Måndag 23 september 2024 vecka 39
Forum
Kategori: Familj och hälsa

Misshandlad

Misshandlad

Jag skulle vilja diskutera kvinnomisshandel med andra som har råkat ut för samma sak.
Han sade han älskade mig, samtidigt som han gav mig skuldkänslor. Han grabbade tag i mitt hår och slet. Han tog ett hårt grepp runt mina handleder och kastade omkull mig. Jag blev sårad, men han sade det var mitt fel. jag behövde "tuktas".
Flydde från min bostadsort efter att han tagit strupgrepp på mig. Allt känns så hemskt! Polisen har lagt ner utredningen. Lever med skyddad adress. "Stina"
Antal svar på detta inlägg: 67
Sidor: «1 2 3 4 5 6 7 Nästa »

Männen tillhör nog den gruppen i allra högsta grad som vägrar förstår vad som är bra för dem. Fast omvänt.

Kvinnan är ju den som har möjlighet att föda och forma om det nya livet. så någon logik ligger det i kvinnas handlande med modersrollen och det förlåtande i sitt handlande.

Även om det är destruktivt
och det utnyttjar vi män.
vi vill ju också ha 110% ägarskap till kvinnan
även när vi sticker kniven i henne för ett glas vatten
och sedan lipar att det inte var meningen.

Snacka om att det måste vara några gener som felar.
eller inte har hängt med i utvecklingen.
Suttit å begrundat LOSLOVOS inlägg............ Du som ä så duktig kan ju tala om hur man ser på en kille om han är en som inte slår lr en som slår?
jag träffade en snubbe som förövrigt är min sambo och han var urgullig å är det fortfarande men i bland har det slagit slint å man har fått däng å då menar jag riktiga smällar. det va som en kompis sa att det bästa med mmmm är att när man bråkat så är han så go sen (antar att det är skuldkännslor som spökar) å det är ju ett vanligt tecken på en misshandlare säjs det.
Nu har jag fått nog å hotat med att gå till polis om han så mycket som ger mej nån form av däng mer, å det verkar ha skrämt han för nu får jag va ifred (peppar peppar) jag lämmnar han på stört å det borde jag ha gjort förlänge sen men man drömmer ju alltid om att det ska bli bättre............ Så ni män som slår era älskade hur fan är ni funtade?? Är ni man lr mus? ena riktiga fittor är ni iallafall som slår de som är minder fy faan!!
Chevis:
Du har den parter som du förtjänar. Är du inte nöjd, dra, om inte stanna kvar och få spö. Men ge fan i att gnälla så jävligt - han är DITT val!!!

Jag sitter inte och gnäller till höger och vänster om det där jobbet jag missade eller the one that got away eller någonting annat jag har gått miste om för att jag har fattat fel beslut eller valt fel i olika lägen. Jag lär mig av mina misstag och väljer rätt nästa gång.

Och vist, alla män som slår sina tjejer är kräk, men alla kvinnor som låter sig bli slagna är patetiska.
Annons
Hej. Jag har varit med om samma sak som du. Men jag var bara 15 år och han ett år äldre. tack vare min mamma lyckades jag ta mig ut ur det förhållandet efter 2 år. När folk såg mina blåmärken så skyllde jag på hästen att den hade bitit mig eller att jag ramlat av. Han var smart , slog aldrig i ansiktet så jag hade bara märken på kroppen och i själen. Droppen var när han skulle "märka" mig och brännde mig med en ciggarett på magen och armarna. Det var då jag sa till min mamma hur det låg till. I dag är jag glad att jag kom i från den (ursäkta språket) Jäveln. Men jag har fortfarnade en massa ärr kvar.

Kan inte annat än att hålla med Los Lovos på alla plan,
föraktar verkligen men som slår kvinnor, men när ska
ni vakna??! Säger inte att man kan se det vid första
ögonkastet vad det är för en sorts kille.. men ok, en gång
ingen gång.. två gånger e två gånger för mycket!

Lämna honom på direkten!!
Ni som väljer att stanna kvar.. ja då ska ni fan inte gnälla
heller! Låter hårt men så e verkligheten..
Hej på er! Har själv kvinnor i min bekantskapskrets som blivit slagna. Alla ni som tror att man ser på en människa om det är en misshandlare eller inte, DET GÖR MAN INTE! En misshandlare vet ju att han/hon gör fel, och de inleder aldrig ett förhållande med att slå sin partner. Det första slaget kommer efter en tid, men där före har han/hon hunnit psyka ner den andra personen. Eftersom den som slår är den svage i förhållandet, så blir det ofta att den slagne stannar kvar och hoppas på att den andra ska hålla sina löften om att det aldrig kommer att upprepas med mera. Det är lätt för den som aldrig upplevt det att säga att 'det är ju bara att lämna honom/henne' samt att 'gnäll inte, du stannar ju kvar'. Ni kanske råkar ut för det själv, eller kanske era barn. Då tror jag inte att någon sitter och säger att det gnälls.
=) Hej alla!
Jag har nu suttit här och läst i egenom alla inläggen. Jag har själv levt i ett sådant förhållande och det hela började med svartsjuka. Jag jobbade nämligen över varje månadsskifte för att köra ut listor, resultat m m och sedan kunde jag inte göra något vid mitt eget jobb, i två dagar, därför att det var andra som skulle göra sitt jobb och sina avslutningar. Därför blev det så att jag jobbade så länge det behövdes och till allt var klart, om så klockan blev 1 på natten. Min sambo drack i och för sig lite väl mycket, men dittills hade han inte rört mej. Jag ska tillägga att vi hade skilda bostäder i 2 år, innan jag flyttade till honom. En kväll vid avslutningen blev det ganska sent och chefen hade stannat kvar, eftersom han var så nyfiken på våra siffror (det var kvartalsavslut och vi räknade med att spränga omsättningstaket). Då ringde sambon och chefen svarade. När jag sedan kom hem kom första slaget. Han var inte nykter-naturligtvis- och ganska ostadig på benen, så jag knuffade honom, så att han ramlade och sedan kunde han inte ta sig upp.
Därefter blev det värre, jag kom till jobbet efter mina två dagar i långärmat och höghalsat mitt i sommaren. Jag hade semester och vi var i väg en vecka med husvagnen och det gick bra. Men en kväll var det bara för bra, jag ringde polisen, men de kunde inte göra något. Detta var 1985, så misshandel i hemmet var inte åtalbart. Då flyttade jag till ett lånat hus i samma kvarter, MEN då kunde jag få hjälp av polisen, när han djäklades. Efter en tid skaffade jag bostad längre ifrån och sedan fick jag vara ifred.
MEN det finns det som är värre. I höstas höll en grannfamilj här i huset på att terrorisera oss andra här. Hon hade sin 12-årige son (stor och stark, drack öl, sniffade butangas, rökte och gud vet vad mer) att förstöra min bil totalt, slå sönder våra fönster, tränga sig in i min lägenhet, och knuffa mej, så att jag flög i golvet, slog mej i ansiktet med ett batongliknande föremål och mamman bara skrattade. Sonen var ju inte 15 år och straffmyndig. Mamman var arg på oss andra, därför att hon skulle vräkas, på grund av störningar i boendet och för att hon inte betalade hyran. Hon kunde inte komma åt vår hyresvärd, så vi var 3 ensamma damer som fick det i stället. Ja, den yngsta av oss är 38 år och kan karate, så henne vågade de sig inte på. I 1½ månad fick vi ringa polisen varje dag och ibland mer än 1 gång. Mamman gjorde ett misstag, för hon kom hem från krogen en söndagsmorgon och då kastade hon tegelstenar genom våra fönster, men då var polisen på plats och hon kommer att bli åtalad. Utredaren, samlar ihop allt och det är på gång att de ska ta barnen ifrån henne, eftersom hon uppmuntrar dem till brott.
Så även kvinnor kan och ser de dessutom till att använda barnen för att utföra misshandeln, så är det ännu värre tycker jag.
Jag håller med den som säger att våld aldrig kan försvaranl, vem det än är som slår. =)
Glömde svara på den som frågade varför kvinnor dras till dessa "svin".
Jag har frågat så många unga tjejer varför de dras till dessa killar. Svaret har övervägande varit att de gärna vill 2hjälpa dem och rädda dem". Kvinnor och män är olika på så sätt att de flesta kvinnor vill "ta hand om" och hjälpa och ja, jag tror att det är moderskänslorna som kommer fram där.
Sedan är det också en annan sak när det gäller "att dra". Det är inte alltid så lätt. Det kan finnas barn i förhållandet, svårigheter att få annan bostad, eller kanske annat arbete. Bor man då på en mindre plats är det definitivt inte lätt att "dra" eller att få hjälp och hjälp från myndigheter existerar bara inte. Det är de frivilliga organisationerna som ställer upp och de får inga anslag, utan klarar sin verksamhet med frivilla bidrag och frivilliga och för det mesta oavlönade insatser.
Våldsproblemet är någonting som män måste jobba med, och hjälpa/se till att andra män inte brukar våld.

Men tjejer, ni får fan styra upp varandra, senast idag läser jag om nån brutal sexmördare och serievåldtäktsman vars olika flickvänner gång på annan försöker (och nu senast lyckas) hjälpa honom att rymma.
Jag hoppas den där 22 åringen döms till många år i fängelse.
Jag har en väldigt nära bekant som blir utsatt för misshandel. Jag försöker att ställa upp för henne så mycket jag kan. Men vad gör man när hon inte vågar lämna honom eller söka hjälp? Helst av allt vill jag bara lära honom sin egen läxa men då är ju inte jag på något sätt bättre än honom.

Sida:


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem