Tänk att man idag fortfarande kan läsa om folk som blir mobbade, jag trodde detta var en självklar sak att motarbeta. Man läser insändare i lokala tidningar men även andra, där stackars ungdomar bl.a. funderar på att "kila vidare".
Detta är hemskt, konstigt att skolpersonal förnekar att detta fortfarande sker. Jag blev själv mobbad från 3an fram till 7an, då jag slutligen blev förflyttad till annan skola &quo...
Visa/dölj hela huvudinlägget
Detta är hemskt, konstigt att skolpersonal förnekar att detta fortfarande sker. Jag blev själv mobbad från 3an fram till 7an, då jag slutligen blev förflyttad till annan skola &quo...
Visa/dölj hela huvudinlägget
Antal svar på detta inlägg: 16
Det fall som jag tänker på är egentligen väldigt tragiskt, eftersom det handlar om 2 kvinnor, som tidigare betraktade varandra som vänner. Men så hände någonting, och den ene tog då avstånd från sin före detta väninna, och började baktala henne, och det värsta av allt är att hon backas upp av en del personer. Dessa personer är inte bättre än själva mobbaren, eftersom det de gör är mobbning det också.
När det gäller barn så kan man alltid försöka finna och lösa problemet, men när vuxna människor beter sig som barn, då är det ett större problem, som förmodligen inte kommer att kunna lösas utan en inblandning av polis o åklagare.
När det gäller barn så kan man alltid försöka finna och lösa problemet, men när vuxna människor beter sig som barn, då är det ett större problem, som förmodligen inte kommer att kunna lösas utan en inblandning av polis o åklagare.
Min syn på mobbning är att det finns en otrygghet,avundsjuka och missunsamma människor som mobbar.
För att klara sin poppis i kamratkretsen tar man till alla medel.
Jag har själv blivit mobbad för att jag var en bra löpare som ung,
och den personen som satte igång mobbningen hade 4 äldre bröder som ansåg att deras syster var bäst och när hon inte var det måste jag ju hellst strykas från kartan.
För att klara sin poppis i kamratkretsen tar man till alla medel.
Jag har själv blivit mobbad för att jag var en bra löpare som ung,
och den personen som satte igång mobbningen hade 4 äldre bröder som ansåg att deras syster var bäst och när hon inte var det måste jag ju hellst strykas från kartan.
Lagerström, det var en ovanlig typ av mobbning, tror jag i alla fall. När jag var ung och gick i skolan, så var det just de duktigaste idrottskillarna som var mest populära.
Vet inte om jag sticker ut hakan, om jag påstår att det är fler tjejer än killar som blir mobbare, jag har inget belägg för det, det är bara en känsla i ryggmärgen.
Vet inte om jag sticker ut hakan, om jag påstår att det är fler tjejer än killar som blir mobbare, jag har inget belägg för det, det är bara en känsla i ryggmärgen.
Annons
Jag tror det är olika typer av mobbning - dels kan en majoritet besluta sig för att någon inte passar in. Det behövs ingen egentlig anledning, antingen har "offret" inte uppfört sig enligt gruppens regler, eller så är alla "platser tagna". Kanske är det ett oklart ledarskap och då behövs en gemensam fiende att bekämpa. Det är kanske det vanligaste sättet för tjejer att mobba. Inte så fysiskt - mer "gift".
En kille kan däremot börja mobba för att få en högre ställning i klassen eller arbetsgruppen. I synnerhet om gruppen i övrigt leds av killar/"män".
Som lärare är detta den svåraste typen av mobbning att ta itu med. I alla fall tyckte jag det. Den första gruppen kan man oftast resonera med och där finns inte like mycket "territorium" som skall erövras. Den andra gruppen har oftast värderingar med sig från början om, att det är OK att trycka ner någon annan om man kan tjäna på det. Många föräldrar anser ju fortfarande, att killar skall "härdas", att empati inte är en önskvärd egenskap hos sönerna. Det gör, att åskådarna (dvs de övriga i klassen) egentligen inte bryr sig och att mobbaren anser sig ha rätt att mobba, eftersom han är starkare...
En kille kan däremot börja mobba för att få en högre ställning i klassen eller arbetsgruppen. I synnerhet om gruppen i övrigt leds av killar/"män".
Som lärare är detta den svåraste typen av mobbning att ta itu med. I alla fall tyckte jag det. Den första gruppen kan man oftast resonera med och där finns inte like mycket "territorium" som skall erövras. Den andra gruppen har oftast värderingar med sig från början om, att det är OK att trycka ner någon annan om man kan tjäna på det. Många föräldrar anser ju fortfarande, att killar skall "härdas", att empati inte är en önskvärd egenskap hos sönerna. Det gör, att åskådarna (dvs de övriga i klassen) egentligen inte bryr sig och att mobbaren anser sig ha rätt att mobba, eftersom han är starkare...
Håller med dig i det mesta lillie, men har svårt att tro att föräldrar inte vill att deras söner ska känna empati ? Är det så , så kommer välden att få ett stenhårt klimat fram över! Det behövs mer samarbete lärare och förelder ! Förelder fostrar, läraren ser resultatet,varningar måste därför ut i tid. Men som det alltid varit är det nog dessa föräldrar man har svårt att få kontakt med.
Jag tror inte det så ofta är killar som mobbar flickor och tvärt om, utan flickor mot flickor, vise värsa? Grabbar utövar fysiska skador, flickor psysiska skador, i de flesta fall?
Jag tror inte det så ofta är killar som mobbar flickor och tvärt om, utan flickor mot flickor, vise värsa? Grabbar utövar fysiska skador, flickor psysiska skador, i de flesta fall?
Av det jag såg som lärare, har jag dragit slutsatsen, att det är väldigt sällan, som barn från s k "normala" hem är aktiva mobbare (däremot passiva åskådare). Mobbarna har ofta med sig ett tungt bagage av snedvridna värderingar och är ibland fysiskt och/eller psykiskt mobbade själva av en eller båda föräldrarna, andra vuxna i familjen eller av syskon. Både när föräldrar överdriver barnens betydelse ("du är bättre, mer värd än Nisse" osv) eller struntar i dem, kan ge mobbare. Liksom de där "oskyldiga" diskussionerna vid matbordet, när man talar förklenande om invandrare, homosexuella, kvinnor, arbetare eller vilka grupper det nu är man inte gillar.
Det man ofta inte tänker på som vuxen, är hur viktigt det är vad vi säger, när vi tror att ungarna inte är i närheten. Ungar känner inte gränser för vad man kan säga, när man kan säga "fel" saker eller hur långt man kan gå. Det måste de få lära sig hemifrån. I "normala" hem är det självklart att försöka göra upp med sina fördomar, att lära barnen allas lika värde och att resonera sig ur situationer snarare än att slå sig ur dem. Vår egen ovilja att ingripa, "att lägga sig i", kommer att göra våra barn till passiva åskådare.
Om en llite utanför, så kommer situationen att eskalera väldigt snabbt. Varje gång en lärare inte tar tag i situationen så fort en av eleverna syns hamna utanför, är ett erkännande för att en mobbare (eller en grupp mobbare) gör rätt. Att försöka styra upp en situation försent gör bara mobbarna än mer hatiska, eftersom de då känner sig svikna. "Det var ju OK tidigare..."
Det man ofta inte tänker på som vuxen, är hur viktigt det är vad vi säger, när vi tror att ungarna inte är i närheten. Ungar känner inte gränser för vad man kan säga, när man kan säga "fel" saker eller hur långt man kan gå. Det måste de få lära sig hemifrån. I "normala" hem är det självklart att försöka göra upp med sina fördomar, att lära barnen allas lika värde och att resonera sig ur situationer snarare än att slå sig ur dem. Vår egen ovilja att ingripa, "att lägga sig i", kommer att göra våra barn till passiva åskådare.
Om en llite utanför, så kommer situationen att eskalera väldigt snabbt. Varje gång en lärare inte tar tag i situationen så fort en av eleverna syns hamna utanför, är ett erkännande för att en mobbare (eller en grupp mobbare) gör rätt. Att försöka styra upp en situation försent gör bara mobbarna än mer hatiska, eftersom de då känner sig svikna. "Det var ju OK tidigare..."
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem