Tja, jag har följt denna debatt ett tag, men ska egentligen inte lägga mig i andras ekumeniska tros-satser...utgår alltså enbart ifrån mig själv om det kan intressera?
Kristendom är liksom alla andra religioner ett sorts substitut för människor som saknar eller har behov av mental styrka som vederbörande ibland kan sakna, detta är ju personligt! Alla är ju inte lika starka i sin egen själ... Jag upplever dessutom religionen i sig som företeelse som ett styrinstrument av de olika styrande samhällsklasserna (nej, jag är inte kommunist...), om detta bevittnar världshistorien. Än idag fungerar religionen som ett maktinstrument typ Goebbels i Nazi-Tyskland på 30-talet! Och det är ju inte så konstigt i sig? Här kan vi samla massorna till en gemensam kraft till ett visst ändamål! Religionen är dessutom präglad av dubbelmoral o cynism i stora delar, då det alltsom oftast handlar om den i samhället svage individ enda chans att få sin del av den lilla beskärda delen av kakan.
Ateist (förnekare av guds-tro), ja, det stämmer bra in på mig som person, jag utgår från den verklighet jag själv upplever och kan ta på, inga inre förnimmelser eller annat svammel som kan korsa tankegångarna, ty livet i sig är en egen villfarelse som bara kan styras av den vederbörande själv!
Tack för ordet!

Hej. Intressant diskussion. Vill göra min röst hörd, -- eftersom jag själv är en av de blott 5 - 10 % av svenskarna som är bekännande kristna. ( Dock inte så mycket utövande kristen, jag försöker att utöva min tro privat mellan mig och Herren) -- Inte så mycket för religionens vara eller icke vara utan mera en beskrivning om min egen kristna tro. Inte heller så mycket jämförelse utifrån andra religioner eller i jämförelse med mass psykos, typ nazi tyskland eller utifrån politiska perspektiv.
Ävenså, att det går inte att bortse ifrån att vissa jämförelser utifrån masspsykos finns att jämföra med. Det finns även ett politiskt tema genom årtusendena, som i sig är intressant, alltifrån prästerskapets makt över folken, där kommunikationen till Gud skulle gå via prästen, allt tills Luther spikade upp sina teser på en kyrkport. I det politiska temat, som inte går att bortse ifrån, ser vi även, om vi koncentrerar oss på den nystestamentliga delen av kristendomen, som sträcker sig från Kristus födelse och in i våra dagar, att religion är nära förknippad med politik. Men det har inget med Gud att göra. I vårt eget land har ju socialdemokraterna konsekvent sen slutet på 50-talet försökt att avkristna landet, och till stor del ochså lyckats. Likaså gjordes i det gamla Sovjetimperiet en dylik avkristning där kristendomen i stort sett bannlystes, och där Darwins lära var den enda hållbara teorin.
Nåväl.

Gud finns och Gud hör bön. Likaväl som att den heliga ande existerar och att Jesus lever. Bibeln är korrekt i all sin omstriddbarhet. Åtminstone för mig. OK Detta är bara min uppfattning. Jag tror. Hårt liv, mycket slit, och svåra upplevelser. Gud har hjälpt mig genom många svåra upplevelser. Detta är upplevelser som "Svensson" i allmänhet inte förstår, och aldrig upplever. De förskonas från dem för att de är ännu inte redo.
Var och en får prövningar utifrån vars och ens förutsättningar.

Min uppfattning om kristendomen är i och för sig något annorlunda än den bibliska berättelsen, men den är trots det ingalunda någon "hemmasnickrad" religion.
Men ni må förlåta mig om min tro är så svag att jag helt enkelt inte kan "köpa" snacket om en slumparnas skapelse a' la Darwin.

Det är för mig sannolikare att tro att det finns en högre makt, Gud.
Eftersom jag anser att Gud har manifesterat sin existens för mig, så tror jag ochså på att han/hon existerar.
Min personliga uppfattning är den att Gud existerar, men att Gud som verktyg i sin skapelse använt sig av evolutionen, och att människan är en sorts kopia av Gud. Vilket i och för sig sägs redan i första Mosebok i Bibeln.

Däremot så tvivlar jag trots att motsatsen sägs i Bibeln, att vi människor lever våra liv med målet att "uppfylla" Guds krav i detta enda liv, för att uppväckas på den yttersta dagen . (Men det kan vara symbolik inblandat här)

Jag tror, att jag, liksom alla vi andra är odödliga. Vi är kropp och själ och själen är odödlig. Vi väljer när vi föds, vi väljer våra föräldrar och vi väljer tid och plats för vår födelse, för att optimera det syfte för vilket vi föds.

