Ingen annan hade kraft,mod eller vilja att befria Irakerna Från tyrannen och hans regim.

USA gjorde detta
Och nu börjar "hyenorna"(sk.FN, EU och andra länder) att vilja bestämma.
Det var mest bara tomma prat dom kom med,det hjälpte inte det Irakiska folket.

Oavsett orsakerna till att USA gick in i Irak, så det är så att USA gjorde det.
Och nu,nu är SH borta tack vare USA.

Irakerna kommer att få det mycket bättre nu.
Det går ju inte att tro att USA skulle vara värre än SH och hans regim.

Avundsjuka och hat går hand i hand.

Var glada istället att nu har vi en diktatur mindre.

USA är inget monster som vissa vill så gärna tro.

"Ingen annan hade kraft,mod eller vilja att befria Irakerna Från tyrannen och hans regim."

Det är inte modigt att ta till våld, det är fegt, barnsligt och omoget att tillgripa våld för att lösa konflikter.

USA gjorde detta
"Och nu börjar "hyenorna"(sk.FN, EU och andra länder) att vilja bestämma."

Irakiska folket vill bestämma över sig själva, de vill inte bli ockuperade. Personligen skulle jag tycka det vore bra om Irakierna fick bestämma öve sig själva, utan någon amerikansk kontrollant som säger åt dem vad de ska tycka och tänka. Senaste tidens antiamerikanska demonstrationer visar att det finns många irakier som tycker att landet ska ledas av irakier och inte av USA. De vill ha frihet, fred och demokrati och dessa tre kvaliteter kan inte uppnås i Irak så länge som USA är kvar.

"Det var mest bara tomma prat dom kom med,det hjälpte inte det Irakiska folket."

På vilket sätt blir det irakiska folket hjälpta av att USA inte tillåter dem att bestömma över sig själva? På vilket sätt blir det irakiska folket hjälpta av att USA mördar dem som tycker annorlunda än USA?

"Irakerna kommer att få det mycket bättre nu."

Saddam Hussein mördade sina regimkritiker och tillät inga demonstrationer. USA mördar sina kritiiker och tillåter inga demonstrationer, vilket bevisas av senaste tidens beskjutningar av fredliga demonstranter.

"Det går ju inte att tro att USA skulle vara värre än SH och hans regim."

Hitills har USA klart och tydligt givit det irakiska folket väldigt fientliga signaler. Genom att beskjuta människor som fredligt säger sin åsikt, har USA visat att de inte tillåter irakierna att tycka och tänka som de vill och på den punkten skiljer de sig inte från Saddam Hussein.

"Avundsjuka och hat går hand i hand."

Varför skulle det vara avundsjuka att konstatera att USA beskjuter fredliga demonstranter? Tror du att journalister rapporterar om detta våld mot det irakiska folket därför att de är avundsjuka och hatar USA?

"Var glada istället att nu har vi en diktatur mindre."

Hur kan vi vara glada när USA mördar dem som tycker annorlunda än USA? Och hur kan vi vara glada när USA stöttar dikaturer i sydamerika? USA är inte intresserad av demokrati. I Sydamerika har USA hjälpt diktaturer att vara kvar vid makten. Den som tror att USA är ute efter att ge världen fred, frihet och demokrati har tyvärr gått på propaganda.

"USA är inget monster som vissa vill så gärna tro."

Om det inte är ett monstruöst beteende att beskjuta sina kritiker, vad är det då?

"Och jag är inte USA hatare,därför passar jag inte riktigt till det här forumet."

Jag är inte heller USA hatare. Jag kritiserar USA:s politik i mellanöstern och sydamerika, det innebär inte automatiskt att jag hatar USA eller dess medborgare. Jag tror inte på hat. Hat leder bara till våld och krig. Det är människor som hatar som startar krig, människor som älskar startar inte krig.

"Har du märkt att jag inte har kritiserat dina skriverier?"

Ja, du har inte kritiserat mig och jag har inte kritiserat dig. Däremot har jag ställt frågor. Frågor är inte samma sak som kritik. I en seriös diskussion så luftar man åsikter och man måste även ha rätten att ifrågasätta saker och ting, man måste ha rätten att ställa frågor utan att bli beskylld för att kritisera. Att ställa frågor är inte definitionsmässigt samma sak som att kritisera.

En disskusion bygger på en interaktion där parterna i diskussionen växlar mellan rollerna som sändare och mottagare. Och frågor, svar på frågor, är en central del i detta. Och man bemöter även det varandra säger. Om man inte gör detta, så blir det en monolog istället för en diskussion.

Jag blir ledsen när jag ser att irakiska medborgare blir beskjutna av USA bara för att de demonstrerar för att få tillbaks en skola. Det gör ont i mitt hjärta när människor inte fritt får säga vad de tycker och tänker offentligt. USA hade inte behövt beskjuta dem, det var en fredlig demonstration. Om USA inte ville lämna tillbaks skolan så barnen kunde få undervisning, så hade de säkerligen kunnat hänvisa till en annan lokal. Våldet var helt onödigt och det var inte första gången som amerikanska soldater har beskjutit demonstranter och tyvärr tror jag inte att det var sista gången.

Detta är ingen fanatisk åsikt, detta är ingen åsikt som har med religion att göra. Detta är en filantropisk och humanistisk åsikt. Våld löser inte konflikter, våld skapar konflikter. Genom dessa beskjutningar av fredliga demonstranter så har USA gjort sig ovän med många irakiska medborgare, de har gjort irakierna rädda. Jag tycker inte att de ska behöva vara rädda, jag tycker att de behöver fred, frihet och demokrati. Att få leva i trygghet och kunna få uttrycka sina tankar och ideer utan att riskera beskjutning. Detta har de inte idag.

Vilka syften USA än må ha så är de ändå en ockupationsmakt och jag vet inget folk som vill vara ockuperade, jag tror det ligger i allas folks kärna att vilja bestämma över sig själva och ha makt över sin egen framtid.

Eftersom irakiska medborgare inne i Irak demonstrerar mot USA, demonstrerar för att USA ska lämna landet, så tycker jag att detta är något som USA borde lyssna på - detta är nämligen vad demokrati innebär, att den styrande makten lyssnar på vad folket tycker och anpassar sig efter det.

Med vänlig hälsning
Roland Mabo

Jag heter Roland Mabo, är 34 år gammal och högskoleutbildad. Nej, jag tycker inte ålder är särskilt intressant, men eftersom "Eia" nämnde ålder så tar jag upp det. Jag har valt att använda mitte get namn därför att jag står för mina åsikter och det jag skriver, jag gömmer mig inte bakom en pseudonym därför att jag inte är rädd för vad människor tycker och tänker om mig eller om mina åsikter. Jag står för det jag skriver.
I hela mitt liv harjag kämpat för fred, frihet och demokrati. Jag har kämpat mot rasism, jag är för ett multikulturellt samhälle. Jag tycker att vi alla människor har lika värde oavsett etnicitet eller religiös bakgrund. Jag är pacifist och emot våld. Jag är detta av många skäl. Historien har visat att våld föder våld, detta är ett faktum som människosläktet bär med sig. Våld har aldrig löst något, ändå tror varje generation att just de ska kunna lösa saker med våld, att just de ska lyckas skapa fred genom att tillgripa våld - trots att ingen tidigare generation har lyckats med detta. Visst har det funnits ögonblick av fred i historien, men de är just ögonblick. Det har aldrig förekommit någon riktig varaktig fred. Våld löser inga konflikter. Våld förändrar konflikter och skapar nya konflikter. Att vara emot våld är för mig en väldigt rationell och förnuftig tanke, men det finns även en känslomässig grund. Våld orsakar lidande i världen och varje gång någon dör av våld, fattigdom och sjukdom, så har mänskligheten misslyckats. Vi är alla en del av mänskligheten och därför är vi alla en del av detta misslyckande. Det finns de som påstår att dagens samhälle kräver våld, men då säger de samtidigt att dagens samhälle inte klarar av freden. För fred förutsätter att man säger nej till våld, det är vad "fred" innebär. Och detta har vi alla ansvar för. Jag säger nej till våld, jag vet att det finns många med mig som säger nej till våld och ju fler som säger nej till våld desto större blir fredsenergin och till slut omfattas hela världen av detta. Vissa kallar detta för "utopi", men det är oväsentligt om detta är en utopi eller inte. Det viktiga är att det är enda vägen till att få fred. Fred skapas inte genom att tilllåta våld, fred skapas genom att säga nej till våld. Vi alla har detta ansvar. Våld är destruktivt och orsakas i grunden av rädsla. Hat är en yttre form av rädsla. De som hatar, är de som är rädda. Jag är inte rädd, därför har jag inget hat inom mig. För att få människor att hata mindre så krävs det att de får känna trygghet, det krävs att de blir bekräftade av sin omvärld, det krävs att de får känna att just de betyder något för världen. Vi alla betyder något för världen, vi har alla något att ge, men många människor upplever det inte så. Varför det finns rädsla kan man diskutera mycket om, och svaret är självfallet individuellt för varje människa men vissa saker kan ända sägas: Många är rädda för att nå sin inre ångest, och paradoxalt nog så är även rädsla en slags ångest. En ångest för ångesten. Den ångest vi alla föds med är en separationsångest, det är separationen från modern som vi som barn upplever och det är även separationen från universum som många upplever när själen landar i det fysiska barnet. För vissa skapar detta inte någon ångest alls, men för många är detta den första ångesten. Detta är det djupaste djupa som kan skapa känslor som otillräcklighet, utanförskap, rädsla för att inte vara älskad och en massa annat. Rädslan för att känna tomheten inom oss, ångesten inom oss. För att döva denna rädsla så hatar vi, för att döva vår ångest så hatar vi. Och detta hat föder våld. Alla de som hatar, alla de som utövar våld, har någon form av rädsla inom sig, någon form av ångest, någon form av tomhet och de tar till våld för att fly ifrån sig själva. Genom detta så skadar de inte bara sig själva, utan även andra. Det blir ett mänskligt lidande, och detta mänskliga lidande är en tragedi. Det är själasorg. Det är miljoner tårar som faller över varje människa som får lida av våld.

Det finns en fin känsla som heter empati, detta står för medkänsla. Ett av de vackraste orden jag vet är "Karuna". Detta är tibetanska för "medkänsla". Det innebär att lida med den som lider, att vara medkännande. När den skadade gråter, så gråter jag med därför att jag känner karuna. Detta, tillsammans med kärlek, är den finaste egenskap vi människor kan ha.

För att motverka våld och krig, så krävs det respekt. Inte bara mellan människa till människa, utan även etnicitet till etnicitet, folk till folk, land till land, regering till regering.

USA visar inte detta i Irak, eller någon annanstans i mellanöstern USA leds av en president som använder en hård kristen retorik för att stärka sina mannar och sitt folk, han försöker få sitt folk att hata andra folk därör att han känner hat. Det är lätt att förstå honom. Han är tidigare alkoholist. Det finns skäl till att man blir alkoholist. Varje skäl är givetvis individuellt men alla skäl kan sammanfattas som "Det gör ont i själen". George Bush tog till flaskan därför att det gjorde ont i hans själ, han tog till en fundamentalistisk variant av kristendom därför att det gjorde ont i hans själ och han för nu ett krig mot muslimer därför att det gör ont i hans själ. Och han flyr från sin onda själ genom att känna hat.
Den tyska psykoanalytikern Alice Miller har ända sedan 70-talet forskat i just det vi kan kalla för "ont i själen", vad det beror på, vilka uttryck det kan ge och vad man kan göra åt detta. En läsvärd bok i sammanhanget är "Det självutplånande barnet och sökandet efter egen identitet" (Alice Miller). När jag läser den så tänker jag på George Bush många gånger. Även Saddam Hussein hade ont i sin själ och tillgrep våld. Möjligen hade han större problem med sig själv än Bush eftersom han utförde skamliga dåd mot sin egen befolkning, vilket inte Bush har gjort. Om Saddam Hussein hade fått vård och hjälp, om han hade gått i terapi och fått hjälp med att hela sin onda själ, så hade han inte gjort det som han gjorde. Det är jag övertygad om. Saddam Hussein var sjuk och denna sjukdom drabbade det irakiska folket, vilket är en stor tragedi. Dikatorer är sjuka, skadade människor som behöver terapeutisk vård. Det finns skäl till att människor blir diktaturer, det finns skäl till att de hatar och tar till våld.

Jag tror inte att människor föds onda, jag tror att vi alla har något gott inom oss.

USA måste ut ur Irak eftersom George Bush hatar. Människor som hatar ska inte leda länder, människor som hatar ska inte bestämma över andra människor. Människor som hatar väljer våldet framför freden, det är en effekt av deras hat. Människor som hatar är instabila och därmed inte pålitliga.
Jag tycker inte det är friskt att hata. Det är friskt att känna kärlek. Känner George Bush kärlek till det irakiska folket, känner han kärlek till muslimer? Många av hans uttalanden tyder på att han *inte* gör det, han har exempelvis yttrat att bara kristna kommer till himlen. Om han inte känner kärlek till araber, till muslimer, till det irakiska folket - är han då verkligen rätt person att leda dem?

USA har beskjutit antiamerikanska demonstranter. I en demokrati har man rätt att säga sin åsikt, i en demokrati har man rätt att demonstrera. USA har hitills inte visat någon demokratisk vilja i Irak. De har hitills inte visat att de lyssnar, eller ens kommer att lyssna, på de irakiska medborgarna och vad de vill.

Jag tycker det är fel om världen ska styras av ett land. Detta är inte demokrati. Detta blir diktatur. Demokrati förutsätter att många får bestämma. FN är en organisation där alla världens länder är medlemmar. Jag tycker det är mer logiskt att världens öde bestäms av världen och inte av USA. USA är inte världen, USA representerar inte världen. Världen måste representera världen, och det närmaste vi har idag är FN. Därför måste FN hjälpa Irakierna till att få fred, frihet och demokrati. De är de enda som kan göra det. USA kan inte, därför att de är alltför hämmande av sin imperialism. FN är en mer objektiv och neutral organisation. Irak är en angelägenhet för världen, de är inte USA:s lilla land som USA får göra som de vill med. Iraks medborgare är medborgare i världen, inte i USA.

Med vänlig hälsning
Roland