Söndag 22 september 2024 vecka 38
Forum
Kategori: Familj och hälsa

Barnbarn

Barnbarn

Jag har ett barnbarn (Saga) som just fyllt 1 år. Inte trodde jag att det skulle vara så kul med barnbarn. Vi försöker vara barnvakt så ofta det går. Det är så kul och se hur hon utvecklas hela tiden. Jag har fyllt 58 så jag fick vänta länge på det första men OJ va kul det är
Antal svar på detta inlägg: 16
Sidor: 1 2 Nästa »

Håller med dig. Vi är fullständigt sålda på vårt lilla "kryp", som nu är 18 månader.
Det är fantastiskt att få uppleva detta och nu har man annan tid och ork att engagera sig än när våra egna ungar var små.

Det har dock ett visst pris. Ungen lär vara utrustad med små rosa baciller som har en viss benägenhet att stanna kvar hos morfar och mormor. :=)
Hallå PerAsk
Det stämmer med dom där rosa bacillerna, vi låg både frugan och jag efter att vi hade varit barnvakt. Men det är sådant man får ta, det kostar att ligga på topp eller? Nu är hennes pappa gipsad i armen och kan inte göra ett dugg, så nu blir det väl mer tid för henne hos oss för mamman jobbar. Men det ska bli kul.
Måste bara om baciller o dyl, referera till vad jag hörde en gång av en radiopratare. " Jag har haft tre sjukdomsperioder i mitt liv. 1. När jag var liten.
2. När mina barn var små. Och det tredje kom ihop med mina barnbarn"
Ja dessa små har vassa baciller som har en förmåga att haka fast i oss lite äldre. Men det övervägs med dom trevliga stunder man får ha ihop med dom.
Annons
chrysler
Jag är 74 och min dotter är 32 och min dotterdotter är åtta Månader !!
Snacka om att vänta. Rekord väl?
Tur att man har en digitalkamera att föreviga alla goa stunder och "miner"
Men vad härligt det är att lattja med den lilla. Nu känner man sig som barn på nytt. Tur att man sparat på alla barnleksaker. Bara att plocka fram alla mjuka nallar och dockor och klossar. Förr fanns det rejäla träleksaker "Brio" I dag är det bara plast allting.

vi går mot varmare tider,
Ha de & Grattis till oss!
Barnbarn - livets efterrätt!
Jag har fyra 16, 8, 8 och 6!
Vilken lycka att få vara en del i i deras liv.
Att få följa deras små trevande första steg,
tills bara så där "plötsligt" en fyller tonåring!
Och snart, mycket snart är
de andra ifatt.
Och jag känner mig rikare än någon miljardär
någonsin kan göra.
Alla krämpor av skilda slag, glöms bort när jag
tänker på den skatt jag har och som jag hoppas
får leva i fred på vår idag sargade jord.
En "bamsekram" till alla barn från mig,
en lycklig och stolt mormor/farmor.
Estrid
Men så finns det smolk i bägaren. Vilken Värld lämnar vi över till det uppväxande släktet.
Ska det gå bra i skolan, blir de hackkycklingar, ska de hålla för grupptrycket, lyssnar de på sina föräldrar. Ska det finnas jobb den dag det beror...Ska det finnas förutsättningar att våra barnbarn en dag skaffa sig en fast punkt i tillvaron, bostad och en god ekonomi/utbildning
Det väger mera tungt på föräldrar i dag tycker jag att förstå/se och agera i tid. Se till i största möjliga mån om en fin harmoni i hemmet och prata med sina barn, så de känner att de kan vara "öppna i sin dialog med föräldrarna. De måste trivas hemma helt enkelt, men ack så svårt att uppnå.

Hu, jag låter som en domedagsprofet.

Men så glädjen..
"En kram morfar? Kom!
Ozzy, smolk finns det i alla bägare.
Men som det ser ut nu, måste vi alla lära oss att ta vara på varje sekund av glädje och förhoppningar. Vi äldre måste ingjuta mod i de unga och försöka få de att se möjligheter istället för att låta de ideligen få höra att det det eller det inte går (oftast uttalat efter Dina/mina/andras värderingar).
Hur tror Du det var när Du växte upp? Jag är övertygad om att Dina föräldrar och andra nära och kära var mycket bekymrade över hur det skulle gå för Dig och Dina kamrater. Men så har det ju alltid varit - att man bekymrat sig över framtiden - det som man tror ska hända - eller inte!
Jag anser att det är viktigt att alltid ingjuta mod i ungdomar och att de ska leva NU och HÄR trots dysterheten i världen. Jag är övertygad om att det finns en framtid även för de som växer upp under den turbulens som nu råder. Hur denna framtid än må se ut. Det är möjligt att varken Du eller jag får uppleva den. De unga är Sveriges och världens framtid och vi måste ge dem all vår tid för frågor och ge dem inspiration och uppmuntran för en för alla ljusnande framtid.
I det här läget är det skönt att börja bli lite äldre. Här kan man nu strunta i alla konventioner och bli som ett barn själv när man är tillsammans med dessa små.
Hela livet har fått en ny dimension.
Jag låter nog som en repris av en samhällsdebatt. Men ett hårt arbetande familj i dag har det absolut mycket hårdare än i vår uppväxttid. Trycket är så mycket hårdare både på arbetsplatser och i skolan. En eloge till de föräldrar som verkligen orkar ta hand om sina telningar. Jag tror trots föräldrars engagemang i att ta hand om sina barn, uppfostra dem i en positiv anda är betydligt svårare att uppnå ett nöjaktigt resultat. Hand i hand med detta hade man hoppats på en förstärkt utbildning av blivande lärare i konflikthantering. Det händer så mycket utanför föräldrars kontroll och skolan/samhället slår ofta ifrån sig i stället för att stödja. Även skolan verkar ha en sådan press på sig med nedskärningar hit och dit, så det blir både elever och föräldrar som kommer i kläm i trampkvarnen. Den idealiske läraren som jobbar med empati inför och med sin klass de är mer och mer sällsynta. Jag tror att lärarens verkliga arbete satsas på den tid då den sitter och gör utvärderingar av klassens prestationer i stället för under lektionerna. De orkar liksom inte med bådadera. Så ska då eleven prestera mer för att bli konkurrenskraftig ute i samhället. Kraven uppifrån är sådana att det krävs mer och mer men det bjuds till mindre och mindre. klyftorna blir större och större mellan makthavare och fotfolket.

Men naturligtvis försäker vi mor och farföräldrar ge så mycket stöd vi någonsin kan.

Ha de så gott Estrid
Gokväll från en ändå optimistisk morfar.
Vi tycker nog ganska lika Du och jag, fast vi uttrycker våra åsikter på olika sätt. Vi vill ju båda att våra barn ska få en ljus framtid med arbete och familj. Även om det f n ser ganska dystert ut. Men, som jag skrev tidigare, det har det ju gjort förut också - och vi lever ju ganska gott både Du och jag än så länge -!

Sida:


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem