Jag är kanske den ända mormor:n som kan känna att det kan bli lite förmycket barnvakts sittande. Kanske för att jag inte är helt friskt o har ork. Men jag har svårt att känna glädje o kraft varje gång jag är med mina små änglar. Och det är inte det att jag inte älskar dom, utan att det kan bli lite för mycket bara. Och orken tryter...
Känner mig ofta som en dålig mormor som inte orkar med lika mycket som andra runt om kring mig.
Men är glad för er alla här som är så possitiva o nöjda ;)

Nej du Cruz. Så är det inte. Ens barn/föräldrar har allt för mycket att stå i. Då blir det vi som får träda in. Kanske allt för ofta. Det är nog fler än du tror som blir utnyttjade i ett positivt syfte.
Att sitta barnvakt. Så är barnen så olika, en del kräver mer passning en del mindre. en del barn är livligare än andra. så kivas de och det blir konflikter barn emellan. Det tycker deras föräldrar känns skönt att slippa ifrån en stund så blir det fler stunder och de vilar ut för att orka med sina jobb eller hämta nya krafter. Man ställer upp så länge man orkar.

Jag skulle tala ut med dem och få dem inse situationen från din synvinkel. Som du säger, visst älskar jag dem, men det kan bli för mycket när hälsan tryter. Du ska absolut inte känna dig som en dålig mormor. Det är insikten hos barnföräldrarna det hänger på att förstå.
Men det hänger på dig att ge dem den insikten och förståelsen om de inte inser det själva. Det är en svår balansgång medges.

Jag är ingen psykolog och ska heller inte utge mig att ge råd. Detta är endast ur min egen synvinkel att försöka lätta på det tryck och rädsla man lätt känner när man inte orkar och räcker till.

Tack snälla ni för de värmande orden
Känner mig genast bättre. För det är ju inte det att jag inte älskar mina barnbarn, det är klart att jag gör det, otroligt mycket.
Låter bra att jag kan se fram emot när barnbarnen blir lite äldre, att det blir lättare att "passa" dom då.

Tack, tack än än gång. En sten har fallit från mitt hjärta, ska ni veta