Just nu går reprisen av uppdrag gransknings reportage där två män blivit oskyldigt dömda för massa sexbrott. När jag ser det här så blir jag så jävla förbannad.
Det som är så otroligt skrämmande är att vi har så inkompetenta männiksor inom åklagarmyndigheten och polisen. Men värst är nog att unga männiksor som blir omhändertagna kan hamna på såna behandlingsinstitutioner som Ekbacken där det dels verkar finnas rent elaka männiksor dels människor som bara vill tjäna pengar på andras olycka. Var finns kontrollen här?
Nej, jag tycker den ansvarige åklagaren och de utredande poliserna ska granskas och åtalas och den där psykologen som inte var en psykolog, han borde låsas in och aldrig släppas ut.
Det som är så otroligt skrämmande är att vi har så inkompetenta männiksor inom åklagarmyndigheten och polisen. Men värst är nog att unga männiksor som blir omhändertagna kan hamna på såna behandlingsinstitutioner som Ekbacken där det dels verkar finnas rent elaka männiksor dels människor som bara vill tjäna pengar på andras olycka. Var finns kontrollen här?
Nej, jag tycker den ansvarige åklagaren och de utredande poliserna ska granskas och åtalas och den där psykologen som inte var en psykolog, han borde låsas in och aldrig släppas ut.
Antal svar på detta inlägg: 34
Ramon:
Jag har nu läst artikeln och är med övertygad än någonsin tidigare om att 95% av T&T's lidande är orsakat av media. Jag har oerhörd respekt för professor Anders Agell, hans litteratur och föreläsningar har alltid varit en ledstjärna. Jag instämmer i att det för T&T's skull är av stor vikt att högsta instans tar upp lämpligheten i den anklagelse författade i domskälen i TR.
Svensk rätt är naturligtvis under ständig utveckling och det förefaller rimligt att man i rättegångsbalken medger den tilltalade möjlighet att överklaga en dom om man är missnöjd med den, även i de fall där man helt frikänts. Se mitt tidigare inlägg om hur HovR tolkat då gällande lagstiftning.
Jag är inte tillräckligt kunnig i processrätt för att uttala mig varför detta inte varit en självklarhet.
Men min käpphäst förblir att de skyldigaste här är media. Och media granskas inte av någon annan än sig själva, därför hamnar de väldigt sällan vid skampålen.
Jag har nu läst artikeln och är med övertygad än någonsin tidigare om att 95% av T&T's lidande är orsakat av media. Jag har oerhörd respekt för professor Anders Agell, hans litteratur och föreläsningar har alltid varit en ledstjärna. Jag instämmer i att det för T&T's skull är av stor vikt att högsta instans tar upp lämpligheten i den anklagelse författade i domskälen i TR.
Svensk rätt är naturligtvis under ständig utveckling och det förefaller rimligt att man i rättegångsbalken medger den tilltalade möjlighet att överklaga en dom om man är missnöjd med den, även i de fall där man helt frikänts. Se mitt tidigare inlägg om hur HovR tolkat då gällande lagstiftning.
Jag är inte tillräckligt kunnig i processrätt för att uttala mig varför detta inte varit en självklarhet.
Men min käpphäst förblir att de skyldigaste här är media. Och media granskas inte av någon annan än sig själva, därför hamnar de väldigt sällan vid skampålen.
Los Lovos: jo vi är överens om att media har ett betydande ansvar för det som hänt läkarna. Det är naturligtvis inte möjligt att säkert påvisa om domstolarna påverkats av mediatrycket. Däremot är det märkligt att man accepterat vittnesmål från en uppenbart jävig professor i Rättsmedicin (hade en handledar-elev-relation till Obducenten).
Ett tungt ansvar faller också på handledaren till den unge barnpsykiatrikern. Och på tunga opinionsbildare som numera professorn i rättsmedicin vid Stockholms Universitet.
Men min poäng med inlägget som ju föranleddes av denna tråd är det ansvar som författaren av 'Christine och Rättvisan' har (hon blev sedermera hyllad med ett hedersdoktorat i Umeå) och andra extrema feminister. Författaren gjorde fallet till ett ideologiskt debattämne. De som enligt domen hade styckat kroppen måste naturligtvis också ha utfört mordet. Det manliga etablissemanget kritiserades av feministiska nätverk för att skydda manliga akademiker.
Jag ser ett mönster i hur man från radikalfeministiskt håll försöker påverka rättsskipningen. Kvinnans beteende får t.ex. inte överhuvudtaget (enligt denna opinion) vägas in vid misstanke om våldtäkt. En våldtäkt kan dels vara något som motsvarar den klassiska beskrivningen där en man hoppar fram ur en buske, släpar iväg en kvinna med våld och tvingar till sig ett samlag, dels att en kvinna följer med tre ishockeyspelare till deras hotellrum klockan tre på natten efter ett barbesök och inte har kontroll över vad som sker när hon är alkoholpåverkad.
Likaså driver denna opinion fram en sänkning av beviströkeln, framför allt vid misstanke om sexualbrott och misshandelsbrott. Kanske inspirerat från USA, där en kollega till mig förklarade att han aldrig åker hiss med en ensam kvinna, för om hon skulle påstå att han utsatt henne för sexuellt närmande och ord stod mot ord så vore hans karriär slut.
Det fall som beskrivs inledningsvis och andra likande fall som beskrivits i andra sammanhang gör det enligt min mening nödvändigt att påminna om den europeiska rättstradition som säger att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Denna praxis verkar ha upplösts vilket även andra fall tycks indicera.
Hur kan det tex komma sig att en ledande general avskedas från sin befattning för att han MISSTÄNKS för att ha misshandlat sin hustru? Detta innan domstolsförhandlingar ens inletts? Det finns fler sådana exempel.
Håller rättstraditionen på att urarta?
Ett tungt ansvar faller också på handledaren till den unge barnpsykiatrikern. Och på tunga opinionsbildare som numera professorn i rättsmedicin vid Stockholms Universitet.
Men min poäng med inlägget som ju föranleddes av denna tråd är det ansvar som författaren av 'Christine och Rättvisan' har (hon blev sedermera hyllad med ett hedersdoktorat i Umeå) och andra extrema feminister. Författaren gjorde fallet till ett ideologiskt debattämne. De som enligt domen hade styckat kroppen måste naturligtvis också ha utfört mordet. Det manliga etablissemanget kritiserades av feministiska nätverk för att skydda manliga akademiker.
Jag ser ett mönster i hur man från radikalfeministiskt håll försöker påverka rättsskipningen. Kvinnans beteende får t.ex. inte överhuvudtaget (enligt denna opinion) vägas in vid misstanke om våldtäkt. En våldtäkt kan dels vara något som motsvarar den klassiska beskrivningen där en man hoppar fram ur en buske, släpar iväg en kvinna med våld och tvingar till sig ett samlag, dels att en kvinna följer med tre ishockeyspelare till deras hotellrum klockan tre på natten efter ett barbesök och inte har kontroll över vad som sker när hon är alkoholpåverkad.
Likaså driver denna opinion fram en sänkning av beviströkeln, framför allt vid misstanke om sexualbrott och misshandelsbrott. Kanske inspirerat från USA, där en kollega till mig förklarade att han aldrig åker hiss med en ensam kvinna, för om hon skulle påstå att han utsatt henne för sexuellt närmande och ord stod mot ord så vore hans karriär slut.
Det fall som beskrivs inledningsvis och andra likande fall som beskrivits i andra sammanhang gör det enligt min mening nödvändigt att påminna om den europeiska rättstradition som säger att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Denna praxis verkar ha upplösts vilket även andra fall tycks indicera.
Hur kan det tex komma sig att en ledande general avskedas från sin befattning för att han MISSTÄNKS för att ha misshandlat sin hustru? Detta innan domstolsförhandlingar ens inletts? Det finns fler sådana exempel.
Håller rättstraditionen på att urarta?
Den tunga opinionledaren vid Stockholms Universitet är naturligtvis inte professor i rättsmedicin utan i processrätt. Ursäkta.
Annons
Ramon,
Som vanligt så finner jag dina inlägg mycket intressanta och välskrivna, tro inget annat oavsett vad vissa säger. Jag vill oxå bidra med lite kunskap, har lite erfarenhet inom "rättsväsendet" så att säga. Allnänheten får alltid en skev bild av verkligheten. Det är mera vanligt att åklagare och polis undanhåller bevis som är till fördel för den anklagade, än tvärtom. Jag kan nog påstå att detta gäller i 90% av fallen. Att de sedan vrider till saker så att den anklagade kommer i dålig dager gör ju inte saken bättre. Men nu är det ju så att när sådana här saker anmäls så skickas ju ärendet vidare till en annan åklagare för granskning. Vad tror ni händer? Ja, just det - de kan inte bevisa att något fel har begåtts. Klart, de är ju kollegor! Jag måste oxå tillägga att Sverige inte är medlemmar i Europas tortyrkommission, varför det? Har de nå't att dölja?
Samma brist på kompetens visar oxå JO. När man anmäler en myndighetsperson, låt oss säga en fängelsevakt, så skickas ärendet till just det fängelst för utredning. Oftast så tillfrågas tjänstemannen om han anser att han gjort något fel. Utgången är ju given.
Som vanligt så finner jag dina inlägg mycket intressanta och välskrivna, tro inget annat oavsett vad vissa säger. Jag vill oxå bidra med lite kunskap, har lite erfarenhet inom "rättsväsendet" så att säga. Allnänheten får alltid en skev bild av verkligheten. Det är mera vanligt att åklagare och polis undanhåller bevis som är till fördel för den anklagade, än tvärtom. Jag kan nog påstå att detta gäller i 90% av fallen. Att de sedan vrider till saker så att den anklagade kommer i dålig dager gör ju inte saken bättre. Men nu är det ju så att när sådana här saker anmäls så skickas ju ärendet vidare till en annan åklagare för granskning. Vad tror ni händer? Ja, just det - de kan inte bevisa att något fel har begåtts. Klart, de är ju kollegor! Jag måste oxå tillägga att Sverige inte är medlemmar i Europas tortyrkommission, varför det? Har de nå't att dölja?
Samma brist på kompetens visar oxå JO. När man anmäler en myndighetsperson, låt oss säga en fängelsevakt, så skickas ärendet till just det fängelst för utredning. Oftast så tillfrågas tjänstemannen om han anser att han gjort något fel. Utgången är ju given.
suck
Bättre kan du Los L. 
Los Lovos läs domslutet en gång till bara som ett tips eller läs vad LWG Persson och Jan Gulliuo skrivit. Du kan också ta del av Yrsa Stenius skriverier för hon var sannerligen på din linje när det hela rullades upp, men efter att hon tagit del av hela förundersökningen bytte hon fot.
Har du aldrig ställt dig frågan varför de söker resning i målet fast de är friade på alla punkter som du säger Los?
Har du aldrig ställt dig frågan varför de söker resning i målet fast de är friade på alla punkter som du säger Los?
Putte:
Läs mina inlägg några gånger till innan du behagar komma med ogrundade synpunkter.
Läs mina inlägg några gånger till innan du behagar komma med ogrundade synpunkter.
Los du har fått några tips som är värda att begrunda, alltså inte mina skriverer som du anser vara under all kritik om jag förstått dig rätt.
loan: Tack för uppskattande orden. Intressant att ta del av dina erfarenheter. Självklart är det viktigt för förtroendet för polis och andra samhällsfunktioner att granskningen är oberoende. Det är vi inte så vana vid i Sverige. Det är intressant att ta del av tidigare chefen för Riksrevisionen Inga-Britt Ahlenius kommentarer. Hon hävdar just detta. Hennes engagemang för en verkligt oberoende granskningsfunktion fick USA, inte Sverige, att föreslå henne som chef för FN:s internrevision.
Ingen samhällsfunktion är höjd över alla misstankar om att dölja sina fel och brister. Därför är det bra med en oberoende granskning som helst är förebyggande, och ser till att rutiner finns som motverkar tex partiskt agerande.
För att ansluta igen till trådens kärna: Jag tror det är viktigt med en debatt om bevisprövningens kvalitet och om domstolarnas integritet mot grupper som hotar vittnen respektive mot grupper som försöker påverka domstolarna att fälla trots svaga bevis och oklar lagstiftning.
Det är viktigt också att ifrågasätta det som nu händer allt oftare: personer avsätts eller karantänställs pga misstanke om brott. En general avsattes på misstanke om brott. Nu sätter folkpartiets ledning Maria Carlshamre i karantän pga misstanke om bokföringsbrott. Den goda traditionen att betraktas som oskyldig tills dess motsatsen är bevisat är i gungning. Det är oroande.
Ingen samhällsfunktion är höjd över alla misstankar om att dölja sina fel och brister. Därför är det bra med en oberoende granskning som helst är förebyggande, och ser till att rutiner finns som motverkar tex partiskt agerande.
För att ansluta igen till trådens kärna: Jag tror det är viktigt med en debatt om bevisprövningens kvalitet och om domstolarnas integritet mot grupper som hotar vittnen respektive mot grupper som försöker påverka domstolarna att fälla trots svaga bevis och oklar lagstiftning.
Det är viktigt också att ifrågasätta det som nu händer allt oftare: personer avsätts eller karantänställs pga misstanke om brott. En general avsattes på misstanke om brott. Nu sätter folkpartiets ledning Maria Carlshamre i karantän pga misstanke om bokföringsbrott. Den goda traditionen att betraktas som oskyldig tills dess motsatsen är bevisat är i gungning. Det är oroande.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem