En ny tråd som kanske kan bli kul.
Vem fasen har inte gjort bort sej! Någon som vågar berätta en riktig fadäs ni har varit med om. Vi kan ju berätta vad som helst, vi känner ju inte varandra.
Vem blir värst på att ha gjort bort sej? Kör hårt jag kommer tillbaka i morrnbitti.
Vem fasen har inte gjort bort sej! Någon som vågar berätta en riktig fadäs ni har varit med om. Vi kan ju berätta vad som helst, vi känner ju inte varandra.
Vem blir värst på att ha gjort bort sej? Kör hårt jag kommer tillbaka i morrnbitti.
Antal svar på detta inlägg: 25
En hund som vi hade löpte, jag var tvungen att ha löpskydd på henne inne för hon var dålig på att hålla sej ren. Flera gånger så glömde jag ta av henne skyddet utan gick ut och rastade henne med löpskyddet på, gissa om folk skrattade åt oss!
Hur många gånger har jag inte gått till spårvagnen med soppåsen!
Hur många gånger har jag inte gått till spårvagnen med soppåsen!
En annan bekant till mej åkte buss från landet in till stan. Hon hade sin son med sej och dom satte sej längst fram i bussen. På den tiden då var det som en stor hylla över kardan, jag vet inte om det heter så, men ni vet säkert vad jag menar. Hur som helst så nös mamman och löständerna for ut truten på henne och hamnade på hyllan!
Jag klantade till det ganska rejält på jobbet en gång. Det var nämligen så att vi skulle åka till en patient på akut ambulansärende, och som så många gånger förr möter personen upp i dörren med ytterkläder, väska och ser ut att vara klar för avfärd. Jag surnar till något och frågar
- Är det du som är Albert? Varpå personen svarar?
- Nej det är det verkligen inte
Jag går två steg närmare och ser då att det troligen är "Albert" fru, Saken underlättas inte av att hon ser ut som en karl.
Jag vänder mig om för att inte brista ut i ett gapskratt då möter jag min kolegas blick, hon försöker desperat undvika ögonkontakt det blev rätt tufft att hålla masken, Frun ska dessutom medfölja till sjukhuset så jag får sitta bredvid henne hela vägen till tillbaka.
Hon sa inte ord.
Ps. Det var ingen fara med "albert" Ds.
- Är det du som är Albert? Varpå personen svarar?
- Nej det är det verkligen inte
Jag går två steg närmare och ser då att det troligen är "Albert" fru, Saken underlättas inte av att hon ser ut som en karl.
Jag vänder mig om för att inte brista ut i ett gapskratt då möter jag min kolegas blick, hon försöker desperat undvika ögonkontakt det blev rätt tufft att hålla masken, Frun ska dessutom medfölja till sjukhuset så jag får sitta bredvid henne hela vägen till tillbaka.
Hon sa inte ord.
Ps. Det var ingen fara med "albert" Ds.
Annons
Hehe... Ja, den var bra Martin! 
En gång i tonåren råkade jag försäga mig. Det bodde en riktig snygging i området o vi var några tjejer som svärmade för honom.
En kväll när vi stod o pratade sa en kompis att killen som vi tyckte var snygg skulle flytta, vi blev helt bestörta o vi varken hörde el såg att killen i fråga kom bakom oss o då säger jag högt o tydligt att det får han inte, samtidigt får jag syn på honom o vet inte var jag ska ta vägen för han frågar vem får inte vad o jag blir röd som en pion i huvudet, tur att det var mörkt. Hur jag kom ur dilemmat minns jag inte. Det var som sagt en hel del år sedan.
Har lyckas med nästan samma bravad många gånger under tonåren, var för snabb i replikerna.
En kväll när vi stod o pratade sa en kompis att killen som vi tyckte var snygg skulle flytta, vi blev helt bestörta o vi varken hörde el såg att killen i fråga kom bakom oss o då säger jag högt o tydligt att det får han inte, samtidigt får jag syn på honom o vet inte var jag ska ta vägen för han frågar vem får inte vad o jag blir röd som en pion i huvudet, tur att det var mörkt. Hur jag kom ur dilemmat minns jag inte. Det var som sagt en hel del år sedan.
Har lyckas med nästan samma bravad många gånger under tonåren, var för snabb i replikerna.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem