Varför man skulle vara stolt över att vara <valfri nationalitet> bara för att en person med samma medborgarskap vinner en idrottstävling har jag aldrig förstått.

Varför folk behöver förebilder är ett mysterium i sig, och om man nu behöver det så ser jag inte hur hårt dopade, vanligen lite lätt puckade idrottspersoner skulle vara bättre än musiker.

Är det bara jag som tycker att det är djupt tragiskt att en vuxen människa ägnar hela sin tid åt att bli jättebra på att hoppa eller springa? Hur kan ens sinne och intresse vara så begränsat att man orkar? Det är ju mer omväxlande att sortera bultar på Scania.