Sen väljer några av oss att födas på en sten som snurrar , runt, runt, runt utan mening eller mål, i en kall och ödslig rymd. Stenen kallas i vår kultur för Jorden, och den färdas genom rymden med en hastighet av 3 mil per sekund, eller en tiondel av ljusets hastighet.

Många av själarna väljer att födas på denna sten.
Vi har ett mål när vi föds. Tex om målet är att vi ska lära oss förlåtelse så väljer vi "ett program" och en miljö där våra upplevelser, som kommer att presenteras för oss av våra systersjälar som är kvar i en okroppslig dimension, att ge oss många anledningar till att förlåta. Om vi lär oss läxan under vårt liv, så väljer vi att födas igen, efter en själens vilopaus i en annan dimension. Kanke denna gång för att lära oss hantera umbäranden, hat, förtvivlan, etc Och så går det på.

Till slut har vi lärt oss att bli nästan som Gud, och vi behöver inte längre förkroppsligas för att födas för ett nytt liv av prövningar, utan vi väljer att finslipa vår slutliga utveckling i en annan dimension, på en annan plats.

Stöd för denna teori, vilket för mig personligen inte är någon teori, utan sanning och fakta, finns i och för sig i alla bevis om andars och andra dimensioners existens. Men även i det faktum att den Bibliska skriften beskrev just detta om reinkarnationen. Men troligen av politiska skäl för att tillförsäkra prästerna mera makt, så ströks allt som beskrev reinkarnationen i de heliga skriftena, vid det stora kyrkomötet i Kristantinopel, år 300 e.Kr

Summarum: Jag lever i tro på en levande Gud. Han har visat mig nåd och kärlek. Jag känner mig ochså trygg i vetskap om att jag är odödlig. jag tycker livet är spännande, ett enda stort äventyr, nu när jag har ett perspektiv. Jag behöver inte vara rädd för någonting längre.
Döden är i och för sig skrämmande. Men bara utifrån perspektivet att jag vill göra det eller det, samt utifrån min familj, jag vill se barnen växa upp etc, Men döden känns inte främmande, för jag vet att jag lever om än jag är "officiellt" död.

-Gå i Frid, vi ses i detta liv, - i livet emellan,- eller i nästa liv.

berusning-bejakande-hallelulia

Blixtrar den ene

Eftersom jag tog ditt sista inlägg, (tungt inlägg) som en kommentar till mitt föregående inlägg så vill jag lägga en kommentar till vad du hitintills sagt.:

//Religion är trams. Det är dags att sluta vara naiva och inse att vi måste välja bort saker som ersätter det egna omdömet, dvs religionen. Religion, liksom sport skapar avstånd till andra grupper.Nästa uppgift för mänskligheten är att enas, och då ska vi inte ha en massa trosuppfattningar......Det som betyder nåt är när vi blir nakna inför varandra. //

Jag kan försäkra dig Blixten, att det är inget som helst fel på mitt omdöme. Icke heller är jag naiv, och jag upplever på intet vis att min personliga tro på en existerande Gud skapar något avstånd, varken till ateister, medkristna, utövare av andra religioner eller inte ens sportutövare, ehuru jag själv inte har så mycket till övers för den typen av förströelse.
Men jag är trots allt inte ens så naiv att jag för ett ögonblick tror att mänskligheten kan enas, om det innebär att människors trosuppfattningar måste upphöra.

Jag respekterar alla människor, oavsett om de är troende eller ej, och oavsett religion. För mig är relationen till Gud i högsta grad en privatsak. Men å andra sidan skulle jag inte ens om mitt liv hängde på det, avsvära mig min tro. Och jag är övertygad om att detsamma gäller för alla som verkligen tror på en Gud, oavsett vad denne Gud har för namn.
Om mänskligheten nån gång ska enas, så är det inte genom att ersätta tron med det du förespråkar, icketro.
Istället är det respekt för vars och ens särart och vars och ens tro som ska ligga till grund för enandet. Om det nu överhuvudtaget är möjligt... För som Jesus sa..jag kommer med svärdet. I betydelsen att DU som individ måste ta ställning.

Men lycka till Blixten, med eller utan kalsonger.

Än en gång används bibeln som bevis.
Läs Bebops inlägg.
Jag som icke troende kan inte acceptera Bibeltext som bevis av förklarliga orskaker.(Jag tror ju inte på den).
Om en kristen verkligen vill försöka bevisa guds existens så är det bara vetenskapliga fakta som gäller.

Om man nu måste bevisa något.