Här hittade jag en intressant artikel, hett ämne så det ryker.
Ska misstänksamma fädrar få DNA testa sig för ett faderskap utan kvinnans vetskap?
Som jag läste i kommentarerna är det OK om de inte är gifta, men i ett äktenskap krävs kvinnans medgivande till ett faderskapstest, med andra ord är maken rättslös.
Här är länken till artikeln:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13082066.asp
Ska misstänksamma fädrar få DNA testa sig för ett faderskap utan kvinnans vetskap?
Som jag läste i kommentarerna är det OK om de inte är gifta, men i ett äktenskap krävs kvinnans medgivande till ett faderskapstest, med andra ord är maken rättslös.
Här är länken till artikeln:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13082066.asp
Antal svar på detta inlägg: 67
Klart du är en superpappa. Det skulle mina söner kalla dej för.
Deras far fanns aldrig till för dom när dom behövde och att du njuter av att umgås med dina ungar gör dej till The Superman*S*
Sedan att du har svårt att leka med dom, vadå....lite ska dom ju aktivera själva oxå.
Vad som är rätt och fel vet endast någon (vet inte vem)
Huvudsaken man gör sitt bästa.
så det så
Deras far fanns aldrig till för dom när dom behövde och att du njuter av att umgås med dina ungar gör dej till The Superman*S*
Sedan att du har svårt att leka med dom, vadå....lite ska dom ju aktivera själva oxå.
Vad som är rätt och fel vet endast någon (vet inte vem)
Huvudsaken man gör sitt bästa.
så det så
Nedanstående är dina ord Breeze.
Om nu ett förhållande bygger på ärlighet och trofasthet mot varandra kommer ett obligatoriskt DNA Test som verifierar mannens faderskap bara att bli en marginalanteckning i parets livsjournal...MEN om detta test utfaller negativt...Då har någon ljugit för sin partner, medvetet eller omedvetet...och det är inte svårt att räkna ut vem som är bedragaren.
Det är då upp till mannen att besluta sig för att åta sig faderskapet eller inte, men är det inte hans barn ska han i princip inte bli påtvingad ansvaret bara för att hon hade problem att hålla i brallorna.
Eller är det bättre att bygga ett liv baserat på en lögn...?
Är det inte lite sent att då som först börja dra öronen åt sej. Jag menar när barnet redan är fött. Var tog förtroendet vägen som fanns i sängen? Förresten var det väl inte bara kvinnan som hade svårt att hålla i brallorna! Även mannen fick ju ner sina fort som attan!
Då frågar jag, -varför göra en faderskapstest när man litar fullt ut på varandra?? I ett sånt förhållande då behövs ju inte testet. Det är bortkastade pengar. Anser jag. Kan du svara mej hur du skulle reagera om det vid något av dina barns födelse skulle komma fram att du inte var pappan?? Du har varit delaktig i hela graviditeten, vid förlossningen, sen kommer chocken när barnet är fött - du är inte pappa till detta barn, va??? Jag menar inte att kvinnan ska ljuga om vad hon har gjort för felsteg, men...varför påtvinga ett DNA-test? Tozza skrev nåt bra, jag minns inte riktigt vad det var.
Jo, det var varför överhuvudtaget tänka på att skaffa barn om man sen vid födseln börjar att tvivla. Det är väl bättre att tvivla innan man tillverkar barnet. Är det inte så att många har lite för bråttom att skaffa familj.
Ja detta är ett dilemma som är svårt att reda ut så ingen blir illa berörd.
Och det är många kvinnor som efter skilsmässan tror att liver leker. Det ska gudarna veta att det inte gör! Det finns pappor som är urusla och det finns mammor som också är urusla. På den punkten är vi lika.
Ussla är vi som inte sätter barnen främst. Det är ett stort ansvar att vara förälder. Fast det är kul så in i vassen, eller hur alla pappor och mammor?
Om nu ett förhållande bygger på ärlighet och trofasthet mot varandra kommer ett obligatoriskt DNA Test som verifierar mannens faderskap bara att bli en marginalanteckning i parets livsjournal...MEN om detta test utfaller negativt...Då har någon ljugit för sin partner, medvetet eller omedvetet...och det är inte svårt att räkna ut vem som är bedragaren.
Det är då upp till mannen att besluta sig för att åta sig faderskapet eller inte, men är det inte hans barn ska han i princip inte bli påtvingad ansvaret bara för att hon hade problem att hålla i brallorna.
Eller är det bättre att bygga ett liv baserat på en lögn...?
Är det inte lite sent att då som först börja dra öronen åt sej. Jag menar när barnet redan är fött. Var tog förtroendet vägen som fanns i sängen? Förresten var det väl inte bara kvinnan som hade svårt att hålla i brallorna! Även mannen fick ju ner sina fort som attan!
Då frågar jag, -varför göra en faderskapstest när man litar fullt ut på varandra?? I ett sånt förhållande då behövs ju inte testet. Det är bortkastade pengar. Anser jag. Kan du svara mej hur du skulle reagera om det vid något av dina barns födelse skulle komma fram att du inte var pappan?? Du har varit delaktig i hela graviditeten, vid förlossningen, sen kommer chocken när barnet är fött - du är inte pappa till detta barn, va??? Jag menar inte att kvinnan ska ljuga om vad hon har gjort för felsteg, men...varför påtvinga ett DNA-test? Tozza skrev nåt bra, jag minns inte riktigt vad det var.
Jo, det var varför överhuvudtaget tänka på att skaffa barn om man sen vid födseln börjar att tvivla. Det är väl bättre att tvivla innan man tillverkar barnet. Är det inte så att många har lite för bråttom att skaffa familj.
Ja detta är ett dilemma som är svårt att reda ut så ingen blir illa berörd.
Och det är många kvinnor som efter skilsmässan tror att liver leker. Det ska gudarna veta att det inte gör! Det finns pappor som är urusla och det finns mammor som också är urusla. På den punkten är vi lika.
Ussla är vi som inte sätter barnen främst. Det är ett stort ansvar att vara förälder. Fast det är kul så in i vassen, eller hur alla pappor och mammor?
Så rätt Joanna. Det är nog det största ansvaret vi har att vara förälder. Oavsett om vi är biologiska, styvförälder el har adopterat. Dåliga mammor o pappor kommer alltid att finnas, tyvärr.
Kan man inte lita på varandra o börja tvivla när barnet är fött, ja då ska man inte skaffa barn tycker jag.
Någon lösning på det hela har jag inte men om man skulle tvivla så måste det ligga något mer bakom, alltså att man har tvivel redan från början på den andre partern att man inte litar på henne, hon har kanske varit otrogen innan o då är det ju befogat om man vill göra DNA test.
Breeze: Min inställning står jag för, tycker verkligen så, men det är jag o andra får tycka som dem vill.
Kan man inte lita på varandra o börja tvivla när barnet är fött, ja då ska man inte skaffa barn tycker jag.
Någon lösning på det hela har jag inte men om man skulle tvivla så måste det ligga något mer bakom, alltså att man har tvivel redan från början på den andre partern att man inte litar på henne, hon har kanske varit otrogen innan o då är det ju befogat om man vill göra DNA test.
Breeze: Min inställning står jag för, tycker verkligen så, men det är jag o andra får tycka som dem vill.
Annons
Johanna: Ussl, jadu, man kan ju se det så här. Många av dina inlägg har fått mig att koka av ilska innombords. Jag tycker att det är just kvinnans intresse som du sätter i centrum.
Jag har en vän som vid 25-30-årsåldern fick veta att den pappa han trodde var hans biologiska far inte var det och hans mamma var den enda som inte visste det. Killen (sonen) har gått i terapi och varit självmordsbenägen efter besedet. Alla dessa frågor som ett barn ställer, kommer denna egenskap från pappa eller mamma? Är jag så'n för att.... allt, en lögn, för att EN (inite alla) kvinna inte kunnat vara ärlig. En biologisk pappa är lurad på ett helt liv. Vad är det som säger att den lurade partnern ska "leka pappa" när det kan finnas en biologisk far som inget hellre vill än att få en son eller dotter. Ska kvinnan kunna undanhålla honom sanningen?? Han luras på faderskapet bara för att kvinnan vill att en annan man ta denna roll, i FÖRTROENDETS NAMN?!?! Fybubblan. Nej, efter att ha sett detta på nära håll, snälla ni/du, tänk inte på mamman eller pappan, tänk på barnet som förr eller senare får veta att det var en lögn. Var ärlig om att ett barn lever med andra än biologiska föräldrarna. Det, kan även adoptionscentrum intyga.
Jag har en vän som vid 25-30-årsåldern fick veta att den pappa han trodde var hans biologiska far inte var det och hans mamma var den enda som inte visste det. Killen (sonen) har gått i terapi och varit självmordsbenägen efter besedet. Alla dessa frågor som ett barn ställer, kommer denna egenskap från pappa eller mamma? Är jag så'n för att.... allt, en lögn, för att EN (inite alla) kvinna inte kunnat vara ärlig. En biologisk pappa är lurad på ett helt liv. Vad är det som säger att den lurade partnern ska "leka pappa" när det kan finnas en biologisk far som inget hellre vill än att få en son eller dotter. Ska kvinnan kunna undanhålla honom sanningen?? Han luras på faderskapet bara för att kvinnan vill att en annan man ta denna roll, i FÖRTROENDETS NAMN?!?! Fybubblan. Nej, efter att ha sett detta på nära håll, snälla ni/du, tänk inte på mamman eller pappan, tänk på barnet som förr eller senare får veta att det var en lögn. Var ärlig om att ett barn lever med andra än biologiska föräldrarna. Det, kan även adoptionscentrum intyga.
frille, jag håller med dej fullständigt, inga tvivel om det. Inte attan ska en kvinna ljuga. Men det jag och flera med mej reagerar på är att kräva att det ska tas ett DNA-test vid födseln av barnet, det är att dra alla över en kam.
Det är för jävligt för dessa barn som får reda på i vuxen ålder att pappan inte är den biologiska pappan.
Jag som har varit medlem i adoptionscentrum i många år vet hur viktigt det är att barnet får reda på sitt ursprung, min dotter var 3,5 år när vi berättade det. Min sambo är också adopterad, fast inom släkten. Han var över trettio år när han fick reda på vems hans biologiska mamma var, pappan vet han inget om, mamman vägrade att berätta. Han sökte själv upp sin biologiska mamma och hade kontakt med henne något år, sen rann det ut i sanden, men..han har tagit det bra.
Man ska inte undanhålla något, det hoppas jag inte att du tror att jag menade.
Min dotter hade också en svår period efter att vi separerade. Hon gick också till en psykolog. Problemet där var att efter att hennes pappa flyttade till Stockholm och hon inte kunde träffa honom så ofta, då kom separationsångesten. Dels var hon övergiven en gång, (Indien), dels att vi separerade, sen att pappan flyttade härifrån. Hon kände att hon blev övergiven flera gånger, det var en jobbig period för henne. I dag är hon jättetrygg.
Det är alltid barnet som kommer i kläm, därför är det väldigt viktigt att man litar på varandra innan man skaffar barn. Då behövs inga DNA-tester. Det är inte meningen att vid födseln ska det komma ett tvivel.
Det du blev arg på i mina inlägg var väl att, -vad ska man välja, pest eller kolera.
Jag försvarar inte kvinnan, jag försvarar barnet. Men det är inte enbart kvinnans fel att ett barn blev till.
Jag skrev också i ett av mina inlägg, "tur att man slipper och sitta i ett sånt helvete"
Jag önskar inget högre än att kvinnan talar om för sin partner att hon har varit ute och slarvat, innan ett barn blir till!! Då är det kanske bara två vuxna personer som ska reda ut problemet, då är inget barn involverat.
Om både män och kvinnor slutade med att vara otrogna så slapp vi dessa jätteproblem. Har man valt en partner då ska man ta mej fan inte gå och lägga sej i en annan säng! Och om bägge ser till att skydda sej. Och vi slipper DNA-tester.
Tar vi för lätt på otrohet idag??
Sist men inte minst, det är barnets intresse jag sätter främst.
Jag har själv valt bort mycket för min dotter. Det är inget som jag ångrar, tvärtom. Så länge jag lever så är hon nummer ett!
Det är synd om många män, det är också synd om många kvinnor som inte vet om att deras partner har ett barn på sidan om. Med andra ord, det är synd om människan!
Det är för jävligt för dessa barn som får reda på i vuxen ålder att pappan inte är den biologiska pappan.
Jag som har varit medlem i adoptionscentrum i många år vet hur viktigt det är att barnet får reda på sitt ursprung, min dotter var 3,5 år när vi berättade det. Min sambo är också adopterad, fast inom släkten. Han var över trettio år när han fick reda på vems hans biologiska mamma var, pappan vet han inget om, mamman vägrade att berätta. Han sökte själv upp sin biologiska mamma och hade kontakt med henne något år, sen rann det ut i sanden, men..han har tagit det bra.
Man ska inte undanhålla något, det hoppas jag inte att du tror att jag menade.
Min dotter hade också en svår period efter att vi separerade. Hon gick också till en psykolog. Problemet där var att efter att hennes pappa flyttade till Stockholm och hon inte kunde träffa honom så ofta, då kom separationsångesten. Dels var hon övergiven en gång, (Indien), dels att vi separerade, sen att pappan flyttade härifrån. Hon kände att hon blev övergiven flera gånger, det var en jobbig period för henne. I dag är hon jättetrygg.
Det är alltid barnet som kommer i kläm, därför är det väldigt viktigt att man litar på varandra innan man skaffar barn. Då behövs inga DNA-tester. Det är inte meningen att vid födseln ska det komma ett tvivel.
Det du blev arg på i mina inlägg var väl att, -vad ska man välja, pest eller kolera.
Jag försvarar inte kvinnan, jag försvarar barnet. Men det är inte enbart kvinnans fel att ett barn blev till.
Jag skrev också i ett av mina inlägg, "tur att man slipper och sitta i ett sånt helvete"
Jag önskar inget högre än att kvinnan talar om för sin partner att hon har varit ute och slarvat, innan ett barn blir till!! Då är det kanske bara två vuxna personer som ska reda ut problemet, då är inget barn involverat.
Om både män och kvinnor slutade med att vara otrogna så slapp vi dessa jätteproblem. Har man valt en partner då ska man ta mej fan inte gå och lägga sej i en annan säng! Och om bägge ser till att skydda sej. Och vi slipper DNA-tester.
Tar vi för lätt på otrohet idag??
Sist men inte minst, det är barnets intresse jag sätter främst.
Jag har själv valt bort mycket för min dotter. Det är inget som jag ångrar, tvärtom. Så länge jag lever så är hon nummer ett!
Det är synd om många män, det är också synd om många kvinnor som inte vet om att deras partner har ett barn på sidan om. Med andra ord, det är synd om människan!
En sak till. Jag har flera i min närhet som tar föräldraskapet med en nypa salt. Det är både en mamma och en pappa, man får frossa när man ser hur dom beter sej.
Jag vill inte gå in på detaljer. Men dom borde halshuggas bägge två. Men sist men inte minst,....barnen älskar sina föräldrar i alla fall.
Barn har rätt att bli älskade och det är en förmån att vara förälder. Barn är en gudagåva som vi ska vara rädda om. Barn är ingen handelsvara!
Idag säger min dotter att det är jättebra med två pappor, en adoptivpappa och en styvpappa. Det finns alltid nån pappa som kan ställa upp, och sen morsan också som alltid finns där. Men det har tagit henne ganska så många år att komma till den instinkten.
Jag vill inte gå in på detaljer. Men dom borde halshuggas bägge två. Men sist men inte minst,....barnen älskar sina föräldrar i alla fall.
Barn har rätt att bli älskade och det är en förmån att vara förälder. Barn är en gudagåva som vi ska vara rädda om. Barn är ingen handelsvara!
Idag säger min dotter att det är jättebra med två pappor, en adoptivpappa och en styvpappa. Det finns alltid nån pappa som kan ställa upp, och sen morsan också som alltid finns där. Men det har tagit henne ganska så många år att komma till den instinkten.
Joanna: Stort tack för att du tog dig tid att besvara mitt inlägg och därför kunde reda ut att jag hade missförstått dig. Beklagar om jag lät sur ellerr anklagande i mitt inlägg. Du visare ett utmärkt exempel på hur bra en diskussion kan bli om man inte brusar up och istället svarar sakligt. Tack för det och nu förstår jag dig helt och hållet, och håller även med i vad du säger. Barnet fr'ämst. Föräldrarna ska alltid komma på andra plats när det gäller barn och föräldraskap. 
Till Breezes ursprungliga fråga, visst tycker jag att en man ska kunna få ifrågasätta sitt fadersskap via DNA-test även om kvinnan inte vill det, men håller även med om att det vore onödigt (till och med dumt) att DNA-testa alla nyfödda barn mot fadern.
Till Breezes ursprungliga fråga, visst tycker jag att en man ska kunna få ifrågasätta sitt fadersskap via DNA-test även om kvinnan inte vill det, men håller även med om att det vore onödigt (till och med dumt) att DNA-testa alla nyfödda barn mot fadern.
Tack själv frille!
Ibland är det bättre att vänta med att svara så man hinner att tänka igenom vad man ska säga.
Ibland är det bättre att vänta med att svara så man hinner att tänka igenom vad man ska säga.
En sak är säker...den här tråden är potentiellt oändlig för vi argumenterar fram och tillbaka om samma sak hela tiden. Båda sidorna försöker övertyga den andra med starkare och mer utförliga argument för varje inlägg.
Och fortfarande är jag inte övertygad, mina kära damer....
Det handlar inte om att dra öronen åt sig, det handlar om ett tvivel man vill bekräfta eller dementera efter en längre tids misstänksamhet. Ett tvivel som gnager och tär på själen.
En gång i tiden när jag sommarjobbade på en idustri här på orten kom jag att paras ihop med en mekaniker som led dessa helvetes kval, och han behövde berätta om det så jag fick reda på hans tvivel om sitt faderskap....sommaren gick och en dag började skolan igen. Jag återvände till mitt invanda liv med läxor, kompisar och skoj.
Mekanikern då...en senhöstmorgon påträffades han död i en skogsglänta utanför vår skola. Han hade hängt sig i ett träd...hans helvete hade äntligen fått ett slut...
Då fanns inga DNA test....vem vet om det hade slutat med ett självmord om ett test hade genomförts. En skilsmässa kanske, antingen för att han skämts så för sina misstankar eller för att han hade rätt och kunde börja om på nytt.
Åtminstone skulle tvivlen som orsakade självmordet varit skringlagda och mannnen kanske skulle ha levt än idag...
Sen...om jag nu skulle ha svårt att hålla i brallorna när jag är med frugan och om hon har lika svårt som jag är ingen skada skedd....vi är föräldrar till resultatet. Om nu frugan har svårt med en annan man blir jag den som står med resultatet och om det vore vice versa så är det en annan man som står med ett negativt DNA resultat, vilket med stor säkerhet kommer att leda till mig ändå...och då kommer inte jag undan ansvaret!
Mannen (den skyldige alltså) kommer med största sannolikhet inte undan för jag antar när kvinnan ser resultatet....då kryper sanningen fram.
Joanna skrev "Jag försvarar inte kvinnan, jag försvarar barnet. Men det är inte enbart kvinnans fel att ett barn blev till. "
...jag ser inte hur man skulle kunna skuldlägga mannen i ett par där frugan varit ute och levt loppan med andra gubbs ?
Det är väl inte så att den bedragna maken stått sidan om och ropat Heja, heja !
Hur jag själv skulle reagera vet jag ingenting om...men troligen skulle jag bli rätt så förbannad.
Nu är jag inte den som brusar upp, slänger pinnar omkring mig och välter stenar jag ser...som andra närstående primater.
Nu är jag inte i den situationen, har heller ingasomhelst tvivel på mina knorkars ursprung...
Men bara för att en man varit med under en graviditet som en annan man frambringat så är det ingen ursäkt för att han ska hållas i mörkret och tvingas leva i tron att han är fadern. Det kallar jag ett bedrägligt spel i högsta skolan, mina vänner.
Nej...testa alla, låt testresultatet förbli anonymt för den som inte önskar läsa det, men med ett obligatorium så blir ingen kränkt, utom möjligen den som planerat att lasta en annan man som far än den biologiska.
Nu är pappaskapet ingen last utan en stor förmån, men för sina egna barn !
Ha det skönt i solen...
Och fortfarande är jag inte övertygad, mina kära damer....
Det handlar inte om att dra öronen åt sig, det handlar om ett tvivel man vill bekräfta eller dementera efter en längre tids misstänksamhet. Ett tvivel som gnager och tär på själen.
En gång i tiden när jag sommarjobbade på en idustri här på orten kom jag att paras ihop med en mekaniker som led dessa helvetes kval, och han behövde berätta om det så jag fick reda på hans tvivel om sitt faderskap....sommaren gick och en dag började skolan igen. Jag återvände till mitt invanda liv med läxor, kompisar och skoj.
Mekanikern då...en senhöstmorgon påträffades han död i en skogsglänta utanför vår skola. Han hade hängt sig i ett träd...hans helvete hade äntligen fått ett slut...
Då fanns inga DNA test....vem vet om det hade slutat med ett självmord om ett test hade genomförts. En skilsmässa kanske, antingen för att han skämts så för sina misstankar eller för att han hade rätt och kunde börja om på nytt.
Åtminstone skulle tvivlen som orsakade självmordet varit skringlagda och mannnen kanske skulle ha levt än idag...
Sen...om jag nu skulle ha svårt att hålla i brallorna när jag är med frugan och om hon har lika svårt som jag är ingen skada skedd....vi är föräldrar till resultatet. Om nu frugan har svårt med en annan man blir jag den som står med resultatet och om det vore vice versa så är det en annan man som står med ett negativt DNA resultat, vilket med stor säkerhet kommer att leda till mig ändå...och då kommer inte jag undan ansvaret!
Mannen (den skyldige alltså) kommer med största sannolikhet inte undan för jag antar när kvinnan ser resultatet....då kryper sanningen fram.
Joanna skrev "Jag försvarar inte kvinnan, jag försvarar barnet. Men det är inte enbart kvinnans fel att ett barn blev till. "
...jag ser inte hur man skulle kunna skuldlägga mannen i ett par där frugan varit ute och levt loppan med andra gubbs ?
Det är väl inte så att den bedragna maken stått sidan om och ropat Heja, heja !
Hur jag själv skulle reagera vet jag ingenting om...men troligen skulle jag bli rätt så förbannad.
Nu är jag inte den som brusar upp, slänger pinnar omkring mig och välter stenar jag ser...som andra närstående primater.
Nu är jag inte i den situationen, har heller ingasomhelst tvivel på mina knorkars ursprung...
Men bara för att en man varit med under en graviditet som en annan man frambringat så är det ingen ursäkt för att han ska hållas i mörkret och tvingas leva i tron att han är fadern. Det kallar jag ett bedrägligt spel i högsta skolan, mina vänner.
Nej...testa alla, låt testresultatet förbli anonymt för den som inte önskar läsa det, men med ett obligatorium så blir ingen kränkt, utom möjligen den som planerat att lasta en annan man som far än den biologiska.
Nu är pappaskapet ingen last utan en stor förmån, men för sina egna barn !
Ha det skönt i solen...
Breeze,
Dina ord.
"Det är väl inte så att den bedragna maken stått sidan om och ropat Heja, heja ! "
Det var den andre mannen jag syftade på, den som kvinnan vänstrar med, givetvis inte den bedragne mannen!
Så lätt det kan missförstås.
Grymt det du berättar om killen som gjorde självmord, det är fruktansvärt. Sånt ska inte behöva hända.
Jo det är rätt som du säger, att vi försvarar våra åsikter som vi har i den här lite infekterade frågan.
Men jag avslutar här och nu och tycker väl att vi bägge har rätt på sitt sätt.
Ha det bra i den stekheta värmen/Eva.
Dina ord.
"Det är väl inte så att den bedragna maken stått sidan om och ropat Heja, heja ! "
Det var den andre mannen jag syftade på, den som kvinnan vänstrar med, givetvis inte den bedragne mannen!
Så lätt det kan missförstås.
Grymt det du berättar om killen som gjorde självmord, det är fruktansvärt. Sånt ska inte behöva hända.
Jo det är rätt som du säger, att vi försvarar våra åsikter som vi har i den här lite infekterade frågan.
Men jag avslutar här och nu och tycker väl att vi bägge har rätt på sitt sätt.
Ha det bra i den stekheta värmen/Eva.
Skriv ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.
Logga in eller klicka här för att bli medlem