Söndag 24 november 2024 vecka 47
Forum
Kategori: Familj och hälsa

Vad oroar er mest

Vad oroar er mest

Ni får välja tre utav följande. Jag oroar mig för allting. Men det är en annan sak. Jag är en orolig själ. Eller är jag inte ensam?

Om jag blir akut sjuk. Måste jag pinas ihjäl då?

Om mina tänder lossnar. Måste jag sälja huset då.

Om mina barn blir akut sjuka. Måste jag betala deras kostnader.

Om Internetstart upphör. Vart vänder jag mig då. He,he!!

Om jag blir "skallskadad"=lätt Alzheimer. Lägger dom mig på golvet då.??

Nu orkar jag inte hitta på mer just nu. Men ni fattar vad jag menar. Oroar man sig i onödan.
Antal svar på detta inlägg: 34
Sidor: 1 2 3 4 Nästa »

Kom i håg var jag skrev leiake... Ju starkare hjärta ju längre.....

Man ska sluta att oroa sig onödan man blir väl omhändertagen här i sverige.

Det som händer det händer utan vi kan göra något åt det. Jag har slutat oroa mig för länge sen.
Thomas2!

"Snacka " går ju. Men hålla tal är värre. He,he!!

Du var ju orolig för att IS höll på att försvinna.!!
jag är orolig för att man skall åka på en stroke/hjärtinfarkt osv.

något kolli vill jag inte bli.
Annons
Kom i håg leiake!!!!

Vi är i våra bästa ålder.. vi är ju snart 70 år ha,ha Var kan gå fel?? Det kan bara gå utför........

Om is skulle försvinna då blev det katastrof. Var skulle man då göra????

Ta en Wiskey,koppla av.
Göcke!

En wisk-pinne varje kväll, rensa våra kärl och vi minska risken för proppar, men bara EN.

Min svärfar blev 95 år!! Han tog en pinne varje morgon. LEV VÄL!!
Sjukdom hör till"bilden" liksom - får man ställa in sig på. Ensamhet är värre - att sakta tyna bort i det tysta på ett likgiltigt ålderdomshem av något slag. Det skrämmer mig.
Ja kent57 du nämner ett ämne som jag förvånas över.
Min fru kommer ju från Thailand och jobbar i köket på ett större äldreboende. Dom lagar mat för flera äldreboende ställen i vår stad.
Min fru är rökare och brukar ofta gå ut genom en personalingång på baksidan av deras kök för att röka. Och ofta får hon då besök av en kvinna som kommer i rullstol till henne för att prata och umgås. Min fru blir väldigt illa berörd av detta och hennes kommentar är inte att damen i rullstol kommer och pratar med henne utan att varför tar inte hennes anhöriga sitt ansvar och tar hand om sin mor,moster,faster eller vad det månne vara? Och min fru vill inte bli gammal i Sverige för att efter dessa år ha jobbat nära gamla människor så är hennes funderingar hela tiden varför bryr sig inte hennes anhöriga om sina föräldrar eller släktingar. Den rullstolbundna kvinnan berättade att hon har 2 barn och den ena bor i Tyskland och den andra i sydsverige. Och ingen av dom har hälsat på henne på mer än ett år? Och när man är hos frugan i Thailand så är det gamelmormor,farmor mm alla finns runt om en hela tiden och de gamla tar hand om de små barnen medan föräldrarna är på jobbet. Får någon Alzheimer så håller alla i kvarteret reda på personen. Ja var är vi på väg? Jag tycker det käns hemskt med tanke på framtiden.
Jo...Du träffar mitt i prick.
Det finns tydligen något som heter generellt ångest syndrom!

Nån som vet vad det är?

Jojje!!

Du nämner att din fru är av asiatiskt ursprung.

Min framlidna moder som jag besökte på åderdomshemmet nästan varje dag, önskade att jag skulle flytta henne till ett annat boende.
-Varför?
-Det är bara svarthåriga här. Jag är rädd!!

Men dom är nog snälla. Tro mig!

Efter 2 veckor säger hon.. Min son du har som vanligt rätt. He,he!!

Dom som har svart hår är mycket snällare mot oss gamla än dom som har annan kulör.

Sida:


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem