Jo det är så jag menar, minnena finns där oavsett vad o ibland när man minst anar det, vid små händelser som att ringa, få råd, bara prata bort en stund. I början var det hemskt när jag kom på att detta kunde jag inte göra längre men med tiden så läker sorgen o man kan minnas med lite glädje allt det som var bra o även det som inte kanske var så bra utan att bli ledsen. Det har gått 7 år nu sedan min mamma gick bort o hon finns i mitt hjärta nu o för alltid men jag sörjer inte lika mycket längre utan har kommit dit hän att jag kan minnas henne o händelser utan sorg, om ni förstår vad jag menar.
Inte behöver jag vara beroende av en viss plats för detta, det finns där ändå.

Sida:
« 1 2


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem