Efter en konferens för mikrokirurger i New York satt de ledande kirurgerna och drack. När de blivit lite packade började de fundera på sina största triumfer. Den första, en amerikansk kirurg berättade:

- Vi fick in en kille som klämde sig i en press vid ett tryckeri förra året. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger konstruerade en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut återgick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde fem personer arbetslösa.

- Det är väl ingenting, sa en australiensisk kirurg. Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade En ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.

Den svenska kirurgen ville inte vara sämre:
- En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en soppåse, släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en kropp. Armar på den ena änden och ben på den andra änden.
Till slut blev det en man som heter Göran Persson och han gjorde ett helt djävla land utan arbete!

//Mimmi

Eva och Sven Holmlund som inte hade lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Eva och sade:
-Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- Godmorgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...
- Oh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen säger fotografen, det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
- Hur kan vi nu komma igång? säger Eva lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig säger fotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan och kanske ett par på sängen. Ibland kan det vara en idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för Sven och mig.
- Tja, Eva ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång. Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex till sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger fru Holmlund hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid. Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
- Skulle jag inte det svarar fru Holmlund lätt frågande.
- Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss säger han med ett leende.
- Oh min gud!! utropade fru Holmlund medan hon allt mer intensivt tuggar på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med. Fotografen räckte över fler bilder till frun.
- Var hon svår? frågade fru Holmlund.
- Ja jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordenligt utfört. Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? väste fru Holmlund medan hennes ögon stod rakt ut av blandad skräck och förvåning.
- Just det, sa fotografen och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Holmlund lutad sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din...ooööhhh...utrustning?
- Ja, precis så var det, om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot. Den är nämligen alldeles för stor att hålla själv...medan jag gör mig klar för aktion..
Förstår du fru Holmlund? Hallå, fru Holmlund!!??.....

Mimmi61,Du har verkligen humor ut av "outstanding" klass!!
Även fast jag tillhör kategorin "män" så

en härdå?Vet du vad gud sa när Eva tvättade sig mellan benen i sjön första gången?
- Den där lukten kommer fisken aldrig bli av med!